tisdag 30 juli 2013

De tio bästa stränderna!

För några dagar sedan var det nästan så att jag tog mig ett dopp i havet, nere i Falsterbo eller Skanör.
Alla man pratade med pratade bara om hur varmt det var. 30 i luften och 25 i vattnet.
–Är det över 25 grader? undrade jag, för där sätter jag gränsen.
Bästa badvattnet jag känner till, när det gäller tempen på vattnet, ligger lite långt bort. Så det blir inte så många besök där, i Galvestone, Texas, några mil från Houston.
Jag vet inte exakt hur många grader det var. Men det var bara att gå rakt ut och låta vågorna leka. Hela tiden såg vi fiskar som hoppade upp och sprattlade över vattenytan, förmodligen för att svalka sig.
–Precis som de sjunger i "Summertime", sa jag till Blondinen. "Fish are jumpin´ and the cotton is high"! Nu fattar jag vad de menar! Men vad menar de med "the cotton is high"?
Hon tyckte att vattnet var äckligt. Alldeles för varmt enligt hennes åsikt.
Det tyckte tydligen de amerikanska turisterna också, för det var bara Blondinen och jag som tog oss ett dopp mitt på dan i den Mexikanska bukten. Alla andra gömde sig i skuggan på närmsta bar och drack drinkar med isbitar i.
Något liknande finns ju inte i våra hemtrakter, så det blir inte så mycket bada i havet för min del. Jag tycker det är fel att vara både våt och kall.
Men jag har, rent professionellt, besökt ett stort antal badorter i Europa, och kan här bjuda på en Tio i Topp-lista över de bästa  stränderna. Dock kan ingen av dessa badorter jämföra sig med Galvestone när det gäller vattentemperaturen, kom ihåg det! Här kommer i alla fall mina 10 bästa semesterorter för den som vill ligga på stranden:
10: SKANÖR, SVERIGE.
Krånglig att nå med bil, men lyckas man hitta en P-plats en solig dag,  så är det bara några strandbarer man saknar. Kallt vatten, men man behöver ju inte bada.
9. FALSTERBO, SVERIGE.
Vit, mjuk sand skapar förväntningar. Sen sätter man foten i vattnet och den riskerar att frysa fast. Så de flesta spelar golf istället.
8. MARGATE, ENGLAND.
Typiskt engelsk badort med regn när som helst och tidvatten, som gör att det är olika långt till stranden beroende på när man har tänkt ta sig ett dopp. Mulet.
7. RIMINI, ITALIEN.
Pizzadoftande smågator med stark trafik av vespor och andra mindre fordon gör den här badorten livsfarlig att besöka. Kallsupar rekommenderas ej.
6. GRAN CANARIA, SPANIEN.
Öppet året om, men vattnet blir inte varmare för det. Sak samma gäller de övriga Kanarieöarna, t ex Teneriffa. Lång resa trevligt för den som gillar flygplan.
5. CYPERN.
En ö längst borta i Medelhavet där Grekland och Turkiet har haft sina fajter om vem som är bäst ägnad att ta hand om soldyrkande turister.
4. RHODOS, GREKLAND.
Ö i format något större än Öland. Vattentemperaturen når normalt upp till 25 grader i augusti och september. Vaccinering behövs ej.
3. BENIDORM, SPANIEN.
Hålligånget på nätterna ger god sömn på dagarna, så ingen behöver egentligen ägna en tanke på ett dopp i havet. Ett snabbdyk i poolen på hotellet är allt som behövs.
2. MAGALUF, MALLORCA.
Alla svenskar har varit här och vet att man kan spela minigolf om man tycker Medelhavet är för kallt att bada i. Man kan även ta sig fram med trampbåt.
1. TYLÖSAND, SVERIGE.
Bästa läget. Nära till Halmstad. Här finns allt. Bibliotek. Krogar. 91:an-staty. P-hus. Slott. Gågator. Lokalbussar. Flygplats. Och i Tylösand finns sanddyner!


onsdag 24 juli 2013

Hur länge har vi råd med kvällstidning?

Kvällstidningen, som kommer vid 8.30-tiden i Limhamn, har höjt priset.
Det är inte första gången, så man ska väl inte känna sig överraskad. Men 15:-- låter mycket mer än vanligt. Det låter lite dyrt. Jag tar fram min mobila miniräknare och slår in 365 dagar gånger 15:00 och studsar till när jag ser summan. Måste kolla en gång till och knappar in 15:00 gånger 365 och det blir samma resultat: 5.475 kronor!
Jag lägger alltså 5.475 spänn på att få snabbfakta om diverse händelser samt en och annan kulturartikel som kan vara intressant samt sportredaktionens kommentarer om matcher som jag vet hur de slutade igår och nöjesnyheter som ofta är totalt meningslösa.
Varför köper jag detta dag efter dag?
För att det har varit en del av min kultur sedan jag blev läskunnig. Kvällstidningen inhandlades dagligen av mina föräldrar och kostade 25 öre. Totalt 91 kronor och 25 öre per år alltså och jag undrar om det ansågs som dyrt. Den kom förstås inte ut på helgdagar. Men då köpte man Helgens Nyheter, en tidning helt utan aktuella nyheter. Den trycktes förmodligen några dagar innan helgen.
Jag växte upp i Halmstad, som var en prioriterad zon för kvällstidningskriget. Bara på några få orter slogs landets samtliga fyra kvällstidningar om uppmärksamheten. Löpsedlarna lockade med lokala nyheter i svartaste fetstil, nyheter som inuti tidningen ofta bara var en liten enspaltig notis. Och Kvälls-Posten lanserade tidningsförsäljare som sålde  tidningen vid hembesök. Unga grabbar som sparade till egen moppe var ute i ur och skur och ringde på dörrklockor. Kvälls-Posten upplevdes av fler och fler tidningsköpare i Halmstad som den rätta. Och om vi hoppar till 1970-talet så var det "Kvällan" som ökade starkt när resten av kvällspressen tappade i upplaga. Redaktionschefen hette Lars Braw och under hans ledning hände det saker. Bland annat tog man bort kultursidorna för att istället föra ut kulturen till tidningens vanliga nyhetssidor, en åtgärd som fick branschen att häpna och kulturetablissemanget att delas upp i för eller emot. Efter några år bestämde man sig för att gå tillbaka till det traditionella synsättet.
Nu tappar alla kvällstidningarna läsare. De yngre generationerna har inga behov av att få nyheter och annan läsning på papper. De orkar inte läsa en halv tabloidsida text. De har inga favoritskribenter som vi hade när Birger Buhre och Björn Fremer tog för sig i KvP-spalterna, de vet inte vem Tony Kaplan var och de känner knappt till fortfarande aktuella namn som sportens Kent Hansson och nöjets Olle Berggren.
Och frågan är väl nu: hur många gånger till kan kvällstidningarna höja priset utan att tappa så många läsare att man tvingas lägga ner sina pappersupplagor?
Så trist det känns att behöva sitta och glo på en digital plastskiva.


onsdag 17 juli 2013

Missa inte Malmö!

Tänker vara lite serviceminded idag, speciellt mot alla turister som är ute och far på vägarna utan att veta var de ska stanna för övernattning.
Mitt förslag, utöver Halmstad (som är ett självklart semesterresmål), så tycker jag att man ska lägga in Malmö i sina semesterplaner. Och stanna några dagar.
Specciellt om man gillar musik och stand up comedy.
Här kan jag lätt bli långrandig när jag ska nämna lite av allt det som finns.
Musiklivet är intensivt och här har vi alla sorter från klassiskt, opera och musicaler till jazz, rock och pop. Denna sommar har vi redan, i samma vecka, sett Iron Maiden och Gyllene Tider inför storpublik på den gamla Malmö Stadion. 
Och det blir fler tunga namn innan sommaren är riktigt slut. Vad sägs om Lita Ford (25/7), Lloyd Cole (25/9) och Paradise Lost (27/9)?
Och tittar vi då in på alla småklubbar, pubar, gamla biografer numera teatersalonger med musik, så kan vi välja mellan Pildammsteatern (utomhus!), Victoria, Palladium, St Gertrud, Babel, Debaser, Inkonst, Folk & Rock, Far i Hatten (Jo, den heter så!) och flera andra ställen med musik som det blixtrar till om. Snart har sett Mats Ronander, Nisse Hellberg, Jalle Lorensson, Thorbjörn Risager (dansk cool blueskille), Tolvan Big Band, Sven Zetterberg, Dan Hylander och andra, utspridda över hela stan. Så stanna några dagar. På Kulturcentralen mitt i city får du tips vad som gäller för dagen.
Igår kväll satt jag ute på Sundet i en gammal träbyggnad som man når med hjälp av en lång brygga. Solen var på väg ner när vi kom, halva månen  övertog himlavalvet och hjälpte oss att komma tillbaka till fastlandet.
Träbyggnaden är ett kallbadhus. Här har MACK, Malmö Comedy Club, publikkvällar varje tisdag hela sommaren. Igår hade vi turen att få se två garanterat säkra skrattframkallare: Tobias Persson och Robin Paulsson.
Att Paulsson skulle bli något stort, det var jag den förste som skrev i en krönika när han gjorde sin debut inför publik i Malmö. Tyvärr råkade jag kalla honom Robert, vilket han påpekade när vi träffades av en slump på gatan några dagar senare. Men han har kommit över det, det märks. Det märks också att han är veteran: nio år på scenen har gjort honom stark och oslagbar. Han har självförtroendet som behövs och hans Zlatan-imitationer är världsklass. Missa inte Robin Paulsson om du råkar ha honom inom hörhåll!
Tobias Persson har också, trots att han ser ut som en skolgrabb, varit med ett bra tag och få stand up-artister har hans energi, kroppsspråk och charm. När han ger sig in i små pratstunder med någon i publiken, hittar ha omedelbart fram till en punsch-line som ingen annan skulle ha kommit på. Han är ett säkert namn på min Tio i Topp stand up-lista. Han ligger på övre halvan, precis som Paulsson.

Och där hittar man också Johan Glans, som kommer till Malmö nästa tisdag!

söndag 14 juli 2013

Lågt tempo?

Det är ingen vidare fart på skrivandet just nu.
Det är ju semestertider. Jag skulle kunna vägra att jobba, om jag ville. Jag skulle kunna hänvisa till semesterlagen. Jag skulle kunna strunta i att sätta mig vid datorn.
Men nu sitter jag här.
Och jag sitter här utan att veta vad det här ska handla om.
Tänker jag efter, så finns det saker att skriva  om. Saker om händelser, där jag har träffat intressanta människor. Igår träffade jag till exempel en basist, en trummis och en popstjärna som skriver femstjärniga poplåtar för både svensk och internationell publik, lika elegant och enkelt som en erfaren korsordslösare fyller i Lätta krysset i veckopressen. Han är otrolig på att skriva låtar som hela eller halva svenska folket i åldern 8 till 80 kan sjunga med i, och bör få en alldeles speciell plats i den svenska musikhistorien. Någon måste ta tag i detta. Nu!
Jag träffade dessa tre kändisar backstage efter deras konsert på en fotbollsplan i Malmö, där Iron Maiden hade spelat ett par dagar tidigare. Sologitarristen och keyboardisten dök aldrig upp, men de kanske hade bråttom hem till Halmstad.
I vimlet såg jag också en ung stand up-artist som heter Tobias och en trummis som heter Sticky Bomb, men jag hann inte prata med dessa, bara växla några roliga ord med Tobias.
En gång träffade jag honom i en butik i Halmstad och han utbrast: "Nämen, vilken grej! Två kändisar i samma lilla butik på en gång!" Jag är fortfarande inte riktigt säker på vem han menade var den andra kändisen... Fanns där någon till som inte jag såg? Räknade han sig själv som kändis, trots att han inte hade börjat göra TV-reklam för Ö&B eller vad det heter?
Allt detta skulle jag ju kunna skriva om. Det är ju både aktuellt och intressant.
Men läsarna vill säkert ha intellektuell stimulans och inga ytliga flabbtexter.
Så jag får fundera vidare. Har du någon kommentar, så finns det en ruta här under att skriva i och sen klicka iväg. Det är bara det att för det mesta kommer det ingen kommentar fram till min dator. Många som har skrivit hit, har låtit höra av sig på annat sätt och påpekat att det är fel på kommentarlänken.
Jag ska be någon kolla det där.
Men just nu har väl alla semester.
Jag lovar att komma tillbaka både då och då och ganska ofta!

måndag 8 juli 2013

Nytt försök i köpparadiset.

Måste ta en ny tur till det gigantiska paradiset för köpgalna ute vid vattentornet i Hyllie i Malmös södra utkanter.
Det är lika spännande nu, en måndagskväll i högsommaren. Det finns gott om lediga P-platser och de flesta butikerna verkar inte att ha några kunder. Men det beror väl på vädret? Solen steker utanför, varför ska mann gå in och trängas, när det bara är en flaska schampoo man behöver?
Det ser ödsligt ut. Det är ju ödsligt.
Klockan närmar sig 19:00. Är det då, eller kl. 20:00, de stänger?
Personalen som jobbar i butikerna verkar vara utbildade i USA. Det är trevliga, hjälpsamma och artiga ungdomar vid kassaapparaterna i butik efter butik.
Vi åker uppåt med en hiss. Det ska finnas en ny takterrass med utsikt mot bron och här ska det finnas servering av något som går att äta. Vi kommer ut på taket och ser bron långt borta i soldiset och vi ser några gloende besökare som ser samma bro som vi. En servering utan gäster skymtas i ett hörn, men gästerna verkar ha blåst bort. Arkitekten verkar ha glömt att det alltid blåser i Malmö, även när det är vindstilla, och ingen vill sitta på ett tak och fika ens om solen skiner.
Det är stort, det nya varutemplet. Man leds in på inomhusgator som är utlagda med svaga svängar så att man aldrig kan se hur långt bort man kan gå och leta efter en butik man letar efter. Stora skyltfönster lockar med REA-skyltar och varor, men butikerna är tommar.
Snart har Malmö ett ombyggt Mobilia som ska bli enormt. Malmö har också jättelika Entré som ska byggas om så att det får ännu mer plats för kunder och kundvagnar, Malmö har Caroli City som ska bli större och flottare och mitt i stan finns Hansacompagniet som väl snart är i behov av att moderniseras och få mer plats för kunder och butiker. Hur ska det sluta?
Frågan kan också spetsas till: vilket varutempel blir det första som måste slå igen för gott?
Malmö är inte så stort att stan klarar att hålla liv i fem, nej sex - för på Triangeln byggs nu hela köpcentrat om och blir mycket större än tidigare - alltså sex jättelika varuhus.

lördag 6 juli 2013

Semester?

Man får ta det lite lugnt så här dags på året när det är juli och värmebölja på väg.
Jag har inte ansträngt mig precis de senaste dagarna.
Har bara retat mig på plastsäckar som inte går att komma in i, när man ska slänga iväg lite trädgårdsavfall. Plastsäcken har ingen öppning. Det är precis som när man ska öppna plastpåsarna på Systembolaget. Kön trycker på medan jag försöker hitta ett sätt att blåsa upp en springa i påsen. Det händer ingenting, men det låter och det låter inte vackert. Till slut ser personalen att här behövs det ett proffs, kisen i kassan rycker till sig påsen, gör ett trolleriknep med ett par fingrar och påsen öppnar sig. Men hur gjorde han? Varför kan inte jag?
Och så har jag varit på besök i det nya jättevaruhuset ute vid vattentornet i Hyllie.
Det är rena rama Amerika att gå omkring där.
Men först ska man parkera och det går väl an, bara man hittar infarten till P-huset. Man ställer bilen i P2 B eller något liknande och letar upp en rulltrappa till en ingång. Sedan går man vilse. Det finns knappast några orienteringstavlor, inga skyltar att följa, ingen att fråga. Jo, när man har gått omkring i 20 minuter kommer man till en slags översiktskarta, men den förutsätter att man vet vad man letar efter och det vet man inte. Rätt som det är kommer man till en informationsdisk där det finns tre mycket unga personer i uniform och de pekar åt vilket håll man ska gå om man letar efter ett filter till en av kranarna i badrummet. Man går förbi modebutiker med dunkande idiotmusik där en läspande sångare bara behöver lära sig ett par  ord för att ha hela texten klar, men går på måfå för man vet inte var man är eller var man ska hamna. Man blir hungrig och hittar ett område med snabbmatsrestauranger och så sitter man där och har betalt för en tallrik med den sotigaste och segaste köttbiten man har sett. Det går inte att äta den, kniven orkar inte ta sig igenom det kolsvarta skalet. Man suckar, letar sig tillbaka till bilen som står på P2 B och själv är man långt ifrån och behöver rulltrappor för att komma till P2.
Värst är det att komma ut i den ordinarie trafiken igen. Skyltarna syns knappt, men ut kommer man i ett område där rondell efter rondell lockar in oss till en rundtur där man inte vet var man ska svänga ut till en rak väg hit eller dit och vi kör fel redan i början och hamnar på en väg som vi aldrig har sett förut, men den leder till ett stort bostadsområde och efter en stund förstår vi att vi är i Kroksbäck. Annars är det lugnt.
Den sega svarta sotiga köttbiten toppas endast av en lika svart, seg och sotig biff en kväll i veckan då vi hamnade på en dyr krog i Falsterbo.