Radioinferno...

Vi har en radio i badrummet som sätter igång sig själv klockan nio varje dag, antingen vi vill det eller ej. Har försökt få den att sluta med detta. Går inte. Bruksanvisningen finns ingenstans.
Man tycker kanske att man ska kunna lista ut hur man gör för att stänga av en funktion som man varken behöver eller vill ha? Haha! Jag har tryckt på alla knappar som finns mer än en gång. Radion struntar i detta. Den slår på klockan nio prick nästa morgon som vanligt.
Varför just klockan nio? Kan man inte ändra på det? Förmodligen. Men hur?

Bilradion är lika korkad. Alla knappar är gjorda för barnhänder. Ska jag sänka volymen, genom att trycka ner en liten knapp, byter radion station.

Vi har en radio i köket. Slår jag på den för att lyssna på Radio Malmöhus, sätter den igång som den ska, men när jag minst anar det, vilket jäkla korkat uttryck förresten, byter radion alldeles själv till Radio Kristianstad. Jag vill inte lyssna på Radio Kristianstad, jag vill lyssna på Radio Malmöhus, så jag får veta vilka gator i Malmö som är avstängda på grund av tillfälliga gatuarbeten eller trafikolyckor. Men radion tycker att jag lika gärna kan lyssna på Radio Kristianstad.

Det gör förresten bilradion också. Jag trycker in knappen som är inställd på frekvensen för Radio Malmöhus, vilket är ett lotteri, eftersom man inte kan vara säker på att det är just 102,0 kommer att visas i displayen, emedan knapparna är så små att man lika gärna kan nudda vid en annan inställd frekvens, men ser på displayen att Radio Malmöhus har vunnit dagens kamp och jag backar ut på gatan. Samtidigt som jag lägger växeln i ettan, tycker radion att det kan vara nog med Radio Malmöhus och så hör jag istället en intervju med en betodlare i trakten av Kristianstad. Varför? Hur kan Radio Kristianstad få tränga sig in på Malmös gator?

Eller är det bara jag som drabbas av dagens radioinferno?

Oj då. Har glömt att blogga...

Det där med att komma ihåg allt som måste kommas ihåg blir allt mer frustrerande.
Eller är det bara jag som glömmer?
Hela tiden försvinner stora och små saker i hjärnan från den avdelning som kallas "minnet". Därmed uppstår det allt fler minnesluckor, som öppnas och stängs när man minst anar det. Själv kan man inte påverka luckorna. De fungerar helt och hållet per automatik. Eller om det är en slumpgenerator.
Men varför skriver jag det här? Jag har ju inga exempel att ge på saker som jag har glömt. Hur skulle jag kunna ha det? Är det glömt, så är det glömt.
Namn är det värsta som finns att hålla reda på. När man pratar med frun om något och vill förstärka med lite namedropping, så hamnar man ofta i en minneslucka som bara blir djupare och djupare.
–Kommer du ihåg när vi firade midsommar för några år sedan hemma hos...  ja, vad heter dom nu igen, som har en villa i... du vet... söder om stan... Vad heter den där lilla byn?
–Nä, det minns jag inte, säger frun. Men var det inte nyår vi firade där?
–Åh nej, nu är du ute och cyklar. Det var varmt och soligt och program från Skansen på teve och dom vi var hos heter... ja, du vet själv!
–Jaja, men vad skulle du berätta?
–Berätta, det har jag glömt. Skulle jag berätta något?
–Det lät så... Hände det något speciellt då när vi var där?
–Ja, det var ju då som... vad heter dom? Karin och Bengt?
–Karin och Bengt? Vilka är dom? Karin och Bengt?
–Nää, du vet vilka jag menar. Carina och Börje?
–Strunt samma vad dom heter. Vad var det som hände?
–Jo, rätt som det var kom grannarna in. Och de var inte bjudna.
–Jaså? Var de inte bjudna?
–Men detta hände väl på nyår?! Vi satt ju inomhus! Och vi kände ju knappt värdfolket, för vi hade bara träffat dem en gång tidigare och du förväxlade grannen med... Folke! Folke heter han ju, gift med... Sonja! Folke och Sonja i Rydby!
–Nä, du blandar ihop det. Men nu börja snart det där programmet på teve som du vill se. Vad heter det?
–Det kan kvitta. Sätt på teven!

Så där kan det låta.
Och så har jag glömt den här bloggen.
Flera läsare har påmint mig och jag hoppas de gör det igen, om det skulle bli en ny minneslucka.

Enkäter kan man väl göra själv?

I dessa tider är det ju så oerhört populärt med enkäter. 

Jag får sida upp och sida ner från SCB att fylla i. De vill veta allt. Och det tar tid att fylla i deras blanketter på nätet. Till slut blir jag så trött på det att jag slutar läsa frågorna och fyller i svaren utan att ha en aning om vad jag tycker.

Men så slog det mig: varför inte göra en egen studie?

En intressant fråga är naturligtvis följande: 

–Vad vet folk i Malmö om Halmstad?

På akademiskt vis, tror jag, ställde jag ett antal frågor. Jag noterade svaren och sammanställde dem i kolumner. Försökte sedan räkna ut procenttal, men det var inte lätt. Har ju ingen direkt erfarenhet av procenttal, mer än när det gäller skillnaden mellan folköl och starköl och sådana saker. Men så kom jag på att om jag ställde frågorna till jämnt 100 personer, så fick jag ju procenttalen per automatik. Man får inte vara dum.

Frågorna ställdes spontant vid olika tillfällen under perioden 1 juni – 31 augusti. Det är möjligt att man hade fått helt andra svar om enkäten hade genomförts under vintern, så kanske gör jag en uppdatering i december – februari något annnat år.

Studien omfattar alla åldrar och alla kön.

Yngst var en treåring som inte kunde svara på en enda fråga om Halmstad.

2% ville ej svara. Det var ett gift par som hade en tid att passa.

Några andra problem dök aldrig upp. Folk, vi kan ju kalla dem så även om jag kände samtliga respondenter, känner i allmänhet mycket väl till att det finns en stad i Sverige som heter Halmstad och nästan alla (79%) har varit där. 

De flesta (89%) förstod inte varför undersökningen gjordes eller vad den skulle vara bra för, men det var ju precis vad jag tyckte själv också. Så det är inget att hänga upp sig på.

De respondenter som inte kunde svara på första frågan, "Vad känner du spontant till om Halmstad?" (8%), behövde inte svara på fler frågor. Om samma fråga fick ett uttömmande svar, där respondenterna orerade utan avbrott i mer än fem minuter, (4%), behövde de inte svara på fler frågor. Det visade sig snart att dessa 4% alla hade sina rötter i Halmstad och var inflyttade i Malmö.

Nå, vad blev då resultatet? Vad känner folk i Malmö till om Halmstad?

På följdfråga 2 gällde det att nämna några typiska kännetecken för Halmstad. Ingen kunde svara på frågan, för att de inte begrep den. Men med hjälp på traven, som löd "typ Norre Port", lossnade det en aning.

Då fick Norre Port 87% vilket var den i särklass bästa siffran. Långt under kom Halmstads BK (52%),  Europa och tjuren (21%), Örjans vall (20%), Högskolan (19%) och Nissan (12%). Ströpoäng till "hotellet i Tylösand" (5%) "Miniland" (2%) och Laxön (1%). "Dialekten" fick 40% men ströks för att det gällde fysiska kännetecken, vilket tyvärr inte framgick då frågan ställdes.

Fråga 3 löd "Känner du till några kända personer från Halmstad?". Här svarade 86%, alltså nästan lika många som nämnde Norre port, Per Gessle. Övriga som nämndes var Peter Wahlbeck (32%), Thomas Pettersson (30%) och Björn Hellberg (25%), men han är ju från Laholm. En lustighet under denna fråga var att 91:an Karlsson och jag själv fick vardera 1%! Carl Bildt nämndes aldrig.

På fråga 4 gällde det att precisera vilka som är Halmstads viktigaste näringsgrenar och svaren fördelade sig på turism (50%) och Roxette (34%). Ströpoäng (1%) till "cykelfabrik", "järnverk" och Radio Halland. Men här kan man starkt ifrågasätta huruvida respondenterna tog frågan på allvar eller ej.

Slutligen ställdes frågan "Kan du nämna mer än 10 skäl att besöka Halmstad?".

0% klarade denna utmaning, varför jag bestämde mig för att lägga ner projektet i avvaktan på inspiration till nya och mer lättillgängliga frågeställningar.

Då kanske man också ska tänka sig att ställa olika frågor till olika åldersgrupper, så att 3-åringen istället får svara på frågor som "Känner du till Batman?". Visserligen är frågan då inte relevant för enkäten, men den ger 3-åringen en chans att få komma med i statistiken.

(I redigerad form tidigare publicerad i Hallandsposten)

Varför skriver man dagbok?

Varför skriver man dagbok? Eller gör man inte det?

Jag gör det i alla fall och har gjort det i en himla massa år.

Jag skriver inte långa uppsatser om vad som har hänt. Men jag präntar ner allt viktigt i små korta notiser. Och tar med även utetemperaturen morgon och kväll varje dag.

Under en period tog jag med även min aktuella vikt. Det blev dock en aning deprimerande i längden, så jag slutade tvärt med detta. Jag vet därför inte hur mycket jag vägde idag för tio år sedan. Men kan konstatera att det var mellan 2 och 5 minusgrader den 2 januari 2002.

Nu är det 2012 och det kommer att hända mycket under året som vi idag inte har en aning om. Men med hjälp av små notiser i en dagbok kan vi minnas det som händer i år när som helst i framtiden, precis som jag minns både stort och smått från 2002 när jag bläddrar i just den dagboken.

I januari reste frun och jag till Gran Canaria. På vårt jättehotell i San Agustin bodde också hela Helsingborgs IF. Jag blev lite bekant med en av spelarna och försökte pumpa honom om vilka taktiska nyheter de tränade på inför den kommande säsongen. —Kan ju tipsa HBK (som på den tiden låg i Allsvenskan), tänkte jag. Men han yppade inga hemligheter. Det gick inte ens att försöka muta honom med en dagsaktuell svensk  kvällstidning, som det nästan slogs om i hotellets kiosk varje dag.

Detta kommer jag naturligtvis ihåg utan dagbok. Men att jag bråkade med en arabisk väskförsäljare, det hade jag glömt. Och jag har inte skrivit hur det slutade.

Att vi tog en tur till Gotland samma år upptäcker jag när jag bläddrar fram till juli i dagboken. Där hamnade vi mitt i Almedalsveckan, så man såg kända politiker åt vilket håll man än tittade. Hamnade bredvid Gudrun Schyman på båten redan under ditresan. Det var ju ingenting att minnas, men jag har ändå noterat det.

Halmstad var varmast i landet den 29 juli med snudd på 30 grader. Malmö gjorde om bravaden två dagar senare. Sommaren räknades in bland de bästa sedan 1700-talet.

25 grader varje dag långt in i september! Men redan den 19 oktober var det snökaos i Halland. Flera fotbollsmatcher fick ställas in.

En pratstund med Willie Nelson glömmer man inte. Men att den skedde den 26 juni 2002 hade jag inte vetat, om det inte fanns en notis om detta i dagboken.

Det står tydligt i samma dagbok att frun och jag körde till Dalsland under semestern i juli. Detta  minns jag ingenting av, trots notiserna. Har jag varit i Dalsland? Där finns väl ingenting annat än skogar och åkrar? Där finns väl inte ens en riktig stad? "Under natten hördes inte ett ljud", har jag skrivit. Vad skulle vi där att göra och vem var det vi besökte? Måste fråga frun. Hon minns allt utan dagbok.

                                                                          (Tidigare publicerat i Hallandsposten)