I väntan på vintern.

Det ska bli oändligt kallt om bara ett par dagar, säger meteorologerna.
Minst minus fem i Malmö!
Snö också kanske? En olycka kommer ju sällan ensam.
Finns det något mer onödigt än snö och kyla?
Jag kan inte begripa den förtjusning som somliga skiner upp i efter ett snöfall.
Jag kan inte inse det tjusiga i ett vykort som föreställer en skogsglänta med granar täckta av snö, en röd liten stuga där röken från skorstenen lyfter mot en blå himmel och en sol som snart tänker sjunka ner bakom tallarna i bakgrunden. Fy tusan vilket vedervärdigt vykort att få! Veckans räkningar är betydligt trevligare.
Nä, vintrar ska vara mycket mildare än normalt, enligt min smak. Snön kan hålla till uppe i Norrland eller i Ryssland.
Varför ska man behöva frysa om öronen när man ska ut till soptunnan eller brevlådan?
Varför ska man tvingas pälsa på sig yllekläder, tre meter halsduk och tjocka tumvantar bara för att man ska ut och köpa kvällstidningen?
Varför ska man behöva skotta snö och byta till vinterdäck på bilen redan i november?
Om bara ett par dagar har vi vintern här, säger de.
Hur ska vi stå ut?