Uggla i väggen.

Det var kolmörkt. Det var mitt i natten.
Varför jag befann mig i ett mörkt rum som inte var ett sovrum, det begrep jag inte.
Jag antog bara att jag måste förflytta mig. Här kunde jag inte stå.
Jag knökade upp en dörr utan att veta var jag skulle hamna. Gatlyktan utanför orkade inte lysa genom gardinen. Det var mörkt. Jag sträckte fram händerna och gick sakta framåt mot ännu en dörr. Nu kom jag till ett rum där fullmånen svagt lyste upp väggar och tak. Jag hade fyra dörrar att välja mellan. Men jag visste inte vad jag letade efter.
-Aha, tänkte jag, när jag fick tag i ett handtag som skulle öppna nästa dörr. Jag är på väg mot badrummet! Så måste det vara.
Då hördes ett ljud från en annan dörr. Det lät konstigt. Dovt. Frågande.
-Va? tänkte jag. Är det en fågel som har fastnat inne i väggen?
Det lät som en uggla. Hur hade den kommit in i väggen?
Jag bankade med knytnäven där jag trodde att ugglan satt klämd. Dunkandet fick ugglan att gå upp i falsett.
–Vad är det? sa ugglan bakom nästa dörr. Dörren öppnades!
–Går du i sömnen? sa min fru. Hon var uppe på ett toalettbesök, förstod jag när jag vaknade.