Datortrubbel?

Är det fler än jag som har tröttnat på datorer? Är det bara jag som längtar tillbaka till den vanliga skrivmaskinen som aldrig krånglade? Inte ens när den blev elektrisk var det några problem. Man skrev det som skulle skrivas och skulle man skicka iväg sina texter någonstans, var det bara att lägga dem i ett kuvert, klistra på ett frimärke med kungen på och uppsöka närmsta brevlåda. Dagen efter var texten framme hos den som skulle ha den. Aldrig några problem.

Nu är det lika spännande varje gång man ska skicka iväg en text. Går det? Fungerar ”uppkopplingen” till nätet, som ska se till att ”e-posten” kommer dit den ska?

I mitt fall beror problemen på att jag, utan att ha bett om det, fick ett nytt ”modem” från min dataleverantör, som skulle fungera ännu snabbare än det gamla, som var blixtsnabbt. Jag vet inte vad som är snabbare än blixtsnabbt, men jag vet att jag aldrig kan vara säker på om ”e-posten” ska komma iväg eller ej.

Det finns en liten lampa på modemet som alltid ska lysa. ”WAN” heter den visst.

Är jag ute på nätet, så händer det plötsligt att datorn, eller vem det är, inte ”hittar servern”. Då tittar jag på WAN-lampan, som då är släckt.

Detta händer i stort sett dagligen sedan jag fick det nya blixtblixtsnabba modemet.

Och det började i höstas, så snart jag hade kopplat in det.

Så i höstas började mina kontakter med dataleverantören, som får vara anonym här.

Man ringer ett nummer, kommer till en inspelad röst som ger ett antal knappalternativ på telefonen att välja mellan. Man trycker på alternativet för Kundtjänst och får veta antingen att det är så många som ringer att de ber en komma tillbaka senare eller att man ligger i kön på plats 23. Då väntar man, medan en röst meddelar hur man sakta förflyttas framåt i kön.

Efter 20–25 minuter svara en ”Johan” eller en ”Patrik” och när denne hör vilket problem man har, så får man ett antal förslag som man redan har provat.

–Har du rätt inloggningsuppgifter? var i början en vanlig fråga, som jag direkt kunde avvisa.

–Har du kopplat ”mellanproppen i det första telefonjacket”? var en annan irrelevant fråga som ständigt återkom.

–Kan det inte vara fel i ert modem? frågade jag. Jag hade ju inga problem med det gamla modemet, som bara var blixtsnabbt. Det fungerade perfekt!

Efter 12 samtal under ett par månaders tid, fick jag dem att äntligen skicka ett nytt blixtblixtsnabbt modem. Jag kopplade in det och det fungerade! I en hel månad.

Sedan började  WAN-lampan att slockna igen och förbindelsen med nätet var lika bruten som tidigare.

Nya samtal till dataleverantörem, nya konstiga förklaringar. Men inget som hjälpte.

Det värsta var näg jag var uppkopplad till min bank och skulle betala räkningar. Utan ett ljud kunde WAN-lampan slockna och jag visste inte om jag hade betalat något eller om jag var skyldig lika mycket som tidigare.

Efter ännu några samtal, bestämde sig leverantörem för att jag skulle sättas upp som ett ”case”, vilket betydde, tror jag, att någon expert någonstans skulle se över min förbindelse med yttre cyberspace. Och redan efter en vecka kom ett mejl, som berättade att de hade ”åtgärdat felet”. Vad felet berodde på nämndes inte. Men det fanns en passus om att det inte gick att svara på detta mejl.

Nåja, nu funkade allting. I en hel månad.

Och nu är vi framme vid nutid. Idag fick jag ringa leverantören igen, för nu slocknade WAN-lampan enligt samma oberäkneliga schema som tidigare.

–Du är nummer ett i kön, sa en röst och fortsatte att upprepa detta i 25 minuter.

Till slut svarade en ”Johan” och jag frågade honom om han var ensam på jobbet, eftersom jag hade köat som etta i nästan en halvtimme. Han påstod att flera andra jobbade, men han sa inget om att de hade fikapaus allihop.

Jag hade lärt mig att de kan se på sin datorskärm hur många samtal jag hade haft med dem i ärendet förut, så jag hänvisade till detta och undrade vad det skulle göra nu. Det blev tyst.

–Jag måste fråga min mentor, sa Johan och försvann.

Efter fem minuter kom han tillbaka och sa att de skulle lägga upp ett nytt ”case”.

Men kan du läsa det här, så har jag i alla fall lyckats ta mig ut på nätet en stund.

Med en gammal vanlig skrivmaskin och ett frimärke hade det aldrig varit några problem. Är det bara jag som har tröttnat på datorer?