Värsta flygresan?

Vilken är din värsta flygresa?
Jag funderade över detta, när vi hade landat på Sturup i förra
veckan efter Cypernresan.
Orsaken var att piloten verkade en aning virrig. När vi hade
kommit upp i vår marschhöjd, hördes han i ljudanläggningen
och han meddelade att vi skulle landa på Sturup ca kl. 17.00.
Fantastiskt, tänkte jag. Då måste vi flyga snabbt som fan, för
ordinarie ankomsttid borde vara ca kl. 18.00.
När vi landade glömde han att hissa upp TV-monitorerna som
hänger framför var tredje stolsrad. De hängde ner och visade
eftertextena på en film ända ner på landningsbanan.
Och landningen var inte en av de mjukaste jag har varit med
om under mina 100-tals flygningar. Planet lutade kraftigt åt
vänster och ett tag trodde jag att vingen skulle slå ner i marken.
Men det gick bra och en flygvärdinna hälsade oss som skulle
gå av på Sturup välkomna och fortsatte med att berätta att
efter mellanlandningen skulle planet fortsätta till Göteborg –
med ny besättning. Var det som hon försökte lugna passagerarna?

De flesta flygresor man gör, går smidigt och lugnt. Det händer
sällan någonting. Turbulens vid dåligt väder är väl det vanligaste,
men sådant vänjer man sig vid och även när det någon enstaka
gång kan skaka och hoppa rejält, så fortsätter en van flygresenär
att lösa korsord eller ta en tupplur. (Korsordet kanske blir lite
klyddigt. Det går inte att hålla pennan på rätt plats när planet gör
en och annan dykning i en luftgrop!)

Den värsta flygresa jag har gjort skulle ta mig och frun från Las
Vegas till Grand Canyon. Det var ett litet plan för åtta personer
och vi satt allihop bakom den kvinnliga piloten. Innan vi lyfte sa
hon nåt om att det kunde bli en rough flygning. Det rådde extrema
temperaturer i området – 45 grader på marken dag efter dag och
detta gjorde tydligen att vindarna på flyhöjden var starkare än
normalt. Och efter en stund kändes flygplanet som en attraktion
på ett nöjesfält.
Närmast framför oss satt tre engelsmän. Han i mitten var tydligen
flygrädd och dessutom började han, och några till, att spy i påsarna.
Jag bestämde mig för att ta det lugnt och njuta av utsikten från min
fönsterplats. Minn fru mådde också illa och snart var det nog bara
piloten och jag som klarade situationen. Engelsmännen diskuterade
läget och ville inte fortsätta flygningen. En av dem tog till orda och
frågade om det var OK att be piloten vända tillbaka mot att han
själv och hans polare, varav den ene nu hade råkat i panik och grät
högljutt, med egna pengar betalade tillbaka biljettkostnaderna till
oss andra. Alla tyckte detta var en bra lösning. För min del tänkte
jag mest på min fru, som nu var helt vit i ansiktet. Piloten sa OK
och vände planet mot Las Vegas igen.
När vi hade landat, stod en av engelsmännen med en fet sedelrulle,
förmodligen gårdagskvällens vinstpengar, och rullade fram rätt summa
till var och en av passagerarna.
Jag gick bakom piloten när vi skulle gå in i ankomsthallen. I dörrhålet
mötte hon en manlig kollega.
–How was the flight? sa han.
–Short, sa hon.
Sen talade de inte mer om den flygningen.