söndag 28 november 2010

Konservativ? Jag?

Nä, det var inte många som ens vågade försöka gissa vad jag menar med att det är omöjligt att utse något som bäst för tillfället, när det finns historiska exempel som är så mycket bättre och som förblir oslagbara ett tag till.
Och jag pratar alltså musik. Nyutgiven på CD eller vad som helst. Bäst av allt som kom ut under 2010, men inte bäst om man jämför med allt som har kommit ut på CD sedan CD-skivan lanserades.
De bästa plattorna som finns är bäst även 2010 – om det inte har kommit några bättre. Och det har det inte.

Jag har plockat ut vad jag tycker är bäst och min lilla lista presenteras på rootsy.nu i början av december.

Alla som lyssnar intensivt på allt nytt som kommer oavbrutet, tycker naturligtvis att jag är en konservativ kuf. Men jag hävdar motsatsen: ingenting är bra bara för att det är nytt. Nytt kan vara spännande, men frågan är hur länge. Släpper spänningen för att det kommer något ännu nyare, så är det något annat som är bäst...

Mina favoriter, bäst sedan de kom ut, håller i åratal och blir bara bättre och bättre. Det handlar om musik som berör, musik som visar känslor som man kan känna igen sig själv i, musik som lever med trovärdiga texter och artister som behärskar sin musik och gör den till något mycket mer och mycket starkare än bara en modern ljudkuliss.

Men OK, jag är kanske konservativ...? Håll koll efter årsbästalistorna på rootsy.nu!

lördag 27 november 2010

Årets bästa?

Nu närmar det sig nyår och därmed alla dessa årslistor.
Bästa film 2010, bästa TV-program, bästa platta och bästa krog är bara början.
Det är klart att det är kul att titta tillbaka några månader och försöka komma ihåg sånt som man gillade under året.
Men vad ska man säga om resultaten?
Det här:
1. Proffstyckare tycker ungefär likadant. Få vågar sticka ut. Det verkar vara viktigt att tycka "rätt", så man får vara med i gänget.
2. Det som anses som bäst ett år kan vara mycket sämre än det som var bäst året innan.
3. Mycket av det som anses som bäst ett år kan t o m vara bortglömt året därpå.

Jag är själv involverad i den här problematiken genom mitt engagemang på rootsy.nu. Där håller vi just nu på med att sammanställa våra årslistor.
Någon gång i december kan du läsa resultatet från några av oss proffstyckare.
Jag vill inte avslöja något här och nu om min egen lista.
Men jag kan säga en sak: jag struntar i vad andra tycker.
Så min lista över vad som var bäst 2010 ser nog inte riktigt ut som någon annan.

Du får gärna gissa vad som finns på min lista och jag kan t o m lova en CD från 2010 till den som kommer närmast... Använd kommentarknappen om du vill vara med!

fredag 26 november 2010

Vinter...

November och redan snö.
Igår såg jag en äldre man på cykel som tappade greppet på den hala gatan inne i parken vid Biblioteket. Han stöp raklång ner i snön och fick tas om hand av hjälpsamma bilister.
En stund senare såg jag en taxi som tappade kontakten med underlaget på Bellevuevägen och for rakt in i en lyktstolpe. Motorhuven öppnades och blev skrynklig, trafiken på gatan fick tvärstopp, köer bildades i båda riktningarna och passagerarna i baksätet stod hjälplösa på trottoaren med väskor och bagage.
Samtidigt tjöt varningssignalerna i Radio Malmöhus och den bekanta rösten började rabbla olyckor på E6:an och alla andra vägar i närheten.
Nu är det dagen efter och det har tydligen snöat i natt igen, för Blondinens lilla shoppingbil syns inte i trädgården där den parkerades igår – det enda som syns är en stor vit snöhög. Så nu måste jag skotta fram bilen och skotta trottoaren runt hela hörntomten innan vi kan köra iväg till Friskis & Svettis morgonpass... Och vi får köra på sommardäck, för verkstaden som ska sätta på vinterhjulen svarar inte längre i sin telefon.
Jag förundras alltid över vänner och bekanta som säger att de gillar vintern!
Och det är fortfarande november, en månad som egentligen ska vara en regnig höstmånad med vackert färgade löv och mysiga tillfällen till promenader i villakvarteren eller på shoppinggatorna i city.
Nä, vintern är idiotisk på många sätt. Och den har bara börjat...

torsdag 25 november 2010

Kommer du ihåg krogarna?

Ska käka lunch på stan idag.
Vet aldrig vart jag ska gå.
Det var bättre förr, ungefär då när jag flyttade till Malmö.

Savoy! Med Lendrop på promenad runt borden. Han solade sig i glansen av stammisarna.
Sturehof! Alltid lika fullt, alltid lika gott.
Falstaff! Kött på längden och bredden, precis som man ville ha det.
Kockska! Ner i källarvalven, alltid fullt.

Med dessa fyra på gångavstånd kunde man aldrig gå fel.
Men vart ska jag gå idag?
Vilka är krogarna där man aldrig blir besviken?
Vet du?

tisdag 23 november 2010

Tom Jones!

Ikväll på KB, Kulturbolaget i Malmö, Sveriges alltid hetaste rockscen: Tom Jones!
Det är förstås utsålt.
Men tänk att få komma honom så nära, så nära som man bara kan komma en artist på liten klubbscen, så nära att det känns som hemma i vardagsrummet!
För inte så längesedan kunde vi se och höra Jerry Lee Lewis på KB. För oss som tycker att The Killer är rockbranschens Nummer 1 sedan 1957, var det ett obegripligt möte. Jag kunde se Jerry Lees fingrar på tangentbordet från bara ett par meters håll! Det verkar fortfarande osannolikt.
En annan gammal idol var, som bekant, Doug Sahm. Han spelade på KB, han också. Och ska man göra en lista över alla världsartister som man har kunnat studera på nära håll på denna scen, då behöver man ett stort papper.
Och nu kommer Tom Jones.
Han är en sån där nästan overklig artist som finns i alla skivsamlingar. Alla har väl minst en gammal LP med honom? Alla kan väl sjunga med i refrängen på minst en gammal Tom Jones-hit? Alla känner väl igen rösten?
Men egentligen vet vi nog förvånansvärt lite om honom. Han kommer visst från Wales. Men när började han sjunga? Och vad sjöng han då? När blev han superstjärna? Och hur gick det till? Var bor han? Vad har varit höjdpunkten i hans karriär? Hur gammal har han hunnit bli?
För mig är Tom Jones en sångare med röstresurser utöver det vanliga, han låter som ingen annan och han verkar sympatisk på något sätt. Jag kan inte räkna upp så många av hans hits. Men jag vill inte missa honom när han nu kommer till KB.
Varför? Jag vet inte. Jag vet bara att Tom Jones måste man ha sett - live!

måndag 22 november 2010

I väntan på vintern.

Det ska bli oändligt kallt om bara ett par dagar, säger meteorologerna.
Minst minus fem i Malmö!
Snö också kanske? En olycka kommer ju sällan ensam.
Finns det något mer onödigt än snö och kyla?
Jag kan inte begripa den förtjusning som somliga skiner upp i efter ett snöfall.
Jag kan inte inse det tjusiga i ett vykort som föreställer en skogsglänta med granar täckta av snö, en röd liten stuga där röken från skorstenen lyfter mot en blå himmel och en sol som snart tänker sjunka ner bakom tallarna i bakgrunden. Fy tusan vilket vedervärdigt vykort att få! Veckans räkningar är betydligt trevligare.
Nä, vintrar ska vara mycket mildare än normalt, enligt min smak. Snön kan hålla till uppe i Norrland eller i Ryssland.
Varför ska man behöva frysa om öronen när man ska ut till soptunnan eller brevlådan?
Varför ska man tvingas pälsa på sig yllekläder, tre meter halsduk och tjocka tumvantar bara för att man ska ut och köpa kvällstidningen?
Varför ska man behöva skotta snö och byta till vinterdäck på bilen redan i november?
Om bara ett par dagar har vi vintern här, säger de.
Hur ska vi stå ut?

lördag 20 november 2010

Off stage.

Det blev inte så farligt. Vilket berodde på att budskapet om den skånska boklördagen inte hade tillräcklig power.
Alldeles för få skåningar hade tydligen uppmärksammat den minimala information om eventet på Hedmanska gården som trots allt hade gått ut via olika webbsidor.
Så jag tyckte inte det var lönt att berätta om nya boken.
Jag gjorde istället en insats genom att informera Skånska Dagbladets utsända om ett par kapitel. Han fick tips om kapitlet om Cliff Richard och storyn om Ernst-Hugo Järegårds reklamfilmsinspelning för Flora, där allting höll på att gå åt helsicke.
Han noterade och imorgon kan vi läsa vad han skrev.
Cliff Richard fick jag en exklusiv intervju med under ett Malmöbesök. Det var meningen att den skulle sändas i Radio MCB. Hur det gick? Läs boken!
Ernst-Hugo ställde till med en kalabalik i London, då han plötsligt hoppade av inspelningen inför en engelsk filmpersonal på 15 personer, kunden från Margarinbolaget som skulle betala inspelningen, oss från reklambyrån, regissören och hans motspelerska Margareta Krook. Hur det slutade? Läs boken!
Den heter "Mina möten med de kända och en okänd".

torsdag 18 november 2010

On stage!

På lördag, den 20/11 alltså, är det meningen att jag ska prata vid något som heter Skånsk boklördag. På Loftet inne på Hedmanska gården vid Lilla torg i Malmö ska det pratas böcker, läsas högt och minglas med en kopp kaffe för alla som vill träffa oss författare mellan kl 11 och 17.
De andra som ska prata heter Torin Börtz, Kristina Kamnert och Henrik Valentin.
Och det kostar inte ett öre att bli insläppt.
Jag börjar redan bli nervös.
En gång i tiden fick jag, i min egenskap av kåsör i Hallandsposten, en förfrågan från något som heter Hallands Föreläsningsförening, om jag kunde komma upp till Halmstad och prata om mina kåserier. Arrangemanget, där jag var den ende talaren, skulle ske på Folkets Hus. Och jag tackade ja. Jag trodde det handlade om en liten konferenslokal, för sådana fanns det många i huset, och jag tänkte att det var väl högst 20-25 personer som var intresserade av att höra mig prata.
När jag anlände till Folkets Hus vimlade det av folk på gatan utanför och inne i den stora foajén fick jag tag i en av arrangörerna.
–Det händer visst mycket på Folkets Hus idag, sa jag.
–Mycket? När, det är bara du..., sa han.
–Men vilken lokal tar in så här mycket folk? undrade jag.
-Ja, det är stora teatersalongen, så klart. Där kan vi ta in 950 personer. Men så många kommer det nog inte...
Jag har aldrig känt mig så liten. Ensam på en stor scen och med över 700 personer i publiken. Hade jag vetat det i förväg, så hade jag aldrig vågat tacka ja när de frågade.
Loftet på Hedmanska gården rymmer inte så många. Men det är nervöst nog ändå.
Så håll tummarna!

tisdag 16 november 2010

Fler saker att reta sig på.

Inte en kotte av alla läsare hade någon kommentar till mina värsta irritationsmoment just nu. Jag kunde tydligen ha utlyst ett pris till bästa förslag, 1.000 spänn eller nåt sånt. Ingen hade väl orkat komma med något bidrag då heller.
Det är detta jag retar mig mest på idag.

Annars är det lugnt. Visserligen tycks vintern vara i antågande och det är ju verkligen något att reta sig på. Tänk om man hade varit norrlänning! De stackarna har ju haft snö och istemperaturer nu i veckovis! Så vidrigt. Vintern är en pest, minusgrader är något som borde totalförbjudas och is ska man ha i gammeldags groggar eller moderna drinkar med solparasoll. Solparasoll och is går alltså att sammanfoga, det har jag inte tänkt på förrän nu.

Var hos en chiropraktor idag. Jag vet inte vad dom gör, men det låter otäckt. Och det händer att det hjälper. Och man får alltid de goda råden att motionera mer och gå långa promenader. Det retar mig att de aldrig kommer på något nytt. Som t ex sitt gärna framför datorn några timmar till, drick mycket öl eller vin, kör bil till kiosken när du ska köpa kvällstidningen och ta hiss överallt där de finns.

söndag 14 november 2010

Diverse funderingar:

– Är det meningen att man ska ha en verktygslåda till hands när man ska öppna en vanlig förpackning? Man behöver i alla fall både saxar och knivar i olika storlekar för att komma fram till cd-skivan, apelsinjuicen, halogenlampan eller vad tusan som helst. Allt är inplastat till förbannelse!

– Är det bra eller dåligt när personalen på Systembolaget börjar heja som på en gammal bekant, när man kommer in och ska köpa en låda vin?

– Ska svensk kvällspress bli som den brittiska? Större och fetare stilar som de vi har sett de senaste veckorna har aldrig förekommit. Och vilka följetänger de har serverat: skandalbok om kungen, pistolman gripen, sossepartiet i spillror, Camilla berättar dag efter dag om sina bravader med kungen och bråk i studion när Idol spelas in. Verkligen intressanta ämnen som kräver större och fetare rubriker! Så jag frågar igen: ska svensk kvällspress bli som den engelska? Då väntar vi bara på lättklädda fotomodeller också, flera bilder varje dag!

Har du själv några funderingar, så skicka in dem till mig!

fredag 12 november 2010

Så här ser den ut!


Boken som jag pratar om på TV ikväll: Sydnytt kl 19.20!

torsdag 11 november 2010

Lejon på marken är väl ingenting mot lejon på taket?

Jag kollar regelbundet min kollega här i bloggvärlden, Åke Cato, som ofta har mycket roliga och skrattframkallande inlägg.
Den senaste är kompletterad med en bild som visar en röd bil omringad av levande lejon.
Och den påminner mig om en händelse som jag själv har varit med om och sedan skrivit om.
I mitt fall skulle bilden ha visat min dåvarande Volvo 145 med ett lejon på taket.
Hela historien finns här i mitt bloggarkiv.
Det är bara att gå in på följande adress:

http://lundgrensblogg.blogspot.com/2010/01/hjalp-ett-lejon-pa-taket.html

Och Cato, vad säger du? I vilken bil skulle du helst vilja sitta?

onsdag 10 november 2010

Alltid i ropet.

Såg i en tidningsnotis att Keith Richards hade blivit ilsken på en svensk journalist och var nära att knocka honom.
Inte illa av en gammal man som Keith. Han ser ju dessutom lite farlig ut.
Men när jag träffade honom en gång i tiden, var han ett enda stor skrynkligt leende. Han tackade mig flera gånger för att jag hade varit så bussig.
Vad han tackade för? Äh, det var bara det att jag tog hand om hans farsa en stund. Det var fest och mr Richards dä hade fått i sig någon drink för mycket. Han slog sig ner vid mitt bord och jag lät honom sitta där. Jag t o m hämtade en öl i baren till honom.

Såg på rootsy.nu att det har kommit en samlingsplatta med Doug Sahm. Den höjs till skyarna. Den måste man så klart skaffa sig. Är han i samma form som han var vid sitt sista besök på KB i Malmö, så är det en kanonplatta.
Vid det tillfället blev jag tillfrågad om jag kunde köra Doug till Kastrup i min amerikanska glidarbil. Han behövde någon som såg till att han kom till rätt ingång och rätt gate vid rätt flygplats. Jag funderade på saken.

Det finns fler namn som har en evig lyskraft. Och flera av dem har jag träffat i mer eller mindre osannolika situationer. Till slut blev det så mycket att jag skrev en bok om mina kändisträffar. "Mina möten med de kända och en okänd" heter den. Där får du veta hur det gick med Keith Richards farsa och Doug Sahms hemresa från Malmö.

söndag 7 november 2010

Vi blev tolva!

Inte illa!
Och vi klättrade två steg uppåt i sista omgången.
Det betyder att vi har en uppåtgående formkurva.
2011 kan vi säkert klättra ytterligare ett par steg.
Ska vi satsa på en niondeplats?
Med den takten har vi bara tre-fyra år kvar till medaljerna!
Det blir nog folksamling vid Rådhuset ikväll... för en tolfteplats ska väl firas ordentligt?
Hurra för HBK!!!

Dagens match.

Idag gäller det.
Imorgon är det försent att göra något åt tabelläget.
Så nu är vi många som håller tummarna.
Många av oss kan inte riktigt fatta hur det blev så här.
För bara någon vecka sen trodde vi att allt skulle gå åt skogen.
Vi var liksom överkörda av otur och tillfälligheter.
Men så hände det saker, olika matchresultat gick vår väg och vi var på banan igen.
Och i näst sista omgången blev det klart.
Vi har chans att gå upp till 11:e plats, bara vi slår Djurgården på bortaplan idag!
Inte illa!
Men let´s face it: vi har inte varit i form i år.
Utgångsläget var ju att vi skulle komma på medaljplats.
Okej, okej – det gör vi nästa år istället!
Bara vi får in några nya spelare och byter tränare.
Och bygger om Örjans vall till en modern anläggning.
För tio år sedan tog vi guldet – och det var ju inte första gången.
Vi kan göra det igen.
Det behövs bara skicklighet, tur och jädrar anamma.
Ja, det blir en spännande match idag.
För en vecka sedan såg det ut som om vi skulle ramla ur.
Och idag kan vi ta elfteplatsen!
Vi håller tummarna!
Nu kör vi, HBK!

fredag 5 november 2010

Konstigheter

Du har säkert lagt märke till hur man i nyheterna på radion pekar ut vissa grupper av människor.
Ett exempel, som jag hörde för en tid sedan: nyhetsrösten konstaterade att "en 32-årig Malmökvinna har åtalats för att hon, med en sax, försökte omskära sin tre dagar gamla pojke".
Jaha, tänkte jag. 32-åringar är knäppa. Dom ska man akta sig för.

Häromdagen var det en 45-årig berusad bilist som körde på fel håll på Inre Ringvägen.
Fy fan, tänkte jag.
45-åringar borde inte få köra bil.

En annan sak jag funderar över är: vem har världens konstigaste jobb?
Jag tror jag vet.
Det måste vara han trafikgubben på Radio Malmöhus, som går in och avbryter Lasse Stefanz med en hemsk tuuutsignal och sedan börjar han prata i en mikrofon.
"Vi har en incident på E6:an vid Löddeköpinge i norrgående körfil. Här går en lös tjur mitt i körfältet, alltså i både omkörningsfilen och i högerfilen. Tjuren är svart och känns igen på att den inte lyssnar på tutsignaler. Alltså: det går en svart tjur på E6an i norrgående riktning mitt på motorvägen. Beväpnad polis från Malmö är på väg och eventuellt kommer tjuren att avlivas direkt på körbanan, så kör försiktigt".

Sedan sätter sig trafikgubben med korsordet i en veckotidning och väntar på nästa telefonsamtal om en incident i trafiken.
Finns det ett konstigare jobb?

torsdag 4 november 2010

Baksidan med att resa på semester.

Har nu varit hemma i fyra dagar efter en semestervecka på Cypern.
Ännu har jag inte kommit in i normala gängor.
När man reser iväg någonstans och ska vara borta i en vecka, är det mer än man tror som tappar den vanliga rytmen. Man kommer i otakt.
Här är några anteckningar om sånt som måste tas om hand, för att livet ska bli normalt igen efter resan:

Man måste bläddra igenom dagstidningarna som har samlats på hög under veckan man har varit borta. Annars kan man ju inte prata med folk om vad som har hänt. Och läser man normalt mer än en morgontidning, blir det alltså 14 tidningar, med bilagor, som ska plöjas igenom. Detta kräver tid samt lugn och ro. Jag har nu, 4 dagar efter hemkomsten, tagit mig igenom den tjocka högen och vet t ex vad HBK:s tränare tycker om
fotbollsfans som har åsikter om hur deras favoritlag ska uppträda på planen. De ska tydligen inte ha några åsikter om tränarens sätt att sköta sitt jobb i alla fall.

Soptunnan för trädgårdsavfall måste fyllas eftersom den tömdes medan man satt med en drink i solen vid poolen i Ayia Napa. Man måste alltså ut med en kratta och lyfta löv. Men det hade man ju fått göra även om man hade varit hemma hela tiden...?!

Man måste titta igenom allt det man har spelat in på satellitmottagarens hårddisk, så att man blir uppdaterad och har läget klart för sig när det gäller diverse serier. Och det gäller alltså att ge sig tid framför teven. Det är inte det lättaste.

Man måste fylla kylskåpet med diverse varor. Det gapade tomt när man kom hem, men än, efter fyra dagar, har det inte funnits tid att fylla det.

Man måste gå igenom alla räkningar som har kommit.

Man måste kolla hur många krukväxter som har tagit slut.

Man måste kolla om det finns luft i cykelslangarna.

Man måste försöka komma ihåg var man gömde alla plastkort som inte skulle komma till användning på semesterorten, t ex ICA-kortet och liknande, ca 10 olika. Jag vet att jag lade dem på ett ställe där ingen skulle leta.
Men var? Ännu efter fyra dagar kan jag inte komma på var de finns gömda...

onsdag 3 november 2010

Andi Almqvist på Victoria!

Det var fullt hus på Victoriateatern igår kväll, när Andi Alqvist
släppte loss sitt eget band samt turnékompisen från New York,
sångerskan Amber Rubarth, som visade sig vara en sympatisk bekantskap.
I bandet fanns bl a Bebe Risenfors på bas, Philicorda, dragspel,
omnichord, klarinett, kornett m.m. samt Svante Sjöblom på trummor,
gitarr och banjo. Den tredje, och lika mångsidige medlemmen, har jag
missat namnet på. Hoppas någon kan kommentera in det, för rätt ska
vara rätt: de här musikanterna kompletterar varandra och byter plats
och instrument hela tiden. Så Andi Almqvists band låter mycket större
än det egentligen är.
Men först ut på scenen med en elgitarr var alltså New York-tjejen
Amber Rubarth, som visade sig vara ett perfekt komplement till Andi.
Hennes sång smyger sig på och ger de små berättelserna liv och näring.
När hon tar sig an Bob Dylans "Just like a woman" blir det en helt
egen version som får den att låta som en helt ny låt. Amber Rubarth
är ett fynd.
Andis egen avdelning var, som alltid när det gäller honom, en mustig
tillställning full av musikaliska äventyr. Han blir bättre och bättre
och koncentrerar sig mer och mer på musiken. Det mesta av mellansnacket
var borta.
Det mest överraskande snacket kom från en barnröst på läktaren.
–Spela vampyrlåten, pappa!
Och det gjorde pappa, så till den milda grad att han fick ägna flera
minuter åt att stämma om gitarren efteråt.

måndag 1 november 2010

Rapport från Cypern.

DAG 1.
En av flygvärdinnorna i kabinen var en slags praoelev.
Det måste vara samma sak ute i cockpit.
Så kändes det i alla fall under landningen.
Planet kom ner lite vingligt på flygplatsen i Larnaca.
Men ner kom vi och en buss väntade med en chaffis som såg ut
som Robin när han klär ut sig till Zlatan.

TV på hotellrummet i Ayia Napa!
De första bilderna när jag satte igång den på BBC kom från Malmö.
En kvinnlig polischef intervjuades om en skjutgalning som härjade
i stan. BBC-reportern frågade på tills jag tröttnade och började
leta efter en svensk kanal. Hittade en stillbild märkt SVT World.
Men varför visa en stillbild?

På en pub i hamnkvarteren gjorde Elvis Presley, i vit dräkt med
glittrande paljetter, en kul show. De flesta Elvis-imitatörer jag
har sett saknar den där känslan att man kanske skulle kunna få
publiken att skratta lite. Det kunde Elvis på Queen Vic.
Jag beslöt mig för att försöka få en intervju med honom.

Märker redan första kvällen att Cypern håller svenska priser på
krogarna. Huvudgatorna, där det vimlar av matställen, visade upp
menyer med samma priser som i Malmö.

Överallt hör man svenska, danska, norska och ryska. Vart har alla
tyskar tagit vägen? Och hur ser modebutikerna i Moskva ut? De flesta
ryska tjejerna jag såg var klädda som gatflickor i gamla svartvita
Hollywoodrullar – men i grälla skrikiga färger.
Butikerna i stan verkar f.ö. köpa in sina kollektioner i Ullared.

Får SMS: HBK–AIK 1 - 2! Måtte det hända nåt radikalt i HBK snart...

DAG 2.
Svenska kvällstidningar finns i butik i kåken bredvid hotellet. Bara
en dag gamla!

Stranden ligger 100 m från hotellentrén. Tar här årets första dopp!
Lite kyligt i vattnet, bara 22-23 grader.

Plötsligt rör sig bilderna på den svenska TV-kanalen!

Elvis nu på en annan pub längre upp på huvudgatan. Turné?

Äter 3-rätters på Castelli, stans bästa italienska krog.
Bakom Blondinen sitter ett par som äter och äter utan att säga ett
ord till varandra på hela tiden. Hon stirrar i fjärran, han glor på
tallriken och aldrig mötas de tu.

DAG 3.
Ryssar överallt. På SVT World har ett program tvärstannat igen och
visar endast en stillbild på Per Moberg.

På kvällen middag på hamnkrog med stor uteservering. Plötsligt börjar
en underhållning med en man, påminnande om en äldre Janne "Loffe"
Carlsson, som kan trava glas och flaskor på huvudet och gå runt i
publiken med ett fånigt leende och fem våningar ölflaskor eller sex
våningar dricksglas på skallen. Det är roligt i ungefär två minuter,
men "Loffe" tycker att showen kräver 20 minuter och publiken ser till
slut ut att vilja få se alltihopa ramla ner i stenläggningen på marken.

DAG 4.
Ännu ett dopp i havet. Träffade, långt ute i vattnet, en cypriot som
visade sig ha bott sex månader i Limhamn.

Försökte för tredje gången få tag i Elvis för en intervju, men han
svarar inte. Har i alla fall fått veta att han kommer ifrån Chester i
England. Det sa karaokesångerskan, som sjöng varje kväll vi gick förbi
Queen Vic. Jämfört med amatörerna i svenska Idol är hon en superstar
vad hon än sjunger – och det är allt! Servitrisen var från Slovenien.

DAG 5.
Hyrde cyklar som visade sig vara helt obalanserade och trafikfarliga
i största allmänhet. Vände man på huvudet, välte cykeln.

Provade hotellets pool. Den kändes precis som alla andra pooler.

Provade också en Limenaka Special under hotellbarens Happy Hour. Den
var stark. Vände man på huvudet, tappade man balansen.

DAG 6.
Blåsigt. Såg Västerbottennytt på SVT World. Bilden rörde sig.

Ung holländare vid poolen påminde om matchen Holland–Sverige.

DAG 7.
Skavlan och Robins på SVT World med rörliga bilder!

Inget napp på Elvis.

DAG 8.
Alltmer packas ihop. Krogar stängs, uthyrarna på stranden lägger
ner. Off season är här. HBK - AIK 2 - 4...

Queen Vic öde. Servitrisen från Slovenien sa hej då med en kram.