Moderna tider med Chaplin är en klassiker.
Tati´s Playtime bygger på samma tema och var väl inspirerad av Chaplin när han gjorde den.
Det handlar alltså om utvecklingen av samhället vi lever i, samhället där apparater och tekniska underverk tar över mer och mer och gör oss människor onödiga.
Jag har det senaste veckorna känt mig som Chaplin och Hulot, de båda rollfigurerna som inte riktigt vill passa in i det moderna samhället.
Vem vill t ex prata med en automatröst istället för en riktig människa?
Jag har i veckan som gick ringt upp A. Canal Digital, B. SBAB och C. Bredbandsbolaget.
I samtliga fall ville jag ha svar på frågor som var viktiga för mig då, när jag ringde.
I samtliga fall hamnade jag hos en apparat som kunde tala.
-Tack för att ni ringer ......... (här kan du som läser detta fylla i namnet på vilket av de tre företagen som helst!) Just nu är det många som ringer oss, men ni kan med hjälp av telefonens tryckknappar välja vart ni vill kopplas.
Jag hade tänkt mig snabba svar från någon expert.
Varför får jag ingen bild i teven? Vem kan hjälpa mig att lägga om ett lån? Varför kommer jag inte ut på internet?
Istället för att få ställa de här frågorna, måste jag lyssna på en röst som inte verkar inställd på att få en rak och enkel fråga. Jag måste trycka in personnummer följt av fyrkant hos något av företagen och läsa in siffrorna i personnumret hos ett annat – vilket blir fel ideligen när apparatrösten upprepar vad den tror att jag har sagt. I detta fallet slänger jag på luren och ringer upp igen. Men när jag kommer fram till den mekaniska rösten, väljer jag en helt ovidkommande siffra följd av fyrkant för att ta mig in i systemet via en bakväg, som jag tror måste finnas. I samtliga fall får jag besked om väntetiden, men jag slipper i alla fall trevlig musik medan jag väntar. Istället kommer det då och då in en inspelad röst som tackar mig för att jag väntar och nämner, med viss tvekan eller osäkerhet, att det är 14 minuter kvar tills någon ska svara och vill jag delta i en undersökning om hur jag upplever företagets service, ska jag stanna kvar i luren efter samtalet och därefter svara på fem frågor och det tar bara ett par minuter, och de är väldigt tacksamma för mitt deltagande i undersökningen. Efter en stunds tystnad får jag veta att det är 12 minuters väntetid tills jag ska få prata med en servicetekniker och de är väldigt tacksamma för att jag väntar...
Detta är inte roligt. Internet kommer inte upp i datorn. Jag har viktiga manus som måste skickas iväg på direkten. Då vill jag veta en sak: vad görs för att få igång nätet? När jag efter 20 minuters väntan får veta av en hurtig pojkröst att felet är lokalt för vissa delar av Malmö och håller på att fixas. Detta kunde jag ha fått veta på direkten om Bredbandsbolaget hade lagt in sin mekaniska röst direkt efter min signal. -Godmorgon, detta är Bredbandsbolaget. Vi arbetar just nu på störningar i Malmö, Krylbo, Leksand och Hudiksvall och kan snart leverera nättjänsten i dessa områden. Gäller ert samtal något annat, tryck 1 följt av fyrkant.
De andra samtalen skulle också kunna speedas upp på något klyftigt sätt, det är jag övertygad om.
I vilket fall som helst var det bättre förr, när man ringde till ett företag och det var en levande människa man fick tala med.
torsdag 18 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vill också tala med en levande människa!
SvaraRaderaDe där automatiska rösterna har visst lite svårt att förstå olika dialekter. Hade kanske varit lättare om vi alla talade som en automatisk telefonröst :)
SvaraRaderaJag brukar skrika obegripligheter på hemmagjord serbokroatiska, när jag vill få tag i en levande människa på Telia. Det är ofelbart..maskinen kopplar mig till faktura-avdelningen. Antagligen sitter de mest förhärdade telefonisterna där..
SvaraRadera