Valmöjligheter

Nu börjar det märkas att det är valår.
Igårkväll hade statsministern putsat flinten och hans värsta motståndare i valkampen lagt på ett nytt lager ögonmakeup. Och så drog de igång sina argument, som vi har hört några hundra gånger förut.
Jag tänkte att det låter inte som förr, när dagens moderatledare pratar politik. Han snackar om jobbare och pensionärer så att man kan tro att man lyssnar på någon från vänsterkanten. Jobben är viktigast av allt och alliansen jobbar för de svaga i samhället.
Och hans utmanare ser mer och mer förvirrad ut bakom makeupen. I varannan mening lägger hon in statsministerns namn, som om hon bara riktar sig till honom i sina inlägg. Det låter närmast parodiskt.
Det som bekymrar mig mest, det är att en röst på (S) betyder en röst också på ett parti som för inte så längesedan var ett rent kommunistparti. Och att ledaren för detta parti för bara några år sedan stolt kallade sig kommunist. Jag undrar därför hur (S)-ledaren känner sig innerst inne, när hon av taktiskt skäl måste släpa på denna last och kanske dela ut regeringsposter till gamla kommunister? Skulle hennes företrädare i (S)-partiet agera på detta sätt? Man kan också fråga miljöpartisterna hur de känner sig inför möjligheten att regera tillsammans med dessa figurer.
Det ska i alla fall bli intressant att se hur valet utfaller i höst. Ska vi få en regering med f.d. kommunister på viktiga poster?
Det vore inte så kul, tycker jag.
Snarare obehagligt.