torsdag 27 februari 2014

Nä, det blir inga nyheter!

Det lät som en kul idé att ha en blogg med dagens utvalda nyheter, vinklade så klart.
Tänk bara så mycket man kan skriva om kungliga bebisar... Men där gör ju den traditionella kvällspressen precis det jobbet, som jag menar skulle visa upp hur korkat det blir, när man skriver spaltkilometer efter spaltkilometer om rena kvasihändelser.
Sverige är ett litet land.
När någon känd person vill ha lite extra uppmärksamhet, så behöver det inte ta mer än 12 timmar förrän hela befolkningen har fått veta vad XXX eller YYY vill ha sagt. Det går kanske lite olika snabbt och heter man LGWP eller är kock, så behövs det bara en halvtimmes jobb innan alla vet allt.

Nä, det får bli något annat fr o m imorgon.
Låt de stora drakarna ta hand om de stora nyheterna, som t ex
VAD SKA NYA PRINSESSAN KALLAS?
VARFÖR BLEV INTE DEN NYA PRINSESSAN LANDSHÖVDING I HALLAND?
FINNS DET SLOTT I NEW YORK DÄR DEN NYA PRINSESSAN KAN BO?
TV-KOCKENS PRINSESSTÅRTA KAN DU BAKA SJÄLV!
FINNS DET BARNMAT PÅ BURK SOM PASSAR PRINSESSOR?

Ja, o.s.v.
Vi hörs!

tisdag 25 februari 2014

Nyheterna, nr 4:

IBLAND HÄNDER DET INGENTING. Då blir det inga nyheter. Som idag: titta bara på kvällstidningarnas förstasidor! För femtioelfte gången berättar man idag att det ska bli vår! "Vårvärme och sol i Sydsverige!" basunerar en lokal blaska ut med en tjockfet illustration där siffran "+10" är menad att dra blickarna till sig och få lösnummerköparna att leta efter plånboken.
Liknande sidor har följt oss i flera veckor. Det är vinterns största nyhet: det ska bli vår!
Men man klämmer naturligtvis in några andra godbitar på ettan: "Emma Greens egna ord om skilsmässan", "Gynning hårdast i TV-juryn – på grund av gravidhormonerna" och Stieg Larssons Palmespår" är övriga indragare.
Men för oss som inte har en aning om vem Emma Green är, eller varför vi ska intressera oss för Gynnings gravidhormoner, blir budskapet inte det minsta lockande, när det kostar 15 spänn att få veta vad och vilka de pratar om. Och Palmespåret – är det inte lite sent?
Så idag får vi gå till teveprogrammen för att luska fram en omskakande nyhet.

RÄTT BLIR FEL I "VEM VET MEST".  STV2:s långlivade succé, är inte direktsänd. Dagens program spelades in i höstas. Veckans fem program spelas in under en dag. I fyra program möts åtta deltagare och två av dem går vidare till fredagens final. Publiken, som vi aldrig ser, hörs applådera i bakgrunden. Det är deltagarna som väntar på sin tur att spelas in.
"Vem vet mest" rattas av ett rutinerat team som ser till att programmen rullar på som en bekväm gammal Cadillac och det är inte så ofta man får bryta inspelningen för att ta om någon scen. Men det händer.
När veckans program spelades in i höstas, fick en av deltagarna underkänt trots att han svarade rätt. Men svaret kom en sekund för sent. Så här uppstod en mindre palaver, vilken slutade med att deltagaren i omtagningen fick finna sig i att svara fel, så att programmet kunde rulla vidare.
Och det var dagens toppnyhet här på redaktionen.

måndag 24 februari 2014

Nyheterna, nr 3.

Nyheter strömmar över oss alla dag som natt . Men det mesta kan man strunta i.
Här får du de viktigaste nyheterna i en mer koncentrerad form och utan bilder eller något annat som stör. Så kolla här! Dag som natt väljer ut och serverar det som är viktigt att veta.
Ibland är det inte så mycket.

NYA ALLSVENSKARNA STÄLLER IN TRÄNINGSMATCH! Falkenbergs FF är årets nykomlingar nr 1 i Allsvenskan. Helt otippade fixade de sin biljett till de finaste salongerna inom fotbollsvärlden. Kul. Som tränare anställde man ett gammalt proffs från Helsingborg – Henrik Larsson. Men hur ska det gå? Tisdagen den 25/2 skulle man spela en träningsmatch mot Halmstads BK. Någon match blir det dock icke denna dag. Spelarna räcker inte till för att FFF ska få ihop ett fullt lag! Spelarna är skadade eller sjuka. Och den stora frågan är väl: vad skulle FFF ta sig till om det gällde t ex årets premiärmatch i Allsvenskan?

Fler och bättre nyheter kommer här på Nyheterna dagligen. Kolla in då och då!

onsdag 19 februari 2014

Nyheterna nr 2


Nyheterna nr 2:

Bloggens nyhetssatsning är direkt en succé och här kommer nummer 2. Här finns alla viktiga nyheter, som vi har lyckats skaka fram via hemliga kanaler inom mediavärlden. Så säg upp dina tidningsprenumerationer och sluta köpa lösnummer, för finns allt vad du behöver veta!

MIFFOHJÄRNOR. Popartisten, f d medlemmen i Folkpartiet och numera centerpartisten Alexander Bard, lämnar nu även Centerpartiet. Om han kan gå med i ett tredje parti ligger förmodligen närmast Miljöpartiet illa till. Men då måste nog den kvinnliga delen av medlemmarna först kontrolleras av Bard, så att inte de också, som centerkvinnorna, är att betrakta, enligt Bard, som miffohjärnor.
Alltihop hänger ihop med centerdamernas inställning till sexköpslagen, ett ämne som säkert berör åtminstone någon procent av de kvinnliga väljarna i Sverige.

HÅRFÄRGNING. Det avslöjas från England att, överraskande nog, den åldersstigne popartisten Paul McCartneys hårfärg är framställd på konstgjord väg av en hårfrissa. McCartney, som nu är 71 år gammal, har alltså, som många andra, valt att tona bort den naturligt gråa färg på håret som medföljer åldern. Frisören antar att hans avslöjande leder till att popstjärnan söker upp en annan hårfixare, för han uttrycker sig så här i The Sun:
–Han ville aldrig betala . Det var alltid snack om att notan var för hög.

DIREKTFOTBOLL. Ser i en kvällstidning att HBK, på träningsläger i Spanien, ska möta Åtvidaberg, som också tränar där nere i solen. Träningsmatch direktsänds i något satellit–TV–nät, som kan ses i datorn även här hemma. Jag kollar tidpunkten när matchen ska börja och ser att jag har tur utöver det vanliga: den blåses igång om exakt två minuter! På skärmen ser man en rad siffror som, visar det sig, räknar baklänges mot noll, då bilden ska komma. Tror du att bilden kommer? Näää. Den digitala klockan fortsätter bakåt. Och jag granskar uppgifterna jag har fått. Och jodå... det är jag som har läst fel. Matchen börjar om exakt en vecka, alltså torsdag 27/2 kl 17.00. Jag återkommer.

ÄNNU EN PARTIBYTARE. Per Garthon hoppade också av från Folkpartiet och var med om att starta Milöpartiet, berättar han i en SVT-kanal. Han berättar också om sina problem med drickandet. Det hade visst blivit lite för mycket, så nu sa han övertygande att "idag dricker jag ingenting". Men det måste ju vara en stor lögn. För alla måste vi dricka. Vatten går bra, mjölk kan man hälla i sig, läsk, saft och juice likaså och det finns många andra kul drycker i vilken ICA-butik som helst.
Eller menade han att betona ordet "idag", alltså typ "idag dricker jag inget, men i morgon och i resten av veckan kan det bli en och annan cola"? Man måste se upp med politiker och vara beredd på att deras tal kan tolkas lite hur som helst. Eller?

söndag 16 februari 2014

Nyheterna?

Goafton, det är söndag och här bjuder vi på några inslag som vi har snott från Kvälls-Posten Expressen. Tidningarna i detta segment har det lite tufft med att hålla upplagan på en för annonsörerna intressant nivå. Det är väl därför som man aldrig ser några upplagesiffror i deras reklam. Den handlar ju mest bara om hur många det är som tittar på nyheterna som presenteras i mobilen eller hemma i datorn. Jaja, det gäller ju att hänga med...
...
En prinsessa som heter Madeleine ska visst ha en baby snart. Och hon är strong! I söndags trotsade hon snöstormen i New York och gick ut på promenad med Chris, hennes karl (som inte är prins). De tog, enligt kvällstidningarna, en fika på ett café bara ett kvarter från den nya lägenheten, som är rymligare än den gamla, för att få plats med den nya familjemedlemmen. Säkert bra material för att höja upplagan igen. Lycka till!
...
I Halmstad har man sålt det stolta skeppet Najaden, som alltid har legat vid kajen i Nissan precis vid Slottet. Nästan hela befolkningen är förbannad och Thomas Petersson är arg. Najaden blir norsk och ett fint varumärke för Halmstad bara försvinner. Idiotiskt. En insändare säger att nu kan man väl förvänta sig att Europa & tjuren" säljs till Bryssel och den gamla Norre port bara rivs för att Storgatan ska bli användbar igen för bilister. Najaden har använts för många olika ändamål. Själv gick jag i min tidiga ungdom på en krokikurs där man fick lära sig att teckna nakna kvinnor efter levande modell. Självklart en intressant kurs!
...
Enligt kvällstidningarna går det lika illa för Melodifestivalen som för dem själva. När det gäller Melodifestivalen är det inte så konstigt: det finns ju inte 32 låtar som duger till att göra folk nyfikna och lyssningsbenägna! Det mesta är ju skräp! Låtar utan melodi, låtar som låter likadant, artister som de flesta aldrig har hört talas om... Varför inte gå tillbaka till åtta låtar totalt som får tävla mot varandra och en blir vårt bidrag i den internationella finalkvällen. Nu är det bara en pinsam soppa som får massor av tittare att byta kanal eller sticker ut för att köpa kvällstidningen.

torsdag 13 februari 2014

AKTUELLT?


Ja, det som här följer är sånt som det talas om för tillfället uti det här landet.
Kommentarerna är dock mina. Håller du med eller tycker du tvärtom, så är du välkommen med synpunkter!

ZLATANS BOK. Den är lättläst och rolig här och där och den ger en bra inblick i grabbens karriär. Men när den är slut sitter man med öppen mun och stirrar på de 3-4 vita, tomma sidorna. Boken tar slut när Zlatan har en bit kvar i karriären. Vi får inte veta hur han kunde hamna i Paris och den franska ligan. Varför togs detta beslut? Är det inte ett nedköp av stora mått för en kis som har lirat i både den italienska och den spanska ligan? Hur upplever han  detta? Och hur gick det egentligen till? Om detta får vi inget veta.  Boken blev färdig innan den var klar.

OS I RYSSLAND. Sportbilagorna är tjocka och i radion varvas inslag med upphetsade direktsända referenter som försöker ha koll på vilken skidåkare det är som ligger i ledningen och har inslag från en tvärsäker studiopersonal som belyser varför det gick som det gick när de väl vet hur det gick. Men om man kastar sportbilagan och ställer in radion på någon närradiostation, så behöver man inte råka ut för något OS över huvud taget. TV3 tittar man aldrig på i vanliga fall och där finns ju lika lite att glo på nu när de kör OS dag efter dag.

ALLSVENSKAN. I väntan på årets premiär har alla sportredaktioner som vanligt vid den här tiden spekulationer om nyförvärven i de olika lagen. Och säkert har de redan nu funderat ut vad de nya ansiktena ska förses med för smeknamn när det finns något att skriva om dem. Ska vi gissa att Halmstads BK har fått en lirare på mittfältet som snart heter "Kungen" istället för sitt riktiga namn King? "Kungen av Örjans vall" blir väl självklart om King gör ett eller annat hat trick!?

JILL JOHNSON. Hon kör en egen show i Stockholm och hon har visat sig i n TV-serie som heter Jills veranda. Och det är en serie som är både välgjord och intressant och som innehåller välstämd countrymusik med inslag av både lokala artister och svenska wannabees. Programmen har spelats in i Nashville, men också i orter inom räckhåll, där det finns olika musikaliska riktningar inom countryn. Och det är spännande människor vi får möta. Mitt förslag är att programmen följs upp med andra musikaliska orter än Nashville som utgångspunkter: Memphis, Chicago, New Orleans och Austin skulle bli något alldeles extra, om Jill Johnson & Co fick börja rota i myllan här!   


GIRAFFEN MARIUS. Jag har aldrig förstått att anläggningar som ZOO i Köpenhamn kan få tillstånd att hålla levande djur instängda för att vi människor ska stå och glo på dem tills vi tröttnar. Det är en idiotisk form av underhållning att studera apor och andra instängda djurarter. Och ibland behövs det tydligen ännu mer "underhållning" för att locka folk: på ZOO i Köpenhamn tar en djurskötare fran en bultpistol och riktar den mot giraffen Marius huvud. Djurskötaren klipper till, inför en publik som består av stora och små. Giraffen sjunker ihop och vaknar aldrig mer, ZOO-personalen lämnar honom på marken, går ut och släpper in hungriga lejon, som får en gratis middag och omedelbart börjar äta i Marius inför en stor publik, även småbarn som sagt. Ursäkta, men är det inte dags att ifrågasätta djurparker som ZOO i Köpenhamn?

söndag 9 februari 2014

Macspråk... Begriper du?


För ett par veckor sedan ändrades texten på den här sidan från en vanlig läsvänlig rak stil till den kursiva varianten som du förmodligen har på din skärm just nu.
Hur rak blev kursiv i min blogg har jag inte den minsta aning om.
Och hur jag ska få tillbaka den raka stilen vet jag lika lite om.
Någonstans inne i datorn har det hänt något som fick den digitala hjärnan att byta bort den raka stilen mot den kursiva. Förmodligen har jag själv råkat komma åt någon knapp utan att ha en aning om när och hur det hände.
Och hur jag än letar, så hittar jag ingen knapp som ger mig tillbaka den läsvänliga raka stilen.
Det är för övrigt inte lätt att veta hur man ska hantera en Mac. För när Maccen pratar med mig, så är det på en dialekt som är i bästa fall svår att förstå och i de flesta övriga fallen totalt obegriplig.
Jag letar runt på olika sidor som jag tror har lösningen på problemet "kursiv ska var rak". Jag försöker hitta något i en "Formateringspalett". Jag klickar på små symboler, men vet inte varför, för den enda symbolen som lätta går att tolka är den med en skiftnyckel. Inte kan man väl fixa fel i en Mac med en skiftnyckel?
Till slut bläddrar jag fram och tillbaka mellan olika sidor i jakt efter knappen som ger mig rak stil i stället fär kursiv.
Det är då jag upptäcker alla dessa obegripliga ord.
Vad är egentligen "Sidvyer"? Är det antalet besök på min blogg? Är varje enskilt besök en "sidvy"? Varför heter det i så fall "sidvy"? Varför kan det het enkelt inte heta "besök"?
Vad är "Dynamiska vyer", "Navbar", "Favikon" och "Adsense"?
Och vad ska jag göra när jag klickar fram "Förminska alla trådar", "Visa alltid bokmärkesfältet" eller "Hämta sidan igen"???
Var det inte Mac som en gång i tiden gjorde datoranvändningen sjävklar för vanligt folk? Plötsligt kunde vem som helst hantera fantastiska apparater som gjorde oss 100 gånger effektivare t. ex. när vi jobbade med ord och bild, plötsligt kunde vi på nolltid utföra krävande arbetsuppgifter som tidigare var hänvisade till dem som hade specialkompetens och hade lärt sig det obegripliga datorspråket.
Mac ändrade på det där. Mac gjorde datorn begriplig.
Nu är Mac lika roddig som en PC. Många tycker att PC idag är enklare att sköta.
Jag vet inte om en PC ändrar från rak stil till kursiv och hur man i så fall kan fixa till det, så att det blir rätt.
Jag vet bara att med en Mac räcker det inte med att klicka på "Ångra" och vad man ska göra istället.

Och när ska man "Förminska alla trådar"? Vad händer då? 
Får det plats fler "sidvyer"?

lördag 8 februari 2014

En fin affärsidé.


Frun ville åka och titta på soffbord.
–Vi har ju talat om att förnya, sa hon. Soffbordet vi har nu är ju så onödigt 80-tal. Ett nytt bord skulle ge hela rummet en ny charm!
–Du talar som om du läste högt ur en möbelkatalog, sa jag.
Men snart satt jag i bilen på väg ut mot Svågertorp, en fläck på kartan där ingen människa bor, men där köpladorna ligger tätt, omgivna endast av P-platser, gigantiska rondeller och motorvägspåfarter. Rena USA, alltså.
En måndagsmorgon som den här borde det väl vara lätt att ta sig fram till en ledig P-ruta? Det är väl en måndag man ska ta sig hit?
Jomen! Hamnade i bilkö redan innan vi var framme vid parkeringen och rullade därefter runt och letade efter en tom ruta. Nåja, vi hittade en till slut på B2, bara ett par hundra meters stenkast från entrén.
Inne på varuhuset kryllade det av människor. Väldigt många var små och åkte i barnvagn. Väldigt många var nyblivna mammor. Men väldigt många tycktes också vara nyblivna pensionärer. Hur skulle de annars kunna vara här och trängas en vanlig förmiddag?
Vi åkte upp en våning på ett rullband. När det tog slut möttes vi av ett nytt rullband som tog oss ännu en våning upp. Här möttes vi av en levande dragspelare, som truddeluttade med en slags vals.
Nu var det bara att följa pilar i golvet, så kunde man promenera runt och se allt som fanns i det enorma varuhuset. Vi möttes av skyltar med priser och namn på varorna som såldes. Visserligen var det trångt på grund av alla barnvagnar och pensionärer, men vi skymtade dock bokhyllan Markör,  matbordet Bjursta, klaffbordet Muddus och soffbordet Träby.
–Det är väl inte så dumt? sa frun.
–Aldrig i livet vill jag ha ett sofffbord som heter Träby! svarade jag och gick vidare med sikte på nästa golvpil.
Man visste aldrig hur långt man skulle behöva gå. Man såg aldrig dagsljuset. Jo, vid ett par tillfällen dök det upp en fönsterglugg, där man kunde kika ut över en gigantisk parkeringsplats. Och sedan tvingades man vidare och vidare mellan skåp, hyllor, soffor och lampor. Då och då dök det upp en skylt med en pil som visade en genväg till toaletter och utgångar, vi passerade en stor öppen plats där det tydligen fanns en restaurang och till slut valde vi en genvägsskylt mot utgångarna. Genvägen började med en trappa nedåt och fortsatte genom ett enormt lagerutrymme.
–Var fanns egentligen soffborden? sa jag.
–De fanns nog bakom trängseln, sa frun. Här och där. Jag skymtade ett, men det var svart. Det kan vi inte ha. Då måste vi byta sofforna också. Och då borde vi bygga om hela hyllsystemet med din skivsamling på kortväggen...
Vi letade upp bilen på B2 och hittade en bilkö som sakta tog oss in mot stan igen.

–Kommer du ihåg var vi köpte våra första möbler? sa jag. Det var i en liten möbelaffär i Skedalahed. Man slapp släpa hem möblerna själv och man behövde inte skruva ihop dem heller, de  kom färdigmonterade på en liten lastbil och bars in av två tungviktare. Vilken jädrans fin affäräsidé!

lördag 1 februari 2014

Bilservice förr och nu.


Farsan körde alltid till en Nynäsmack när det var nåt krångel med hans Opel Rekord. Där stod alltid Elis i en smörjgrop med en skiftnyckel i handen och en bil ovanför huvudet.
Utom ibland. Då stod han med en skiftnyckel i handen och hela överkroppen i gapet under en motorhhuv.
Skiftnyckeln var onekligen det viktigaste verktyget på den tiden, då farsan körde till Nynäsmacken för att få något fixat. I vissa fall räckte det med att Elis bankade lite med den på någon vital motordetalj.
–Äh, det lossnade nog nu. Det var lite skit i förgasaren, sa Elis.
Det fanns en auktoriserad Opelverkstad på tomten bredvid Nynäs. Men dit körde aldrig farsan.
–Det är onödigt, sa han. Dom tar alldeles för mycket betalt. Elis kör med halva taxan och ibland fixar han småsaker gratis.
Jag tänkte på detta häromdagen, när fruns lilla franska bil måste tas till verkstad för ett bagatellartat ingrepp på högerdörren, som hade hamnat så nära grindstolpen att den dekorativa gummilisten hade lossnat.
Här i Malmö har vi aldrig hittat någon Elis, så det fick bli märkesverkstaden.
Förra gången vi tvingades besöka denna anläggning låg den på bekvämt avstånd inne i stan och var lätt att hitta. Nu hade hela klabbet flyttat ut på vischan halvvägs till Ystad i ett område som jag inte ens vet om det har ett namn. Vi fick en lång vägbeskrivning för att hitta dit, vi räknade rondeller, svängde av 101:an, irrade hit och dit och fick efter en kvarts letande i ödemarken syn på en flagga med ett stiliserat lejon långt borta. Vi tog sikte på flaggan, klarade ännu en rondell och stod så småningom framför en alldeles för blå byggnad, stor som en fotbollsplan och utan en enda skylt som angav om verkstaden fanns till vänster eller till höger. Jag chansade på höger och vi körde utmed fasaden, rundade två hörn, följde hela baksidan, rundade ett hörn till och där bakom fanns faktiskt en man i overall i en jättestor hall vars inredning fick den att påminna om en verkstad. Vi stannade och jag frågade vart vi skulle köra för att få vår lilla detalj fixad, han hänvisade till informationen innanför stora entrén på framsidan, vi rundade ett hörn till och var tillbaka vi utgångspunkten och en entré som vi förmodade ledde in till nybilsförsäljningen.
­–Vi går in och frågar var verkstaden finns, sa jag.
Den unga damen vid informationsdisken innanför entrén log när vi frågade och pekade på en annan informationsdisk långt borta vid ena kortsidan.
Här blev vi hänvisade till den gavel där vi nyss hade fått instruktion att gå till informationsdisken. Vi skulle gå in i port tre, sa en glad man med skäggstubb.
Vilken port som var nummer tre framgick inte, för arkitekten verkade ha utfärdat förbud mot skyltar av alla de slag.
Men när vi passerade en av de onumrerade portarna, stod samme man som vi tidigare hade pratade med och vinkade in oss i det som visade sig vara en liten verkstadshall i detta jättebygge.
–Det var listen, sa han. Han var alltså informerad från informationsdisken. Då måste jag först få bort de gamla plopparna som listen satt fast på. De nya plopparna ska sitta på listen, Ska bara hämta verktyg.
Medan han hämtade verktyg, petade jag bort plopparna med bilnyckeln.

Så hade nog Elis gjort.