onsdag 31 mars 2010

Bästa lunchen?

Nu pratar jag Malmö, ingenting annat.
Letar du efter bästa lunchen här i stan, så prova för allt i världen Siesta på gamla tjusiga Väster!
Det är trångt. Stolar och bord står så tätt att alla får resa på sig om en annan ska in eller ut, det går knappt att röra sig när alla sitter och servitriserna som jobbar här verkar vara handplockade för sitt jobb. De är i alla fall extremt smala.
Man får en soppa före maten. Det är bara att sleva upp en tallrik, ta så många brödbitar man vill ha och sen försöka komma ner på sin stol. Idag var det en extremt god thailändsk soppa. Och den ingår i alltså i lunchpriset.
Sedan kan man gå vidare med en pastarätt, en fiskrätt, en kötträtt eller en salladstallrik. Vad man än väljer så är det snyggt upplagt, lagom mycket och suveränt gott. Kostar varken mer eller mindre än vad man får betala på övriga ställen i grannskapet.
Rekommenderar därför en lunch på Siesta, som är ett gammalt hak med rock´n´rollklang, men som nu håller en chic västerut approach. Men var där i god tid, det brukar bli fullt. Och trångt är det redan innan någon har satt sig.

tisdag 30 mars 2010

Så ska det låta

I fredags, var det väl?, såg jag en stund på Så ska det låta i SVT1.
En för mig okänd Måns ställde sig upp och sjöng gamla fina "If You Don´t Know Me By Now" och jag tänkte att det här måste vara en av de bästa ballader som har gjorts.
Och dagen efter letade jag upp den på nätet och fick se en fin version av Simply Red.
–Den här låten måste många andra gilla, tänkte jag och skrev några rader på rootsy.nu om mitt fynd. Rootsy är till för musikälskare, främst inom rock, blues, country och annan rotmusik. En del pop kan också gå an och soulpop a la Simply Red klarar nog de flesta rootsymedlemmarna av.
–Är inte detta en av de bästa balladerna som har gjorts? skrev jag. Och skriver man så, då dröjer det inte länge förrän det kommer massor av andra exempel på bra låtar, låtar som andra tycker är ännu bättre än "If You Don´t Know Me By Now".
Jag läste och kollade förslagen som kom in. Jodå, många var lika bra som "min" låt, men ingen var bättre.
Speciellt inte sedan jag hittade några versioner på nätet med originalgruppen, som gjorde låten till en hit första gången, långt innan Simply Red. Det var ju Harold Melvin & The Blue Notes som gjorde låten känd en gång i tiden. Och vilka liveversioner jag hittade med Blue Notes!
Så jag langade in mina upptäckter på rootsy-sidan och undrade om inte det här bevisade vilken ballad som är den allra bästa...
Där trodde jag allt att jag hade vunnit.
Men då kom det ett inlägg som för all framtid har fått min favoritlåt att dränkas i ett veritabelt asgarv. Nu kan jag inte höra den längre.
Det var en kis som skickade in några rader om att det finns en parodi på den här låten med David Brent – mannen som bl a har gett oss The Office.
Och det är den elakaste parodi på en låt som jag någonsin har sett. Han totalsaboterar varje ton, varje textrad, varje paus...
"If You Don´t Know Me By Now" kan aldrig hämta sig efter detta.
David Brent får mig att asgarva.
Och jag som tog den på allvar.

söndag 28 mars 2010

Intermezzo på McDonalds

Tog med barnbarnen till deras favoritkrog.
Beställde en massa från a la carte-menyn, betalade och väntade.
Matlangaren bakom disken kom snart med ett par brickor, som han ställde framför mig.
Snett till höger bakom mig stod en man som också verkade vänta.
Matlangaren ställde plötsligt in två små kuvert med pommes frittes. Det var precis vad som ingick i min beställning.
Ja, vad gör man på McDonalds medan man väntar. Det finns inte mycket att titta på, mer än färgbilder på hamburgare och annat som serveras.
Ja, och så står det där kuverten med pommes frittes och liksom pockar på uppmärksamhet, speciellt när man är hungrig.
Klart man tar ett par pommesbitar och stoppar in i munnen. Det gjorde i alla fall jag.
De var salta och goda, som vanligt. Så jag tog ett par till.
Efter en stund kom matlangaren med diverse förpackade matbitar, som han lade på brickorna framför mig, brickorna där jag hade plockat några bitar pommes.
Därför blev jag förvånad när han nickade mot mannen snett till höger bakom mig.
–Då var det klart, sa han och mannen snett till höger bakom mig tog ett steg fram och lyfte iväg brickorna från disken, gav mig en svart blick och gav sig iväg med sin beställning. Samtidigt som matlangaren ställde fram två nya brickor.
–Er beställning är snart klar, sa han.

fredag 26 mars 2010

Fotboll & rock´n roll

Ibland sätter jag en rubrik, som nu, utan att ha en aning om vad jag ska skriva.
Nu ska det alltså handla om fotboll och rock´n´roll. Jaha.
Det låter väldigt grabbigt. Fotbollsspelare är kanske som rockstjärnor som vill vara tuffa på scenen och visa upp vad de kan.
Men det där stämmer inte. Inget rock´n´rollband har väl någonsin spelat så falskt som Halmstads BK gjorde mot Elfsborg i måndags. 6–0 till Elfsborg. Hur kan sånt hända?

Jag begriper det inte. HBK har tränat och tränat inför den nya säsongen, spelat massor av träningsmatcher, provat nya system och har haft siktet inställt mot en bra säsong.
Men först blev det bara 0–0 mot Trelleborg hemma och sen kom bortaskrällen i Borås.
Hur ska man gå vidare med detta i bagaget? Kan den för året nye huvudtränaren trolla, så är allt OK. Kan han inte det, så blir det bekymmer i fortsättningen.

Nu står Åtvidaberg på tur hemma. Normalt sett borde det vara en ganska enkel match. Men inte nu, när hela HBK går omkring med huvudet fullt av minnen och besvikelser från matchen i Borås. Och efter Åtvidaberg är det Malmö FF borta. Hur ska man klara den matchen? Vågar inte ens tänka på saken.

Hur hade ett rock´n´rollgäng gjort i en liknande formsvacka?
Ja, vad ska man göra om det enda man kan är att lira rock´n´roll?
Man får lira rock´n´roll. Ge sig in i smeten, ge järnet, ge sig fan på att det här kan vi bättre än de flesta. Vi har bara haft en liten down, men vi ska upp igen och visa världen vad vi går för.

Nu skulle jag ha en story från verkligheten att stoppa in här. Om ett band som kom tillbaka efter en svacka och gjorde succé, fick guldplattor och slog världen med häpnad. En historia som kunde ge HBK-spelarna råg i ryggen och locka fram deras kvaliteter igen. En historia som skulle få hela laget att glömma Elfsborg och ge varenda spelare en ny kraft som ledde till en bländande uppvisning mot Åtvid.
–Vi ska ta dem med 6-0! skulle alla tänka.

Men jag kommer inte på någon sådan historia.
Så jag hoppas tränaren kan trolla.

torsdag 25 mars 2010

Valmöjligheter

Nu börjar det märkas att det är valår.
Igårkväll hade statsministern putsat flinten och hans värsta motståndare i valkampen lagt på ett nytt lager ögonmakeup. Och så drog de igång sina argument, som vi har hört några hundra gånger förut.
Jag tänkte att det låter inte som förr, när dagens moderatledare pratar politik. Han snackar om jobbare och pensionärer så att man kan tro att man lyssnar på någon från vänsterkanten. Jobben är viktigast av allt och alliansen jobbar för de svaga i samhället.
Och hans utmanare ser mer och mer förvirrad ut bakom makeupen. I varannan mening lägger hon in statsministerns namn, som om hon bara riktar sig till honom i sina inlägg. Det låter närmast parodiskt.
Det som bekymrar mig mest, det är att en röst på (S) betyder en röst också på ett parti som för inte så längesedan var ett rent kommunistparti. Och att ledaren för detta parti för bara några år sedan stolt kallade sig kommunist. Jag undrar därför hur (S)-ledaren känner sig innerst inne, när hon av taktiskt skäl måste släpa på denna last och kanske dela ut regeringsposter till gamla kommunister? Skulle hennes företrädare i (S)-partiet agera på detta sätt? Man kan också fråga miljöpartisterna hur de känner sig inför möjligheten att regera tillsammans med dessa figurer.
Det ska i alla fall bli intressant att se hur valet utfaller i höst. Ska vi få en regering med f.d. kommunister på viktiga poster?
Det vore inte så kul, tycker jag.
Snarare obehagligt.

tisdag 23 mars 2010

Det blir Elfsborg i år

Jaha, då vet man alltså hur årets allsvenska fotboll kommer att avgöras.
Elfsborg blir laget som inte nöjer sig med 1–0 eller 2–0 hemma i Borås.
Här kommer mer än ett lag att få stryk med tvåsiffrigt, var så säker!
Och domarna kommer att räkna inte bara målen, utan också antalet spelare i gula tröjor, för det kommer att verka som om där finns fler än elva gulingar på planen.
Ja, den här säsongen är redan klar.
Ett lag som slår Halmstads BK med 6–0, kan spöa vilket annat lag som helst med ännu större siffror.
Och de gula kommer inte att nöja sig med guldet i Allsvenskan.
Nu har vi äntligen ett lag som kan plocka hem internationella segrar i vilken cup som helst!
Ja, jag säger det igen: ett lag som slår HBK med 6–0 kan gå hela vägen i vilken turnering som helst.
Bäva månde Barcelona, Arsenal, Milan och resten av fotbollsvärlden – nu är det Elfsborg som står i det internationella rampljuset.
Och HBK får nöja sig med en hedrande andra plats i årets Allsvenska.
Men stora silvret är inte så dåligt det heller.

söndag 21 mars 2010

Boxbekymmer

Nu ska jag tipsa om ett rött vin som smakar förträffligt och håller sig i en någorlunda överkomlig prisklass.
Vinet heter South Atlantic, kommer från Sydafrika och produceras av Shiraz- och Cabernet Sauvignon-druvor. Jag vet inte vad vinexperter säger om denna dryck, men även om jag hade vetat vad de säger, så hade jag inte begripit det. De använder ju begrepp som inte har ett skvatt med vin att göra. Jordig smak. Vad är det? Jag har aldrig smakat jord. De jämför med vad som helst, tycks det. Nåja, South Atlantic smakar enligt mitt sätt att se det som ett ovanligt gott rött vin och säljs i en box för under 170 spänn. Det smakar precis som jag tänker mig att ett överkomligt rött vin ska smaka.
Annars brukar jag gilla viner från Kalifornien. De röda vinerna därifrån smakar verkligen rött vin och ingenting annat, som lakrits, vaniljstång eller vad nu experterna brukar dra till med. Prova Turning Leaf, så förstår du vad jag menar!

Men problemet med dessa boxar, det är kranen.
Det finns några olika typer av boxkranar, men ingen som är lätt att få på plats och ingen som fungerar till sista droppen.

South Atlantic har den absolut sämsta krantypen som finns. När man har fått upp hålet i kartongen, måste man leta med fingrarna efter kranen som har gömt sig någonstans inne i boxen och absolut inte vill ut i dagsljuset. Fingrarna rotar omkring i plastpåsen och hittar till slut något som kan vara en del av kranen och dess upphängningsmekanism. Då ska de två fingrarna som trängs i hålet försöka peta ut kranen eller på något sätt dra ut den. Detta är ett svårt moment i alla vinboxar, i South Atlantic-boxen är det näst intill omöjligt. En gång petade jag med en vanlig bordskniv och då kan alla räkna ut vad som hände.
Till slut lyckas man få ut en bit av kranpartiet och då gäller det att vrida det rätt, så att vinet kan rinna ut med strålen nertill. Och så gäller det att få fast kranpartiet i kartongen, så att det sitter stadigt och så att öppningsflikarna kan vikas tillbaka och hålla fast kranen. Detta går inte på en South Atlantic-box. Kranen sitter och dinglar, flikarna som ska hålla fast den ser ut att ha druckit för mycket och pekar åt olika håll och när man ska vrida på kranen så känns det som om den sitter löst och kommer att ramla av.

Ja, det är ett bekymmer. Men när man smakar vinet är man beredd att köpa det nästa gång också. Skål!

torsdag 18 mars 2010

Moderna tider

Moderna tider med Chaplin är en klassiker.
Tati´s Playtime bygger på samma tema och var väl inspirerad av Chaplin när han gjorde den.
Det handlar alltså om utvecklingen av samhället vi lever i, samhället där apparater och tekniska underverk tar över mer och mer och gör oss människor onödiga.
Jag har det senaste veckorna känt mig som Chaplin och Hulot, de båda rollfigurerna som inte riktigt vill passa in i det moderna samhället.
Vem vill t ex prata med en automatröst istället för en riktig människa?
Jag har i veckan som gick ringt upp A. Canal Digital, B. SBAB och C. Bredbandsbolaget.
I samtliga fall ville jag ha svar på frågor som var viktiga för mig då, när jag ringde.
I samtliga fall hamnade jag hos en apparat som kunde tala.
-Tack för att ni ringer ......... (här kan du som läser detta fylla i namnet på vilket av de tre företagen som helst!) Just nu är det många som ringer oss, men ni kan med hjälp av telefonens tryckknappar välja vart ni vill kopplas.

Jag hade tänkt mig snabba svar från någon expert.
Varför får jag ingen bild i teven? Vem kan hjälpa mig att lägga om ett lån? Varför kommer jag inte ut på internet?
Istället för att få ställa de här frågorna, måste jag lyssna på en röst som inte verkar inställd på att få en rak och enkel fråga. Jag måste trycka in personnummer följt av fyrkant hos något av företagen och läsa in siffrorna i personnumret hos ett annat – vilket blir fel ideligen när apparatrösten upprepar vad den tror att jag har sagt. I detta fallet slänger jag på luren och ringer upp igen. Men när jag kommer fram till den mekaniska rösten, väljer jag en helt ovidkommande siffra följd av fyrkant för att ta mig in i systemet via en bakväg, som jag tror måste finnas. I samtliga fall får jag besked om väntetiden, men jag slipper i alla fall trevlig musik medan jag väntar. Istället kommer det då och då in en inspelad röst som tackar mig för att jag väntar och nämner, med viss tvekan eller osäkerhet, att det är 14 minuter kvar tills någon ska svara och vill jag delta i en undersökning om hur jag upplever företagets service, ska jag stanna kvar i luren efter samtalet och därefter svara på fem frågor och det tar bara ett par minuter, och de är väldigt tacksamma för mitt deltagande i undersökningen. Efter en stunds tystnad får jag veta att det är 12 minuters väntetid tills jag ska få prata med en servicetekniker och de är väldigt tacksamma för att jag väntar...
Detta är inte roligt. Internet kommer inte upp i datorn. Jag har viktiga manus som måste skickas iväg på direkten. Då vill jag veta en sak: vad görs för att få igång nätet? När jag efter 20 minuters väntan får veta av en hurtig pojkröst att felet är lokalt för vissa delar av Malmö och håller på att fixas. Detta kunde jag ha fått veta på direkten om Bredbandsbolaget hade lagt in sin mekaniska röst direkt efter min signal. -Godmorgon, detta är Bredbandsbolaget. Vi arbetar just nu på störningar i Malmö, Krylbo, Leksand och Hudiksvall och kan snart leverera nättjänsten i dessa områden. Gäller ert samtal något annat, tryck 1 följt av fyrkant.
De andra samtalen skulle också kunna speedas upp på något klyftigt sätt, det är jag övertygad om.
I vilket fall som helst var det bättre förr, när man ringde till ett företag och det var en levande människa man fick tala med.

onsdag 17 mars 2010

Hur många läser det här?

När jag började blogga i augusti 2009, hade jag inte en aning om vad det skulle vara bra för. Men, tänkte jag, det ger sig.
Vad man hoppas på är väl att få så många läsare som möjligt. Men hur många är det möjligt att få, om man inte hör till de kända namnen i branschen, som får sina bloggar omskrivna i medierna? Jag har inte en aning om det heller.
Nu har jag alltså varit igång sedan augusti. Det betyder ett halvår. Jag vet inte hur många det är som läser det här, jag vet inte vad läsarna förväntar sig, jag vet inte hur viktigt det är att komma med nya inlägg varje dag. Min kollega Gunnar Bernstrup har en ny sida varje morgon, sju dagar i veckan, på sin blogg. Alltid med något roligt eller tankeväckande. Man vet att det finns något nytt att läsa varenda dag.
Jag hinner inte med detta. Så jag hoppar över ibland. Och får förmodligen många läsare att tröttna på att kolla min blogg.
Är det så?
Jag trodde också att det skulle bli fler kommentarer. Men det blir ju sällan en enda kommentar. Läsarna drar iväg så fort de har läst. Trist, för ju fler kommentarer man får, desto mer angelägen blir man att leverera nytt material.
Ibland undrar jag varför jag håller på med det här.
Men jag vill inte sluta heller. För jag får många dunkar i ryggen ute på stan. Där möter jag ofta läsare som säger att de läser min blogg. Och på Facebook kan det plötsligt dyka upp en och annan kommentar. Som när Per Gessle utnämnde min blogg till Sveriges bästa och det small till ordentligt med nya läsare. Wow, liksom.
Så jag fortsätter i alla fall fram tills min nya bok kommer ut i höst. För då kan jag ge den gratisreklam här vecka ut och vecka in.
Men hur många läser det?
Vi får se vad som händer när jag plockar fram ett och annat citat ur boken...
Vänta bara!

måndag 15 mars 2010

Pay per view

Tills för några år sedan körde jag upp till Örjans vall när det var hemmamatcher.
Men bensinen blev dyrare och dyrare. Och så himla kul är det inte att köra bil, speciellt vår och höst när vädret kan bli riktigt otrevligt ibland.
Så jag började kolla matcherna hemma på teven. Pay per view, alltså.
Igår var det allsvensk premiär och jag ställde in teven på Match 1: Halmstads BK – Trelleborgs FF. Och konstigt nog kom det genast bild i rutan, direkt från Örjans vall, utan att jag hade knappat in någon betalning!
Hurra, tänkte jag. Dom måste ha kopplat fel! Bara att titta och njuta. Gratis!
Och det var försnack, intervjuer och publikbilder. Glest på läktarna, vintern har ju inte vett på att ge sig av i år. Folk såg ut att frysa rejält. Men inte jag, hemma i fåtöljen. Och så började matchen. Fantastiskt!
Det såg lite trist ut på Örjans valls smutsgrå "gräsmatta". Spelarna visste inte riktigt hur bollen skulle studsa. Det blev ingen riktig fotboll. Lite korpen, snarare.
Och rätt som det var, efter fem minuter sa det klick och så försvann bilden.
Först blev jag förvånad, sen försökte jag klicka fram matchen till rutan igen via en av de fyra fjärrkontroller som behövs för att hålla igång en modern TV idag.
När det inte gick, förstod jag att jag hade fått ett smakprov. Ville jag se matchen, fick jag ringa upp Canal Digital och betala för kalaset. Det borde jag ha begripit.
Jag letade upp ett telefonnummer, ringde och kom till en inspelad dam som bad mig trycka på olika siffror, klicka in mitt personnummer och till slut vänta i kön, där jag för tillfället var nummer 19.
Jag väntade. Och väntade.
Till slut kom det en hurtig yngling som skulle se till att jag hade en bild på TV-rutan inom fem minuter. Så jag gick tillbaka till TV-salongen och satte mig i fåtöljen. Bilden var grå i fem minuter och lika grå efter tio. När det hade gått en kvart, ringde jag upp Canalen igen. Nu var jag nummer åtta i kön.
Medan jag väntade, försökte jag på telepatisk väg få någon slags kontakt med Örjans vall för att få veta om det hade blivit några mål. Men det gick inte.
Däremot svarade en pigg yngling i luren. Han meddelade glatt att jag skulle dra ut väggkontakten och plastkortet i boxen, vänta i två minuter och sedan koppla in sladden och trycka tillbaka kortet. Då skulle bilden komma om fem minuter!
Inte fan kom det någon bild. Det var en svart ruta nu också. Och nu var det snart dags för halvtidsvila upp i Halmstad.
Jag ringde upp Canalen igen och lyckades lura in mig på ett nummer där det inte fanns någon kö. En ung dam förklarade att de hade ett fel på sin utrustning och att det var många som ringde och sa att de inte hade någon bild. Men hon tyckte att jag skulle låta teven stå på och ringa när matchen var slut och berätta hur det gick med bild och ljud. OK, sa jag och gick och satte mig vid webbradion och fick i alla fall höra referat från hela andra halvlek. En referent, som fick matchen att verka spelas i slow motion, och en lika intetsägande bisittare, var i alla fall bättre än ingenting alls.
Efter matchen ringde jag Canal Digital, som lät en hurtig ungdom meddela att jag skulle få en faktura, för det var inte hos dem felet låg. Det var hemma hos mig det krånglade, sa han.
–Men jag har ju följt era anvisningar! sa jag. Jag har dragit loss sladd och plastkort och satt tillbaka dem igen! Men ni har likt förbannat inte lyckats få fram bilden. Ska jag ändå betala?
–Ja, felet fanns inte hos oss. Och ibland måste man kanske dra ut sladd och kort två eller tre gånger.
–Men det var det ingen som talade om för mig! sa jag mycket irriterad. Nu vill jag ha namn och telefonnummer till någon ansvarig direktionsmedlem som jag kan ringa imorgon. För någon sådan person finns väl inte i tjänst just nu? Direktörerna är väl lediga på söndagar?
–Ett ögonblick, sa ynglingen. Häng kvar!
Efter några minuter kom han tillbaka.
–Vi kommer inte att debitera dig, sa han. Du får ingen faktura.
Jag vet inte vem han hade pratat med. Någon höjdare på Canal Digital, som inte ville diskutera saken med en ilsken kund? Troligen. Det viktiga var att jag slapp betala.
Och det trista i den här historien var att HBK inte kunde fixa ett enda litet mål på TFF. 0–0 hemma, det är sorgligt.

lördag 13 mars 2010

Krångel

Hör och häpna: värmepumpen har fungerat i två dygn!
Men Börje är ändå inte nöjd med den, så på måndag kommer han med en ny kompressor. Det tar fyra timmar att installera den, säger han. Alltså blir vi av med den sköna värmen igen och får frysa tills den nya kompressorn har fått bevisa vad den går för.
Men det ser i alla fall ljust ut. Felet är lokaliserat och nu ska det åtgärdas. Inga fler spöken på nätterna, som smyger sig in och tänder den röda alarmlampan på elskåpet!
Därmed kan jag koncentrera mig på ett nytt problem. Datorn har lurat mig.
Innan hade jag en bekväm lista till vänster på skärmen, där det hade samlats mina mest använda bokmärken. Hur denna lista hade uppstått en gång i tiden, det har jag inte en aning om. Men här kunde jag klicka in mig utan att behöva fylla i några koder. Ett klick, så var jag inne på Facebook t ex. De fyra-fem allra mest använda bokmärkena låg dessutom uppradade vågrätt i övervåningen på Firefox-layouten. Det var både snyggt och bekvämt. Men så upptäckte jag att det hade blivit ett par dubletter i uppräkningen av de frekvent använda bokmärkena. Jag ägnade därför en stund åt att försöka få bort dessa onödiga uppräkningar. Det var inte lätt. Jag var inne och rotade överallt.
Tänkte faktiskt ge upp. Då hände det: jag råkade klicka någonstans där dessa mest använda bokmärkena försvann! Svisch, så var de borta, både vågrätt och lodrätt!
Och de senaste dagarna har jag använt all ledig tid till att försöka få tillbaka dessa två fält, där jag kunde klicka in mig utan att behöva fylla i hemliga koder och någon av mina epostadresser. Men det är omöjligt. Jag tror jag har försökt allt.
Men värmepumpen går bra. Och bättre ska det bli på måndag.
Undrar om Börje begriper sig på en Mac också?

onsdag 10 mars 2010

Nuläget

Blir man intervjuad om något vad som helst, ska man säga "nuläget" när man menar "nu", fråga mig inte varför. Och så här skulle det låta, om någon radioreporter fick för sig att göra en grej på min värmepump.
–Det började krångla i söndags och det är snart torsdag nu. Krånglar den fortfarande?
–I nuläget är det en elpatron som värmer upp huset. Grundvattenpumpen står stilla och ska eventuellt komma igång torsdag förmiddag.
–Men då har ni varmt och skönt nu?
–Nja, det blir inte riktigt varmt. Småkyligt, skulle jag vilja säga. Vi fryser faktiskt.
-Vad är då vitsen med en elpatron?
–Det är att vi i alla fall har plusgrader och varmvatten. Och så slipper jag vakna mitt i natten och springa ner i källaren och göra omstart.
–Vad tycker du egentligen om värmepumpen?
–No comments i nuläget.
Jag har hört att man ska vägra svara på en del frågor, när man blir intervjuad.
Och eftersom fingrarna har stelnat, kan jag inte fortsätta skri

tisdag 9 mars 2010

Rapport om värmepumpen

Det mesta i skallen just nu cirkulerar kring den obegripliga värmepumpen.
Dess uppgift är att hålla huset varmt och beboeligt.
Men så snart kylan sätter in sina värsta attacker, runt midnatt, orkar inte pumpen vara med. Den tror att den ska kunna ta ledigt.
Men nu har jag lärt mig av Börje, experten som en gång i tiden installerade pumpen, att jag ska trycka på ett par blåa knappar i kabelskåpet på väggen ovanför själva apparaten, och sen vrida på strömbrytaren som det står MANÖVER på, istället för t ex PÅ eller ON, och då ska den röda alarmlampan slockna och pumpen så småningom börja jobba igen, efter en djup suck och en lätt hostattack.
Så vid midnatt, efter MASH på TV4+, går jag ner i källaren och konstaterar att den röda lampan som inte ska lysa lyser och att apparaten har stannat. Det är detta som Börje kallar Spöket. Jag trycker på två blåa knappar och sätter sen strömbrytaren på MANÖVER och väntar och ser. Efter fem minuter brakar det igång, temperaturen börjar stiga och jag går och lägger mig.
Men vid 4-tiden kommer Spöket tillbaka. Jag vaknar av att det känns lite kyligt, mina digitala termometrar utspridda på strategiska platser, visar att temperaturen ligger runt 18 grader. Då fryser jag.
Jag går ner i källaren, ser den röda lampan lysa, öppnar skåpet och trycker nu bara in en enda blå knapp. Då slocknar den röda alarmlampan och apparaten förbereder sig på att gå igång. Jag går och lägger mig och vaknar strax efter sju. Då går pumpen som den ska, i alla fall i morse.
Jag ringer Börje och berättar den senaste spökhistorien.
–Det var bra att du bara använde en enda knapp, för då vet vi var vi ska hitta felet, sa han. Det är ett skydd för själva grundvattenpumpen som behöver bytas.
–Men varför är det bara på nätterna det krånglar? sa jag. Är det för att det är då det är som allra kallast?
–Ja, det kan man nog anta, sa Börje.
–Du ser... jag börjar bli expert på det här, sa jag. Han började skratta i luren.
–Ursäkta att jag skrattar, sa han.
Så kul var det väl inte?

söndag 7 mars 2010

Spöket i källaren

När jag skriver detta har värmepumpen gått som den ska i en timme.
Men i natt stannade den igen.
Jag vaknade av att jag frös. Det var vinternatt ute, stjärnklart och iskallt för att vara i Malmö. Säkert fem-sex minus.
Tog mig huttrande ner i källaren och så en ilsket lysande röd lampa signalera att nu var det stopp i maskineriet. För bara några veckor sedan var det samma sak, jag har inte ens betalat fakturan ännu.
Det gick inte att få igång den. Knepen som Börje har lärt mig funkade inte. Det sa KNAK (kan man inte döpa en krog till det, förresten?) och så blev det inte mer, när jag vred på startknappen. Den röda lampan tändes igen.
Det var inget annat att göra än att plocka fram filtarna och somna om.
Börje, det är han som har firman som har installerat pumpen. Det är en hyvens man.
Jag väntade med att ringa honom till klockan var halv nio. Det är ju söndag idag.
Han svarade med sin röst inspelad och räknade upp sina öppettider. Söndagar nämndes inte. Men jag läste in mitt telefonnummer i hans svarare och lade på luren.
Tre minuter senare ringde han. Det är en hyvens man.
–Har du tryckt på den blåa knappen som sitter i mittraden på dosan som är märkt med "EL", sa han. Ungefär så, sa han.
–Här finns blåa knappar lite varstans, sa jag med huvudet inne i ett skåp fullt av obegripliga sladdar och små dosor och knappar och räkneverk och reläer och varningslampor och strömbrytare.
–Jamen, du ser tre rader med olika dosor, eller hur? Vilka av dessa har du tryckt in den blåa knappen på? frågade han.
–Allihop, svarade jag. Och de röda knapparna också.
–Jaha, sa han. Knäppte det till när du tryckte in någon?
–Det gjorde det säkert, sa jag. Men jag vet inte vilken det var.
–Tryck då på den blåa knappen på dosan i mittraden, dosan längst till höger.
Jag tror att jag tryckte på den knapp han pratade om. Och jag tyckte att det klickade.
–Jag hörde ett klick, sa Börje i telefonen. Stäng nu dörren och vrid på "MANÖVER", från nollan till ettan!
Jag gjorde som han sa och det började brumma i maskineriet. Den röda lampan hade slocknat.
–Nu dröjer det fem minuter tills pumpen går igång, sa Börje. Så jag tackade för samtalet, väntade fem minuter, pumpen gick igång och allting fungerade. I en minut. Sen tystnade apparaten och den röda lampan lyste lika skarpt som tidigare.
Det var bara att ringa Börje igen.
–Den stannade, sa jag. Det lyser rött.
–Tryck nu på den blåa knappen som du gjorde tidigare och hör om det klickar!
Jag tryckte, det klickade och Börje sa att nu skulle jag vrida tillbaka "MANÖVER" till nollan, sedan starta "RESERVVÄRME" genom att vrida på knappen till höger om "MANÖVER" och därefter vrida "MANÖVER" till ettan. Jag gjorde som han sa.
Maskineriet satte igång igen. Den röda alarmlampan var släckt.
–Nu tar det fem minuter innan pumpen går igång, sa Börje. Jag kände igen repliken.
–Varför tar det fem minuter? undrade jag.
–Jomen, den behöver jobba för att komma igång. Men reservvärmen hjälper till!
–Varför stannar den alltid på natten? frågade jag.
–Det vet du väl, sa Börje. Det är alltid på nätterna det spökar.

torsdag 4 mars 2010

Vad heter krogen?

Satt i ett gäng gubbar på en engelsk pub i Malmö.
Vi pratade mest musik och fotboll.
Men så sa fotografen att han hade blivit bjuden på en ny krog i Malmö, men han hade glömt vad den hette. Så nu visste han inte vart han skulle gå.
–Ring den som har bjudit dig! sa jag.
–Ja, men det känns så förargligt. Det är ju en ny modern toppkrog. Jag vet inte ens var den ligger. Skulle ta reda på det och det var då jag märkte att jag har glömt vad den heter. Men det var ett kort namn och jag tror att det både börjar och slutar på... var det K?
Det blev tyst.
–Kloak? sa faktorn. Det kan den väl inte heta?
–Knappast, sa jag. Men Kiosk! Om det är ett gatukök!
–Nä, lägg av nu, sa fotografen. Det handlar om första klass!
–Karack! sa webbdesignern.
–Vafan betyder det? sa alla vi andra.
–Vet inte... Det kanske är ett namn på kocken?
–Den kanske heter Kock! slängde jag ur mig.
–Det var nåt åt det hållet, sa fotografen. Kort och gott.
–Kasack! sa nån.
–Kask! utropade någon annan.
–Klinik?
–Knark? Komik? försökte webbdesignern. Eller varför inte Konjak? Det finns ju en svensk krog i New York som heter Akvavit. Då kan man väl ha en fransk krog i Malmö som heter Konjak?
–Ja, men nä, sa fotografen med en suck.
Det blev tyst en liten stund.
–Det var i alla fall ett konstigt namn på en krog.
–Kork? sa jag.
–Den kanske är döpt efter den ryska staden Kursk? sa faktorn plötsligt. Han hade varit tyst en lång stund. Men fotografen skakade på huvudet.
–Käk är väl ett bra namn, sa jag. Det är väl vad dom serverar? Men fotografen skakade på huvudet.
–Då är det väl Kök! ropade webbdesignern. K i början och k i slutet och kort som fan!
Men fotografen skakade på huvudet och sen blev det tyst igen.
Då började faktorn skruva på sig, för att få uppmärksamhet.
–Vänta lite, sa han och tittade upp i taket. Finns det inte en ny krog ute vid kalkbrottet i Limhamn... Den heter viss Kalk!
Alla tittade på honom. Ingen sa något. Till slut kunde jag inte låta bli att ta till orda.
–En krog kan väl inte heta Kalk? sa jag. Det betyder ju kalciumföreningar eller nåt sånt! Eller kalciumkarbonat. Varför skulle en krog få ett sådant namn?
–Det kan väl vara en slags bägare eller nattvardskärl också, sa faktorn.
Vi suckade. Och gav upp.
–Jag får ringa och fråga, sa fotografen.

måndag 1 mars 2010

Allt som vanligt igen?

Jag har inte kollat, men nu är väl OS slut?
Och veckans Melodifestival handlar bara om förlorarlåtar. Ingen behöver bry sig om vem som vinner veckans final, det blir hur som helst en låt som redan har förlorat.
Dessutom är det grått väder och all snö är borta. Det regnar visst också.
Allt är som vanligt igen.
Så nu kan kvällstidningarna återgå till vanliga bokstäver i rubrikerna, bokstäver som inte tar så stor plats.
Reportrarna på Sveriges Radio kan sluta skrika i mikrofonerna.
SVT kan lägga tillbaka populära program i körschemat.
Är det inte skönt?
Det känns alltid bäst när allting är som vanligt. Eller hur?
När man inte vet vad det är för dag, måndag eller torsdag eller vad som helst, då är det en vanlig vecka.
Helst ska en vecka vara så vanlig att man måste skriva upp ovanligheter i en kalender för att inte glömma bort dem.
Till exempel att man ska gå till frisören.
När jag ser mig i en spegel nu, tänker jag att det måste vara längesedan jag var hos frisören, måste nog beställa en tid.
Då ringer jag frisören och får veta att han är på skidsemester. Det är ju inte så vanligt precis, att ens frisör är bortrest när man vill beställa en tid...?
Jag måste alltså vänta till nästa vecka.
Men tänk om han bryter benen i skidbacken. Hur länge ska jag då behöva vänta på att få en tid? Hur kommer jag att se ut?
Man kan ju inte gå till en annan frisör. Då klipper han eller hon inte på samma sätt som man är van vid. Man får en ovanlig frisyr. Jag kanske inte blir igenkänd av folk som borde känna igen mig. Måste kanske presentera mig ideligen.
Nä, det är bäst när allting är som vanligt. Eller hur?
När brevbäraren är försenad. När Systemet bara har en kassa öppen trots att butiken är full av kunder som vill ut. När parkeringsautomaten vägrar ta emot mitt plastkort, som fungerar i alla andra automater. När det blir åtta rätt på Stryktipset. När cykelpumpen har försvunnit.
Och när det är fyra år till nästa OS.