Semester?

Man får ta det lite lugnt så här dags på året när det är juli och värmebölja på väg.
Jag har inte ansträngt mig precis de senaste dagarna.
Har bara retat mig på plastsäckar som inte går att komma in i, när man ska slänga iväg lite trädgårdsavfall. Plastsäcken har ingen öppning. Det är precis som när man ska öppna plastpåsarna på Systembolaget. Kön trycker på medan jag försöker hitta ett sätt att blåsa upp en springa i påsen. Det händer ingenting, men det låter och det låter inte vackert. Till slut ser personalen att här behövs det ett proffs, kisen i kassan rycker till sig påsen, gör ett trolleriknep med ett par fingrar och påsen öppnar sig. Men hur gjorde han? Varför kan inte jag?
Och så har jag varit på besök i det nya jättevaruhuset ute vid vattentornet i Hyllie.
Det är rena rama Amerika att gå omkring där.
Men först ska man parkera och det går väl an, bara man hittar infarten till P-huset. Man ställer bilen i P2 B eller något liknande och letar upp en rulltrappa till en ingång. Sedan går man vilse. Det finns knappast några orienteringstavlor, inga skyltar att följa, ingen att fråga. Jo, när man har gått omkring i 20 minuter kommer man till en slags översiktskarta, men den förutsätter att man vet vad man letar efter och det vet man inte. Rätt som det är kommer man till en informationsdisk där det finns tre mycket unga personer i uniform och de pekar åt vilket håll man ska gå om man letar efter ett filter till en av kranarna i badrummet. Man går förbi modebutiker med dunkande idiotmusik där en läspande sångare bara behöver lära sig ett par  ord för att ha hela texten klar, men går på måfå för man vet inte var man är eller var man ska hamna. Man blir hungrig och hittar ett område med snabbmatsrestauranger och så sitter man där och har betalt för en tallrik med den sotigaste och segaste köttbiten man har sett. Det går inte att äta den, kniven orkar inte ta sig igenom det kolsvarta skalet. Man suckar, letar sig tillbaka till bilen som står på P2 B och själv är man långt ifrån och behöver rulltrappor för att komma till P2.
Värst är det att komma ut i den ordinarie trafiken igen. Skyltarna syns knappt, men ut kommer man i ett område där rondell efter rondell lockar in oss till en rundtur där man inte vet var man ska svänga ut till en rak väg hit eller dit och vi kör fel redan i början och hamnar på en väg som vi aldrig har sett förut, men den leder till ett stort bostadsområde och efter en stund förstår vi att vi är i Kroksbäck. Annars är det lugnt.
Den sega svarta sotiga köttbiten toppas endast av en lika svart, seg och sotig biff en kväll i veckan då vi hamnade på en dyr krog i Falsterbo.