Rörigt värre just nu,

Bloggen kommer alltid i sista hand när det är mycket som ska göras.
Den senaste perioden har varit full av möten och deadlines för jobb och nya möten och nya grejer som måste fram och bloggen har bara legat där och väntat på att få in lite nytt.
Det har inte lugnat ner sig, men nu lyckades bloggen tränga sig fram och försynt pressa på uppmärksamhet.
Det är därför jag sitter här nu och undrar vad jag ska skriva om.
Sista natten med gänget på Cutty Sark? Jag träffade Jalle från Buckaroos och vi hängde längst in i hörnet på baren där uppe och filosoferade om vad man skulle kunna göra med lokalen.
–Vi köper kåken och öppnar puben igen! sa Jalle.
–Ja, och så slänger vi ut allt båttjafs! sa jag. Det marina har gjort sitt.
–Vi gör om plejset till en Texas-miljö! En Austinkrog! sa Jalle. Bort med allt som har med båtar att göra och in med kaktusar! Och bara amerikanska ölsorter! Ut med Tuborg!
–Och varje måndagskväll spelar Buckasroos, sa jag.
Då blev han aningen störd och sa inget på flera sekunder. Sen skakade han på huvudet.
–Nä, varje måndag? Det går aldrig.
Synd, tyckte jag. I Austin hade det definitivt gått.
Sen kom det fler typer och ville hänga i vårt hörn, så vi kom aldrig längre än till att det hade varit ganska okej med ett Austin-plejs i Limhamn.
När jag kom hem berättade Blondinen att hon hade letat efter en bilnyckel tidigare på kvällen. Då hittade hon en konstig dörrnyckel i pälsen som hängde i hallen.
–Är detta din nyckel? sa hon. I så fall: var ska den användas?
–Har aldrig sett den förut, sa jag. Den låg i pälsfickan, sa hon och skulle känna efter om där låg fler nycklar i fickan. Och hon tog ner pälsen från galgen, för att komma åt bättre.
–Men..., sa hon tveksamt. Detta är ju inte min päls! Det är Maggans! Och hon har frågat Eva om de hade sett en nyckel hemma hos dem efter nyårsfesten!
–Men var är din päls då? undrade jag. Det är ju flera veckor sedan det var nyår!
Hon hade inte varit ute i päls sedan nyårsnatten. Men frågan nu var ju om Maggan hade Blondinens päls hemma hos sig. Och det hade hon.
–Jamen, tänka sig! sa Maggan. Jag har varit ute i stan flera gånger och jag har inte märkt någon skillnad! Den satt lite trångt, men jag tänkte bara att jag måste ha gått upp ett par kilo.
Ja, så där rörigt har det varit de senaste veckorna. Hoppas det lugnar ner sig.