onsdag 24 augusti 2011

Uggla i väggen.

Det var kolmörkt. Det var mitt i natten.
Varför jag befann mig i ett mörkt rum som inte var ett sovrum, det begrep jag inte.
Jag antog bara att jag måste förflytta mig. Här kunde jag inte stå.
Jag knökade upp en dörr utan att veta var jag skulle hamna. Gatlyktan utanför orkade inte lysa genom gardinen. Det var mörkt. Jag sträckte fram händerna och gick sakta framåt mot ännu en dörr. Nu kom jag till ett rum där fullmånen svagt lyste upp väggar och tak. Jag hade fyra dörrar att välja mellan. Men jag visste inte vad jag letade efter.
-Aha, tänkte jag, när jag fick tag i ett handtag som skulle öppna nästa dörr. Jag är på väg mot badrummet! Så måste det vara.
Då hördes ett ljud från en annan dörr. Det lät konstigt. Dovt. Frågande.
-Va? tänkte jag. Är det en fågel som har fastnat inne i väggen?
Det lät som en uggla. Hur hade den kommit in i väggen?
Jag bankade med knytnäven där jag trodde att ugglan satt klämd. Dunkandet fick ugglan att gå upp i falsett.
–Vad är det? sa ugglan bakom nästa dörr. Dörren öppnades!
–Går du i sömnen? sa min fru. Hon var uppe på ett toalettbesök, förstod jag när jag vaknade.

tisdag 23 augusti 2011

Två Marior kan bli nåt.

Malmöfestivalen är alltid en frisk musikalisk flykt från vardagen.
En vanlig tisdagskväll kan man fylla med musik av den sort man gillar mest.
Storbandsjazz? Visst, ett helt tält fullt. Mitt i stan. Ett stort band från Lund får nästan tältpinnarna att lossna när jag tittar in på en snabbflukt.
Gammal hederlig swing? Jodå, ett helt tält.
Blues? Helt klart, ett helt tält. 60-talspop? Självklart. Dansband? Jag säger bara Lasse Stefanz, livs levande. Och vi snackar fortfarande en och samma kväll!
Stannar till längst på Hedmanska gården och får höra och se Brösarps mest skivsäljande artist. Maria Anderberg, en sångerska från den skånska vischan, som låter som hon kommer från någon liten håla på den amerikanska prärien. Och hon har en Maria med sig, Davidsson heter hon, känd mest från Malmöbandet Sweet Mary Music. Tillsammans ger de oss i publiken ett knippe väldoftande låtar och tillsammans får de oss att tänka på hur det kan låta när två amerikanska tjejer sjunger snygga countrylåtar med inlevelse och trovärdighet.
De här två Mariorna vill vi höra mer av! Ge dem en halvtimme som förband när det finns något stort namn på Malmöbesök, så kan de själva toppa affischerna nästa gång!
Efter Anderberg och Davidsson kom Richard Lindgren in på scenen och totalt sett var det nog Hedmanska som vann den här vanliga tisdagen.

måndag 22 augusti 2011

Det lät som Buckaroos.

Buckaroos från Malmö är ett av landets bästa retroband.
Buckaroos spelar låtar som aldrig har varit hits, men som låter som gamla hits när Buckaroos spelar dem. Bandet har skiftat medlemmar då och då, men längst fram har alltid Jalle O stått vid sångmikrofonen. Bakom sig har han alltid haft levande legender, som trummisen Håkan Nyberg, eller blivande legender, som hårdrockande Pontus Snibb, snart världsberömd.
Ikväll hörde jag bandet på Malmöfestivalen. Jag vet inte säkert, för det gick inte att se bandet från den kortsida av tältet där jag hamnade. Framför mig var det tjockt av folk, som hade kommit i god tid och lyckats ta sig framåt mot scengaveln. Det är ett lååångt tält. När det blir fullt, bör man ha kikare med sig, om man vill både se och höra scenattraktionen.
Men det hördes att det var Buckaroos som fanns där någonstans, långt långt borta. För det svängde och gungade och hela bandet visade att det är ett band som skulle bli världskänt om det hade spelat t ex på den årliga musikmässan i Austin, Texas. Så bra är Buckaroos från Malmö, eller Limhamn kan vi säga.
Synd att man inte fick se dem.

söndag 21 augusti 2011

Smygreklam?

Jag var uppe i Tylösand i helgen. Vi var ett stort gäng som firade en vacker dam på hennes 50-årsdag och det blev naturligtvis massor av mingel och massor av snack.
Och där satt man plötsligt och pratade t.o.m. med första klassens Malmöprofiler, som hade tagit sig upp över Hallandsåsen.
Det var då jag fick veta att kändisnissen nr 1 i Malmö, Lars Hector, kommer att befinna sig på Malmöfestivalen för att signera sin nyutkomna bok om gamla ädla Trocadero, klubben där alla hippa Malmöbor samlades en gång i tiden för att synas i rätt sällsksap.
"Det ljuva livet på Trocadero" heter boken som du kan köpa med en handskriven hälsning från författaren, om du hittar honom vid ett marknadsstånd mellan Palladium och Hamrelius bokhandel. Dessutom får du boken inklusive en DVD för festivalpriset 300 pix, hela 95 kronor billigare än normalt.
Detta ville Hector att jag skulle nämna i min blogg.
Men mig kan man naturligtvis inte köpa. Här får man ingen smygreklam!
Därför nämner jag inte att det är på tisdag 23 aug. kl 13–15 som man kan träffa författaren och få boken signerad. Den reklam som behövs får han ta hand om själv!

tisdag 16 augusti 2011

Hitchcock eller Tati?

Skulle träffa en bekant på Svågertorpstationen, som nu används igen, i alla fall som en hållplats för dem som kommer med Pågatåg från Ystad. Vilket var precis vad min bekant ämnade göra. Han skulle bli hämtad av en kollega i bil.
Att jag tog mig till Svågertorp i ottan, berodde på att min bekant skulle leverera ett paraply, som jag hade glömt vid ett besök i Ystad några dagar tidigare.
Så jag anlände kl. 09:06 till stationsområdet. Tåget skulle komma kl. 09:09.
Och det var nu jag kände mig som i en Hitchcock-film. Stationen var helt öde, hela området var ödsligt. Den enda människan jag såg var en busschaufför. Kl. 09:07 rullade han iväg med sin buss helt enligt tidtabell. Underligt, tänkte jag. Varför går bussen två minuter innan det kommer ett tåg? En typisk Hitchcock-detalj.
Ödsligheten trängde sig på. Den lilla butiken var stängd bakom låsta dimmiga glasväggar. Alla dörrar i stationsbyggnaden var låsta. Allt var tomt. Stationen verkade död. Den enda bilen på parkeringsplatsen var min. En lätt sommarvind fick några dammkorn att lätta från betonggolvet inne i den inglasade promenaden till perrongerna 1 - 4. Långt under mina fötter fräste fyrhjuliga fordon förbi i full fart på motorvägen mellan Malmö och Köpenhamn. Mellan körfälten låg järnvägsrälsen rak och elegant i solljuset, men öde, alldeles ödsligt, inte ett tåg i sikte varken väster- eller österut. Jag var ensam, infångad i en glasgång, där mina flyktvägar var rulltrapporna ner till Perrong 1–2 eller 3–4 eller att springa i glasgången söderut, över den norrgående motorvägen... men varthän? Var hamnar man på den sidan? Att ta mig samma väg tillbaka som jag kom, skulle vara omöjligt. Där stod plötsligt en stor svart skugga, en skugga av en man i motljus mitt i gången. Skuggan blockerade gången för mig. Jag tvekade... skulle jag ta mig ner till perrongerna? Och i så fall, vilken skulle jag välja? Just som jag tänkte detta, upptäckte jag ett blåskimrande tåg som sakta och ljudlöst rullade in mot stationen vid perrong 2. Är jag räddad? tänkte jag. Tåget stannade och en enda man klev ur. Det var honom jag väntade på. Han promenerade lugnt mot rulltrappan, fick syn på mig och viftade glatt med mitt paraply.
–Här var det ödsligt, sa han, när han kom upp.
–Ja, sa jag, det känns som Hitchcock.
–Eller Tati, svarade paraplyleverantören och vinkade på den svarta skuggan, som längre bort i entrén väntade på sin passagerare.

måndag 15 augusti 2011

Regnar det?

Förmodligen. Det gör ju inget annat.
I alla fall här nere i den tropiska delen av landet, från strax norr om Malmö ner till sydkusten.
Där har vi haft en gräns för regnfronterna.
Talar man med folk i Helsingborg, så har de solsken och badväder. Här öser det ner.
Och detta har pågått sedan mitten av juli.
Så man har nu till och med glömt att det egentligen är sommar just nu. Augusti brukar vara en varm, ibland het, månad med långsittning på kvällsaltanen.
Nu fryser man från morgon till kväll, om man inte har kofta av ylle på sig.
Gräsmattan har förvandlats till en mosse.
Gräsklipparen sjunker ner i det mjuka underlaget och gör ingen som helst nytta.
Fukten tränger sig in i källaren.
Ja, ja, ja... jag ska inte tjata om vädret, för man kan ändå inte göra något åt det.
Och så här kan det väl inte hålla på så länge till?
Väl?

fredag 12 augusti 2011

Kan Bond så kan HBK.

Efter matchen mot Norrköping har en och annan expert börjat tveka över sina tidigare uttalanden om att HBK åker ur Allsvenskan. Och i dagens KvP drar Texas fram James Bond som ett exempel på att det finns dom som alltid överlever och dit räknar han alltså HBK.
Själv hänvisar jag till gamla Rekord-Magasinet, som alltid hade noveller om lag eller spelare som ingen trodde på. Men som vann allt som gick att vinna i sista stycket längst ner på sidan.
Jag tror alltså att HBK klarar sig kvar och att det avgörs i den sista kvarten i den sista matchen.
Detta har jag hävdat mer än en gång och jag ser ingen orsak att ändra mig på den punkten. Än så länge.


onsdag 10 augusti 2011

Alla talar om vädret. Men bara jag har gjort något åt det.

Idag är det onsdag och det var då vi fick styv kuling i Malmö.
Det var liksom bara det som saknades denna kulna sommar. Undrar varför det inte blev storm, förresten?
Det har i alla fall inte varit en speciellt lyckad sommar här nere i Södern.
Pratar man med vänner och bekanta längre upp i landet, så är det ingen som klagar.
Det har varit fina soldagar hela tiden, säger de. Det är alltså bara Skåne som har haft höst hela tiden.
Och inget kan man göra åt saken.
Jag hade en gång i tiden förmånen att få lära mig allt om vädret. Jag hamnade på Väderskolan i Kalmar när jag gjorde lumpen och efter två månader kunde jag ta hand om alla sysslor på en väderstation som tillhörde Flygvapnet. Det var på gamla fina F14 i Halmstad.
Varje dag gjorde jag obsar: kollade sikt, molntyper, molnhöjder, temperatur, vindriktning, vindhastighet, daggpunktstemperatur och så vidare... Jag mätte regn- eller snömängder och visste vad alla olika moln hette på meteorologspråk: Cirrus, Altocumulus, Nimbustratus och en hel rad andra med speciella kännetecken och höjdlägen.
Det var faktiskt ett kul sätt att göra lumpen på. Man slapp allt skitgöra och kunde aldrig vara med på fåniga övningar, för man gick efter ett passchema där man antingen skötte sysslorna på väderstationen eller var ledig.
En måndagskväll när jag var hemma efter ett dagpass, råkade jag se TV-meteorologen i Aktuellt stå med sin pekpinne riktad mot Halmstad. Och så sa han:
–Och varmast i landet idag var Hallmstad med 28 grader.
Jösses, tänkte jag. Det var ju min siffra han läste upp! Jag hade kollat temperaturen hela dagen och skickat in aktuella siffror varje timme. Och så slog det mig att det där måste ju vara smaskens för turistnäringen... Och nästa dag kollade jag varje timme alla inkommande väderobsar från hela landet, och så höjde jag timmen därpå min egen siffra så att Halmstad passerade alla andra... och på kvällen stod TV-meteorologen där med sin pekpinne och berättade för hela svenska folket var det hade varit varmast... och sedan fortsatte jag på samma sätt hela veckan. Varje dag i en hel vecka rapporterade TV att Halmstad hade varit varmast i landet!
På fredagskvällen var jag nöjd och mitt passchema gav mig ledigt över helgen, så jag kunde inte fortsätta min turistkampanj för Halmstad.

söndag 7 augusti 2011

Från mac till pc. Inget att rekommendera.

Jag behövde alltså en dator till, en bärbar.
Hittade en till fyndpris. En pc.
Jag har aldrig kört annat än med mac. Men numera ska det ju vara lika enkelt med en pc som med en mac, det säger alla.
Jag säger bara: HAHAHA...
Nu har jag haft pc:n i snart en månad. Och att skriva de här raderna till bloggen, det är ungefär vad jag fixar utan att bli vansinnig.
En så enkel sak som att 1. skriva ett dokument, 2. spara det, 3. öppna en ny mapp och 4. lägga dokumentet däri, det är omöjligt.
Slumpen avgör om jag lyckas med mer än ett steg av dessa fyra.
Tangenterna sitter olika på mac och pc och de har olika funktion, så allt man har i ryggmärgen gör att det mesta blir fel.
Nu har jag i alla fall skrivit det här och fått ut det på bloggen.
Ett steg i rätt riktning!

torsdag 4 augusti 2011

En onödig dag.

Ja, den här dagen glömmer vi.
Att sitta på akuten i timmar och vänta är inget kul.
Och jag undrar om den gamla damen som skulle leta upp sin lika gamla gubbe, som hade fått åka ambulans till sjukhuset efter att ha ramlat och slagit upp ett blödande hål i skallen, jag undrar om hon nånsin hittade honom...
Jag berättade för henne om när jag fick åka ambulans till sjukhuset med blödande skalle efter att ha fått nerramlande järnklumpar i huvudet vid varuhuset Entrés invigning. Jag tjatade hela vägen på ambulanspersonalen att de skulle slå på sirenerna, men detta var inte den sortens utryckning, sa de.
Vi pratade om detta medan vi väntade på att få komma fram till luckan där vi skulle få information om var vi skulle ta vägen på akuten. Bara en lucka var öppen och det var fullt med folk i entréhallen.
Till slut smet vi före dem som hade nummerlappar och fick den information vi behövde.
Jag tycker det var strongt av den gamla damen i 80-årsåldern att tränga sig före och jag hoppas hon hittade sin gubbe med blodig skalle.

tisdag 2 augusti 2011

Slow starter.

Man ska inte jäkta.
Så jag tar det lite lugnt än så länge.
Men har jag något att rapportera om, så gör jag det.
Imorgon är det t ex jazz i trädgården på Soldattorpet i Limhamn.
Samtidigt som MFF spelar mot ett lag från Skottland.
Vilket ska man välja?
Kolls bloggen imorgon kväll!

måndag 1 augusti 2011

Rekord-Magasinet!

HBK förlorade mot Gais ikväll.
Straff avgjorde i slutminuterna.
Alla fotbollsintresserade har nu definitivt räknat bort HBK från Allsvenskans nästa säsong.
Men jag säger bara: Rekord-Magasinet!
Det var en blaska vi läste en gång i tiden och där fanns alltid noveller om utskrattade och hånade idrottsmän som hade hopplösa lägen, som var helt chanslösa och som bara möttes av hånskratt.
Men som ställde upp ändå och gjorde det som var omöjligt. De segrade mot alla odds och gav alla skeptiker ett slag på käften.
HBK har samma läge idag.
Men i sista matchens andra halvlek, när det är fem minuter kvar, kommer det avgörande målet som räddar kvar laget i Allsvenskan.
Vänta och se!
Och kom ihåg var du läste dessa rader!