När jag började blogga i augusti 2009, hade jag inte en aning om vad det skulle vara bra för. Men, tänkte jag, det ger sig.
Vad man hoppas på är väl att få så många läsare som möjligt. Men hur många är det möjligt att få, om man inte hör till de kända namnen i branschen, som får sina bloggar omskrivna i medierna? Jag har inte en aning om det heller.
Nu har jag alltså varit igång sedan augusti. Det betyder ett halvår. Jag vet inte hur många det är som läser det här, jag vet inte vad läsarna förväntar sig, jag vet inte hur viktigt det är att komma med nya inlägg varje dag. Min kollega Gunnar Bernstrup har en ny sida varje morgon, sju dagar i veckan, på sin blogg. Alltid med något roligt eller tankeväckande. Man vet att det finns något nytt att läsa varenda dag.
Jag hinner inte med detta. Så jag hoppar över ibland. Och får förmodligen många läsare att tröttna på att kolla min blogg.
Är det så?
Jag trodde också att det skulle bli fler kommentarer. Men det blir ju sällan en enda kommentar. Läsarna drar iväg så fort de har läst. Trist, för ju fler kommentarer man får, desto mer angelägen blir man att leverera nytt material.
Ibland undrar jag varför jag håller på med det här.
Men jag vill inte sluta heller. För jag får många dunkar i ryggen ute på stan. Där möter jag ofta läsare som säger att de läser min blogg. Och på Facebook kan det plötsligt dyka upp en och annan kommentar. Som när Per Gessle utnämnde min blogg till Sveriges bästa och det small till ordentligt med nya läsare. Wow, liksom.
Så jag fortsätter i alla fall fram tills min nya bok kommer ut i höst. För då kan jag ge den gratisreklam här vecka ut och vecka in.
Men hur många läser det?
Vi får se vad som händer när jag plockar fram ett och annat citat ur boken...
Vänta bara!
onsdag 17 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag läser ;-)
SvaraRaderaJag läser också! Libbe
SvaraRadera