– Du borde gå en kurs
i matlagning, säger Blondinen då och då. Hon tror att jag skulle få en ny
hobby, bara jag lärde mig grunderna i köket.
– Det behövs inte, säger jag. Jag kan alltid hämta hem pizza, kinesiskt, falafel eller något annat gott om du inte är hemma. Det är bekvämt. Man behöver inte ens diska, det är bara att lägga resterna i rätt soptunna.
– Men det är väl kul att lära sig något nytt! säger hon. Och att träffa andra som också vill lära sig!
Jag ser då framför mig ett antal gubbar som stirrar in i ugnen för att kolla om det brinner i köttet. Vad är det för kul med att träffa okunniga gubbar?
– Jag kan laga mat! påstår jag efter att ha tänkt en stund.
– Jag kan skala potatis och morötter. Jag kan... ja, steka korv kan jag väl? Och koka spaghetti!
Frun ser inte så imponerad ut, trots denna massiva uppräkning av helt olika maträtter från flera olika matkulturer.
– Kan du koka ägg?
– Nja, det står väl på förpackningen hur man gör?
När jag tänker på saken, så klarar jag massor av matlagning. Allt som finns i frysdiskarna har ju utförliga instruktioner på kartongen. På svenska!
Kåldolmar, köttbullar, pannbiff... Jag kan ju laga vad som helst och har faktiskt stått för maten mer än en gång, t ex när Blondinen har kommit hem utmattad efter en shoppingrunda på stan. Det var vid ett sådant tillfälle jag läste fel på instruktionerna och trodde att köttbitarna skulle läggas i mikrougnen. Redan efter 12 minuter var de stenhårda och omöjliga att sätta kniven i. Jag fick snabbt leta upp något annat i frysen och överraskade med en pizza som huvudrätt och en bit italiensk glass som dessert. "Italiensk afton" kallade jag kalaset och lät en LP med Umberto Marcato snurra på låg volym i bakgrunden. Det gick att äta, men jag satt mest och undrade varför jag hade en gammal vinylplatta med Umberto Marcato i min skivsamling.
– Nä, någon kurs i matlagning är det onödigt att kosta på mig. Jag kan fixa käket när det behövs! Säg bara till!
Blondinen tog genast chansen och beställde en kvällsmåltid. Jag fick fria händer, sa hon och satte sig med ett dataspel i mobilen. När hon gör det är hon helt borta från verkligheten.
Vad fanns det i frysen? Jag hittade bara Kycklingbitar och Torsk från Ishavet. Det fick bli kycklingarna, för vi hade visst inget ris hemma och potatis är så jobbigt. Hittade en liten påse med pulveriserad kycklingsoppa och den blir ju en fin sås, tänkte jag. Tog lite pasta och hade därmed en komplett måltid.
Enda felet var att alla de olika rätterna blev klara vid helt olika tidpunkter.
Så nu undrar jag: hur vet man i vilken ordning man ska laga ingredienserna i en måltid? Är det sånt man får lära sig på en kurs?
Glassdesserten var utmärkt! Italiensk.
– Det behövs inte, säger jag. Jag kan alltid hämta hem pizza, kinesiskt, falafel eller något annat gott om du inte är hemma. Det är bekvämt. Man behöver inte ens diska, det är bara att lägga resterna i rätt soptunna.
– Men det är väl kul att lära sig något nytt! säger hon. Och att träffa andra som också vill lära sig!
Jag ser då framför mig ett antal gubbar som stirrar in i ugnen för att kolla om det brinner i köttet. Vad är det för kul med att träffa okunniga gubbar?
– Jag kan laga mat! påstår jag efter att ha tänkt en stund.
– Jag kan skala potatis och morötter. Jag kan... ja, steka korv kan jag väl? Och koka spaghetti!
Frun ser inte så imponerad ut, trots denna massiva uppräkning av helt olika maträtter från flera olika matkulturer.
– Kan du koka ägg?
– Nja, det står väl på förpackningen hur man gör?
När jag tänker på saken, så klarar jag massor av matlagning. Allt som finns i frysdiskarna har ju utförliga instruktioner på kartongen. På svenska!
Kåldolmar, köttbullar, pannbiff... Jag kan ju laga vad som helst och har faktiskt stått för maten mer än en gång, t ex när Blondinen har kommit hem utmattad efter en shoppingrunda på stan. Det var vid ett sådant tillfälle jag läste fel på instruktionerna och trodde att köttbitarna skulle läggas i mikrougnen. Redan efter 12 minuter var de stenhårda och omöjliga att sätta kniven i. Jag fick snabbt leta upp något annat i frysen och överraskade med en pizza som huvudrätt och en bit italiensk glass som dessert. "Italiensk afton" kallade jag kalaset och lät en LP med Umberto Marcato snurra på låg volym i bakgrunden. Det gick att äta, men jag satt mest och undrade varför jag hade en gammal vinylplatta med Umberto Marcato i min skivsamling.
– Nä, någon kurs i matlagning är det onödigt att kosta på mig. Jag kan fixa käket när det behövs! Säg bara till!
Blondinen tog genast chansen och beställde en kvällsmåltid. Jag fick fria händer, sa hon och satte sig med ett dataspel i mobilen. När hon gör det är hon helt borta från verkligheten.
Vad fanns det i frysen? Jag hittade bara Kycklingbitar och Torsk från Ishavet. Det fick bli kycklingarna, för vi hade visst inget ris hemma och potatis är så jobbigt. Hittade en liten påse med pulveriserad kycklingsoppa och den blir ju en fin sås, tänkte jag. Tog lite pasta och hade därmed en komplett måltid.
Enda felet var att alla de olika rätterna blev klara vid helt olika tidpunkter.
Så nu undrar jag: hur vet man i vilken ordning man ska laga ingredienserna i en måltid? Är det sånt man får lära sig på en kurs?
Glassdesserten var utmärkt! Italiensk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar