Alltid i ropet.

Såg i en tidningsnotis att Keith Richards hade blivit ilsken på en svensk journalist och var nära att knocka honom.
Inte illa av en gammal man som Keith. Han ser ju dessutom lite farlig ut.
Men när jag träffade honom en gång i tiden, var han ett enda stor skrynkligt leende. Han tackade mig flera gånger för att jag hade varit så bussig.
Vad han tackade för? Äh, det var bara det att jag tog hand om hans farsa en stund. Det var fest och mr Richards dä hade fått i sig någon drink för mycket. Han slog sig ner vid mitt bord och jag lät honom sitta där. Jag t o m hämtade en öl i baren till honom.

Såg på rootsy.nu att det har kommit en samlingsplatta med Doug Sahm. Den höjs till skyarna. Den måste man så klart skaffa sig. Är han i samma form som han var vid sitt sista besök på KB i Malmö, så är det en kanonplatta.
Vid det tillfället blev jag tillfrågad om jag kunde köra Doug till Kastrup i min amerikanska glidarbil. Han behövde någon som såg till att han kom till rätt ingång och rätt gate vid rätt flygplats. Jag funderade på saken.

Det finns fler namn som har en evig lyskraft. Och flera av dem har jag träffat i mer eller mindre osannolika situationer. Till slut blev det så mycket att jag skrev en bok om mina kändisträffar. "Mina möten med de kända och en okänd" heter den. Där får du veta hur det gick med Keith Richards farsa och Doug Sahms hemresa från Malmö.