måndag 30 januari 2012

På onsdag kommer Chip.

Ska se Chip Taylor på Victoriateatern här i Malmö på onsdag.
–Vem är Chip Taylor? undrar de flesta.
Han är för det första en stor låtskrivare. Under 1960-talet skrev han hits som Wild Thing och Angels In The Morning, låtar som andra artister fick stora hits med.
Själv kuskade Chip runt och spelade på småklubbar. Efter några år verkade han tröttna på låtskrivandet och började ägna sig åt gambling istället. Han lyckades klara sig i åratal genom att satsa på rätt hästar och blev portförbjuden både här och där. Till slut tröttnade han på detta också och inledde en ny karriär som singer/songwriter med turnéer runt om i världen på småklubbar och lagom stora teatersalonger, typ Victoria i Malmö.
Skandinavien har han haft ett gott öra för. Både i Norge och i Sverige har han visat sig med jämna mellanrum under de senaste åren. Flera gånger har han haft en skönsjungande ung dam med sig. Hon heter Carrie Rodriquez och är egentligen violinist. Hon visste inte hur bra hon lät förrän Chip lät henne provsjunga en av hans låtar. Sedan spelade de in minst ett par CD-skivor tillsammans och reste runt och visade upp sig tills Carrie ville satsa på en egen karriär.
På onsdag spelar Chip tillsammans med ett nytt band som består av musiker från norra Norge och Sverige. Bland annat får vi säkert höra Chips nya låt "F**k The Perfect People", som bl a kan hittas på nätet i en smått genialisk video.
Jag har sett honom framträda åtskilliga gånger och det är alltid lika intressant, för han pratar lika mycket som han sjunger. Han har alltid små berättelser som krydda mellan låtarna. Och han har en låtkatalog som kan göra de flesta av hans kolleger i branschen gröna av avund.
Det är alltid lika spännande att se Chip Taylor. Missa inte tillfället om han dyker upp i din närhet!

fredag 27 januari 2012

Rörigt värre just nu,

Bloggen kommer alltid i sista hand när det är mycket som ska göras.
Den senaste perioden har varit full av möten och deadlines för jobb och nya möten och nya grejer som måste fram och bloggen har bara legat där och väntat på att få in lite nytt.
Det har inte lugnat ner sig, men nu lyckades bloggen tränga sig fram och försynt pressa på uppmärksamhet.
Det är därför jag sitter här nu och undrar vad jag ska skriva om.
Sista natten med gänget på Cutty Sark? Jag träffade Jalle från Buckaroos och vi hängde längst in i hörnet på baren där uppe och filosoferade om vad man skulle kunna göra med lokalen.
–Vi köper kåken och öppnar puben igen! sa Jalle.
–Ja, och så slänger vi ut allt båttjafs! sa jag. Det marina har gjort sitt.
–Vi gör om plejset till en Texas-miljö! En Austinkrog! sa Jalle. Bort med allt som har med båtar att göra och in med kaktusar! Och bara amerikanska ölsorter! Ut med Tuborg!
–Och varje måndagskväll spelar Buckasroos, sa jag.
Då blev han aningen störd och sa inget på flera sekunder. Sen skakade han på huvudet.
–Nä, varje måndag? Det går aldrig.
Synd, tyckte jag. I Austin hade det definitivt gått.
Sen kom det fler typer och ville hänga i vårt hörn, så vi kom aldrig längre än till att det hade varit ganska okej med ett Austin-plejs i Limhamn.
När jag kom hem berättade Blondinen att hon hade letat efter en bilnyckel tidigare på kvällen. Då hittade hon en konstig dörrnyckel i pälsen som hängde i hallen.
–Är detta din nyckel? sa hon. I så fall: var ska den användas?
–Har aldrig sett den förut, sa jag. Den låg i pälsfickan, sa hon och skulle känna efter om där låg fler nycklar i fickan. Och hon tog ner pälsen från galgen, för att komma åt bättre.
–Men..., sa hon tveksamt. Detta är ju inte min päls! Det är Maggans! Och hon har frågat Eva om de hade sett en nyckel hemma hos dem efter nyårsfesten!
–Men var är din päls då? undrade jag. Det är ju flera veckor sedan det var nyår!
Hon hade inte varit ute i päls sedan nyårsnatten. Men frågan nu var ju om Maggan hade Blondinens päls hemma hos sig. Och det hade hon.
–Jamen, tänka sig! sa Maggan. Jag har varit ute i stan flera gånger och jag har inte märkt någon skillnad! Den satt lite trångt, men jag tänkte bara att jag måste ha gått upp ett par kilo.
Ja, så där rörigt har det varit de senaste veckorna. Hoppas det lugnar ner sig.

torsdag 19 januari 2012

Cutty Sark på drift.

Alla som bor i Limhamn (jag vägrar säga PÅ Limhamn), känner till puben nästan nere vid torget.
–Ja, det är Cutty Sark, säger alla limhamnare man frågar.
–En riktig pub, säger de. Där sitter alltid stammisar i både restaurangen och i baren och de flesta verkar känna varandra. Det är lite annorlunda på somrarna, för då har de en stor uteveranda med tak och där hamnar det en och annan svensk eller utländsk turist.
Men nu går det inte att prata om Cutty Sark i presens längre, för nu stängs puben av ekonomiska skäl som jag inte begriper. Men stänger gör man och på lördag har man öppet en sista gång, för då är det inbokat festligheter sedan länge. Ett 50-årskalas bland annat. Sista natten med gänget blir det för alla stammisar som ännu inte vet var de ska ta vägen i nästa vecka. De flesta av dem har fem dagar i veckan tittat in på Cutty Sark på hemväg från jobbet och pratat av sig under ett par rejäla fatöl. Vart ska gänget ta vägen? Går detta problem att lösa?
Det finns i alla fall inget ställe i Limhamn som går att jämföra med Cutty.
Mitt luktsinne är inte det bästa, men jag tyckte alltid att det luktade som i en pub i en förort till London när jag steg in på Cutty. Och inredningen, stämningen, personalen och käket fick mig att nästan börja prata engelska när jag hängde vid bardisken.
Kan det möjligen hända att Cutty Sark tas över av någon internationell krogkedja eller svensk finansiär i krogbranschen? Jag vet så klart ingenting, som vanligt.
Men ska någon ta över den här puben, så är det viktigt att inredningen förblir exakt densamma och att den nya personalen blir exakt lika trevlig och diskret som den hittillsvarande.
Och jag hoppas att stamgästerna, framför allt de i baren, slipper irra runt i tillvaron i jakt på något som är nästan lika gemytligt som Cutty Sark har varit under sina 21 år i Limhamn.

tisdag 17 januari 2012

Vad ville doktorn?

Har just sett ett underligt inslag i ett teveprogram på SVT1

som heter "Fråga doktorn".

Brev med frågor till doktorn Gunilla Hasselgren brukar

här besvaras på ett lättbegripligt och sakkunnigt sätt,

brevskrivarna lugnas om deras symptom tillåter det,

programledaren Suzanne Axell är tryggheten själv (men

borde kanske ta upp sin egen övervikt i några inslag) och

förmodligen har programmet tittarsiffror som kan få

många andra programmakare gröna av avund.

Plötsligt dyker partiledaren Håkan Juholt upp i

tevesoffan.

Och sedan följer ett långt inslag som skulle kunna

användas rätt upp och ner i socialdemokraternas

valpropaganda.

Juholt får trevliga frågor om ditten och datten som han

svarar på utan att ifrågasättas, han "ger sin syn på

sjukvården, hälsan och åldringsvården i Sverige" enligt

programinformationen och efter en stund undrar man

hur detta inslag rimmar med etermedias krav på

opartiskhet.

Ingen ställer några motfrågor. Allt han säger accepteras.

Juholt har all anledning att trivas och njuta av tillvaron

och flinar glatt när han till slut får frågor om Elvis

Presley och Hjalmar Brantings mustasch.

Kan någon förklara för mig hur det kan komma sig att

man producerar ett inslag som det här i "Fråga

doktorn"? Vad var syftet?

onsdag 11 januari 2012

I trafiken.

Jag har synpunkter på trafiken i Malmö.
Nog snackat om att det vimlar av idioter i bilarna på stans gator. De kan inte ens använda en blinker. De vet inte hur man får bilen att blinka. De bara svänger. Och orsakar därmed svordomar i andra inblandade bilar, där det sitter förare som hade kommit iväg snabbare och tidigare om de hade vetat att idioten inte skulle köra rakt fram.
Detta är ett uttjatat kapitel. Det hjälper inte att dra upp frågan gång på gång: idioter är idioter och de lär sig aldrig.
Låt mig därför ta upp en helt annan fråga, som gjorde sig påmind för ett par timmar sedan, när jag skulle besöka min tandläkare och faktiskt hittade en tom P-ruta mitt på Stortorget.
Det låter bra, va? Att hitta en tom P-ruta mitt på Stortorget är minsann inte fy skam!
Men då börjar helvetet. Vem har beslutat hur måtten ska vara för en P-ruta?
Förmodligen är det bestämt att en P-ruta ska vara "lite bredare än en bil av standardmodell".
Jag kom körandes i Blondinens lilla Peugeot. Den går att köra in i vilken P-ruta som helst, det är aldrig något problem. Problemet kommer när man ska öppna dörren. I rutan bredvid har det rullat in en Van av något slag och den tar i stort sett hela rutans bredd. Ska jag backa ut igen och rulla in lite närmare bilen i rutan till höger om min? Nä, där står det en fet Mercedes som behöver lika stor plats som en Van. Alltså sitter jag i klistret mellan två tungviktare. Jag får platta ihop mig själv och försöka tränga mig ut i regnet. Det är ett nummer i den högre clown-skolan som skulle göra succé i en Tati-film. Men jag kommer ut och nu ska jag bara köpa en P-biljett och försöka tänja ut högerarmen, när jag sträcker mig in med halva överkroppen genom den minimala dörrspringan för att lägga biljetten framför ratten. Ordentligt mörbultad tar jag mig ut igen och ser då att det ligger en gammal uttjänt P-biljett på Mercedessidan.
Den måste naturligtvis bort, för kommer det en P-vakt, så kommer hon eller han bergis att titta på den gamla lappen. Och då får den nya lappen ingen uppmärksamhet. Och då blir det böter.
Så jag måste göra ett nytt gymnastiknummer, nu med en Merca som motspelare.
Vem är ansvarig inom kommunen när det gäller P-rutornas storlek? Vem ska man prata med?

lördag 7 januari 2012

Hurra! Ingen snö idag heller!

Det finns inget onödigare än snö.
Det är bara småbarn som tycker det är roligt när det snöar. Men småbarn kan roa sig med vad som helst, så blir det ingen snö hittar de på något annat att ägna sig åt.
Småbarn slipper skotta trottoaren och ägnar inte en tanke åt hur man ska få loss bilen som har hamnat i en snödriva.
Än så länge har vi inte sett en snöflinga den här vintern här i Malmö. Det är fint. Malmö är bäst utan snö. Jag hoppas det fortsätter så här med ösregn och en och annan storm i plusgrader.
Ofta är det ju så att har det snöat i Malmö, så smälter snön bort strax efter det att man har skottat fram gångbanor på trottoarer och P-plats i trädgården. Man sliter i timmar och får ryggskott och vräker upp snön på marken till stora högar. Dan efter är det flera grader över noll och alltihop smälter bort. Vad ska vi med snö till?
Nä, en malmövinter ska vara regnig och blåsig och snöfri. Än så länge har den här vintern varit perfekt. Jag tror inte vi har haft en enda minusgrad än så länge.
Men hela februari ligger och lurar alldeles bakom januari och februari är årets minsta månad. Februari har ett behov att visa upp sig och tar alla chanser att dra hit lågtryck och kyla. Så det kan mycket väl bli vitt på marken innan våren kommer.
Tänk ändå om februari kunde komma på tanken att visa upp sig som en vårmånad...?!

söndag 1 januari 2012

Datorkrångel p g a storm?

För några veckor sedan visade datorskärmen en ruta med en text som sa att jag inte var ute på internet och att det var ett fel som måste åtgärdas.
Jag ringde det breda bolaget och kopplade mig själv framåt i hanteringen med hjälp av en röst som sa att jag skulle trycka här eller där med ruta efter siffran. Kom så småningom fram till supporten där en mogen man gav mig olika uppgifter. Jag skulle trycka här och där och stänga av datorn och jag skulle dra ut sladdar och vänta i 30 sekunder och fortsätta med en massa olika experiment.
Men ingenting hjälpte.
–Vänta ett tag, så ska jag justera en sak, sa supporten. Så försvann han en stund.
–Starta om datorn nu, sa han när han kom tillbaka i luren.
Jag startade om och då kom Google-sidan upp och jag förstod ingenting.
–Ibland kan vi rätta till saker och ting här i vår utrustning, sa supporten. Jag blev naturligtvis glad att allt var OK, så jag tackade och kunde genast kolla min brevlåda, där det hade samlats 130 reklambudskap sedan förra besöket.
Sedan gick datorn bra i flera dagar. Tills samma fel dök upp igen dagen före julafton.
Jag ringde samma nummer som förra gången, klickade efter anvisningar och hamnade till slut hos en yngre support. Och jag förklarade felet.
Han kunde se på sin skärm vad som hade hänt tidigare.
Sen började han instruera mig: slå av strömmen, starta om datorn, bla bla bla. Men det gav inget resultat.
–Jag ser här nu att det finns turbulens i ditt område på grund av stormen. Men det håller vi på att åtgärda, så om du väntar ett par timmar så går det nog att komma ut på nätet!
Jaha, tänkte jag. Det är väl inte så konstigt om en storm i mellersta Svealand slår ut datornätet i ett villakvarter i Malmö? Så jag tackade för mig.
Två timmar senare kom jag inte ut på nätet. Fyra timmar senare var det lika tyst i datorn. Fem timmar senare hade det inte hänt ett dugg.
Så jag ringde supporten och visste vid det här laget vilka siffror jag skulle slå för att komma förbi alla valmöjligheter och jag avslutade med ruta.
Sedan pratade jag med en support som sa att felet var större än de hade trott, så de måste kalla in extra personal och jobba hela natten och det skulle det säkert vara klart imorgon, som en fin julklapp.
–Du behöver förmodligen ett nytt modem, sa supporten nästa gång jag pratade med honom. Nu var han en rutinerad säljtyp som levde sig in i mina bekymmer och verkade göra allt för att lösa det här problemet. Jag skickar ett modem, du har det inom ett par dagar!
Dagen efter fick jag ett SMS från Preem i Limhamn om att jag kunde hämta ett paket om jag uppgav ett visst nummer för mackpersonalen.
Jag ska inte förlänga historien i onödan, men när jag packade upp modemet var det av en helt annan typ än det gamla och jag ringde supporten och fick beskedet att modemet de hade skickat säkert skulle funka och så ställde jag några frågor som han inte kunde svara på för att min dator är en mac och han var utbildad på pc.
Så jag ringde ett nummer på Möllevången och ett par timmar senare hade min kontakt varit hemma vid macen, kopplat in alla sladdar och sedan skrivit in en massa koder med siffror och bokstäver om vartannat och jag vet inte ett dugg om vad han gjorde, men internet kom tillbaka och nu väntar jag bara på nästa storm i Norrland.