måndag 27 februari 2012

Flickan på ön.

Jag såg ett konsumentprogram på TV häromdagen.
Bland annat jämförde man tre tvättpulver med varandra och de tvättade lika bra alla tre.
Men ett av dem ansågs av konsumenterna som mycket skonsammare för naturen än de andra.
Och det berodde på reklamen, sa programledaren. TV-tittarna gillade filmen med flickan på en liten ö i skärgården. Man t o m visade, i programmet, den första 30-sekundaren för Grumme Tvättsåpa, som producerades när produkten lanserades för en himla massa år sedan.
Det var jag som skrev manus till filmen. Jag kommer fortfarande ihåg nästan exakt vad den lite snusförnuftiga flickan säger.
"Titta på de här strumporna: de är lika rena. Den ena är tvättad med ett vanligt tvättmedel och den andra med Grumme Tvättsåpa, som är skonsamt för naturen. Grumme Tvättsåpa innehåller inga miljöfarliga tillsatser. Det tycker jag verkar bra för framtiden."
Medan hon säger detta, "flyger" kameran uppåt i luften och först då ser man att hon står på en liten trevlig ö vars enda bebyggelse är en röd liten stuga med vita knutar.
Vi letade i veckor innan vi hittade ön i Stockholms skärgård. Men våra spejare fann den till slut och vi spelade in filmen, som fortfarande minns av TV-publiken och Grumme Tvättsåpa anses fortfarande som det mest miljövänliga tvättmedlet.
Och nu kan det avslöjas: det är inte flickan i filmen som pratar. Ljudet fick vi lägga in i efterhand och då med en annan flickas röst.
Och med modernare teknik hade vi börjat med flickans händer, som håller ett Grumme-paket, i tät närbild innan åkningen med kameran. Men en sådan utrustning, som kunde klara en så extrem åkning från marken till höjden där man såg halva skärgården, det fanns inte i Sverige.
Men det blev ju bra ändå.
Och nu har filmen visats t o m på SVT!

söndag 26 februari 2012

Nä, det händer inte ett skvatt!

Det är nu snart tre hela veckor sedan jag kunde använda mitt vanliga nät från Bredbandsbolaget. Just nu använder jag ett litet mobilt underverk, som visserligen släpper ut mig på nätet, men som naturligtvis jobbar i ett helt annat tempo än det normala.
Jag har pratat med minst 20-25 olika medarbetare på Bredbandsbolaget för att få veta vad som händer.
Ingen kan säga någonting. Ingen vet, men alla lovar att det säkert ska komma igång när som helst. Imorgon, kanske. Inom ett par dagar, tror andra. Snart, säger alla.
Men vad som görs för att hitta felet kan ingen svara på.
Man är helt hjälplös.
Jag har försökt få något telefonnummer till en chef på hög nivå. T o m till deras VD.
Jag har nu några nummer att testa. Går det att få kontakt med en höjdare, så kanske jag kan få den personen att pressa fram svaren på mina frågor från de som jobbar med felsökning eller vad de nu håller på med.
Vi får se...

tisdag 21 februari 2012

Inga besked...

Det har nu gått snart 14 dagar sedan jag anmälde till Bredbandsbolaget att jag inte kan komma ut på internet via deras uppkoppling. Som jag betalar för och som har fungerat utan problem ända tills vi bytte leverantör för vår fasta telefoni. När någon servicetekniker kopplade om kablarna i ett skåp någonstans, måste teknikern ha dragit loss ett par kablar för mycket. Internet försvann och Bredbandsbolaget lovade att felet skulle fixas inom 2 till 5 arbetsdagar.
Imorgon har det gått 14 dagar. Och ännu kan ingen svara på frågan om när kablarna sitter där de ska sitta.
En av Bredbandsbolagets telefonsvarare undrade om jag hade ett mobilt bredband tillgängligt.
Då skulle jag kunna betala räkningar i tid och sköta alla andra dagliga bestyr som man numera använder internet till. Så just nu ligger jag ute via ett mobilt bredband. Det tog över 10 dagar innan någon av Bredbandsbolagets alla telefonsvarare kläckte ur sig den här möjligheten.
Den här lösningen borde de väl känna till allihop?
Men jag vill naturligtvis allra helst ha igång mitt vanliga bredband.
Ingen kan svara på frågan om när felet ska fixas.

fredag 17 februari 2012

Hjälp! Inget internet i datorn!

Den här historien började med att vi bytte operatör för den vanliga gamla sladdtelefonen där hemma. Vi gick på något erbjudande helt enkelt.

Det skulle väl bli billigare, tror jag.

Men vad som hände först när den nye aktören tog över, det var att vi plötsligt inte kunde ringa ett vanligt gammaldags telefonsamtal. Och när vi provade med mobilen, upptäckte vi att det inte gick att ringa hem till oss heller.

Sladdtelefonerna var strypta.

Som väl var kunde vi då mobilringa till den nya operatören, som heter Phonera förresten, och nämna att deras uppkoppling för den fasta telefonen var kass.

­–Det ska vi fixa, sa en röst i luren och sen tog det bara ett par dagar tills de gamla telefonerna fungerade igen.

Men i samma ögonblick väntade något mycket värre: vår dator meddelade, via en textruta på skärmen, att den inte kunde hitta vårt modem och därför inte kunde släppa ut oss på internet.

Datorn kunde alltså varken visa mina bankkonton eller betala räkningar.

Den kunde inte boka biobiljetter.

Den kunde inte checka in oss på nästa cirkelgympa.

Jag kunde inte blogga och inte skicka iväg texter med deadlines.

Vi kunde varken läsa eller svara på meddelanden, inbjudningar eller annat som vänner och bekanta brukar skicka via nätet. Vi kunde inte ta hjälp av internet när vi löste korsord i högsta svårighetsgraden.

Bland annat.

Jag ringde Bredbandsbolaget, kom till en automatisk röst som gav mig fem olika alternativ att välja mellan, stod i kö i 12 minuter och bad sen en servicehandläggare som hette Ninnie att fixa felet.

–Men felet uppstod när ni började anlita Phonera, sa Ninnie. Det måste vara deras grej att rätta till felet.

Jag ringde Phonera. Kom fram efter nio minuter.

–Men det är inte vi som är ute och jobbar i skåpen, sa Phonera. Det är ett företag som heter Skanera. Men det är ju Bredbandsbolaget ni anlitar för internet, så det måste vara deras skyldighet att se till att nätet fungerar.

Jag ringde Bredbandsbolaget igen och fick efter sex minuter tala med en ny röst.

–Ja, sa denna bredbandsröst, vi ska se till att det fungerar och då anlitar vi Skanova, för det är i deras skåp som felet ligger. Det lagas inom 2 till 5 arbetsdagar.

–Ska det behöva ta så lång tid för att koppla ihop några sladdar, tänkte jag och letade upp telefonnumret till Skanova.

Där kom jag inte fram alls, för där svarar man endast på samtal från uppdragsgivare som kan knacka in en hemlig kod.

Dagarna gick, jag ringde Bredbandsbolaget ett par gånger varje dag, pratade med Jesper, Jonas, Maria, Carina, Henrik och minst tio till på deras serviceavdelning och nu, åtta dagar efter felets uppkomst, har inte någon av alla dessa lämnat något som helst besked om när felet ska fixas. Och säger de att de ska ringa upp mig så snart de vet något, då vet de inget, för de ringer aldrig.

–Nu ringer jag Bredbandsbolagets VD, tänkte jag. Han måste förklara för mig hur de kan vara så okunniga på serviceavdelningen att de inte ens kan svara på en fråga om när de tänker rätta till ett vanligt enkelt fel...

Åter igen kom jag till den automatiska rösten som bad mig välja mellan fem alternativ. Den här gången klämde jag i med alternativ 1,

Där svarade Henrik.

–Kan du ge mig namn och telefonnummer till er VD? undrade jag.

–Nja, alltså nä, jag vet inte var han finns och så gör vi inte utan vi tar emot din önskan och lägger den under "chefsärende", så blir du uppringd så snart han har tid.

–Men vad heter han? sa jag. Får jag bara hans namn, så kan jag ringa upp honom så snart jag har tid...

–Nä, jag känner inte honom och vet inte var han finns, vi sitter i flera olika städer...

­–Du vet inte vad er VD heter?

–Nä, alltså, det är inte så vi jobbar alltså...

­­Plötsligt förstod jag varför de inte kan svara på frågan om när felet i min uppkoppling är lagat.

De jobbar inte så.

De jobbar enbart med att flytta problemen framför sig. Det är så de jobbar. Jag vet det nu. Så enkelt är det att vara servicepersonal på Bredbandsbolaget.

–Jaha, sa jag. Då är det väl inte lönt att vi pratar vidare...

–Nä, men tack för samtalet och ha en fortsatt trevlig dag! sa Henrik.

söndag 5 februari 2012

Isolera sporten i en egen radiokanal!

Det är dags att protestera.
Tänker så varje gång jag sätter på radion.
Det pågår alltid någon sport på den SR-kanal jag vill lyssna på, antingen det är P3 eller P4. Det åks skidor, det spelas bandy eller ishockey eller handboll, det gapas och stönas av referenter som älskar att försöka öveträffa Hylands gap om pucken som gliiiiiiider iiiiiin i måååååååål!!!
Jag vill ha nyheter och musik i min radio. Det är därför jag måste välja bort alla reklamradiostationer, för där har de inga lokala nyheter att tala om och inga rapporter om trafikstörningar, det bara spelas musik som består av låtar man tröttnade på för veckor eller år sedan och de presenteras av sömniga radiojockar som inte verkar ha så roligt på jobbet.
Därför har jag radion inställd på P3 eller P4 och då hamnar jag i sporthelvetet.
Nu är min fråga om detta inte kan åtgärdas helt enkelt genom att man ger sporten en alldeles egen kanal? Är det möjligt? Då kan alla de som vill höra om pucken glider i mål ha sina radioapparater inställda på sportkanalen dygnet runt och vi andra kan lyssna på blandad musik och nyheter varje halvtimme utan att riskera att få in en flåshurtig gaphals som refererar skidåkning i timmar.
P5 – sportkanalen dygnet runt! Kan man inte uppfinna en sådan?

torsdag 2 februari 2012

Allt på en gång.

Upptäcker av en ren händelse att David Letterman sänds redan vid 17-tiden varje vardag. Och att jag har sett en repris varje kväll vid 23-tiden.
Han är i fin form numera. Han har haft sina ups and downs, blev lite tröttsam ett tag, men just nu är han i toppform och det dyker upp överraskningar titt som tätt i programmen. Så jag har suttit uppe och väntat på den sena starten helt i onödan. Nu vet jag att jag kan se Letterman i klarvaket skick, om jag vill. Programmen går på TV4 Komedi.
I den sena kvällningen kan man se en hel del annat som var kul en gång i tiden. "Taxi" gick i evigheter och tål att ses igen och igen. "Mash" är för det mesta kul. "Seinfeld" får jag aldrig nog av. Och vad heter den där gamla serien om en bar i Boston? Med brevbäraren som kan allt och bartendern som jagar brudar oavbrutet. Ofta rejält roligt. Sak samma med den engelska serien om "Hyacint", damen som skrämmer bort alla i närheten genom att vara tjatig och fisförnäm.
Alla de här serierna går på nästan samma tider på olika kanaler. Så man får välja. Vad vill jag se ikväll? Lika svårt varje gång. Och när man sitter mitt i Taxi och vet att nu börjar Mash eller något annat, så undrar man vad man går miste om...
Det bästa är kanske att strunta i alltihop och läsa en bra bok istället.
Just nu läser jag en nyutkommen bok om Jerry Lee Lewis. "Lost and Found" av Joe Bonomo, som riktar in sig på musiken istället för alla skandaler som finns att berätta om. Bl a påstår Bonomo att Jerry Lees livplatta från Star Club i Hamburg 1964 är den bästa liveplattan i världen med ren och rå rock´n´roll.
Han är kunnig i ämnet, den där Bonomo.