Har du någon gång försökt rangordna dina bästa konsertbesök?
Det går nog inte. Speciellt om man har varit flitig konsertbesökare
och upplevt några av världens främsta artister.
Men det är ju så modernt att lista allting. Bästa krogarna, godaste
vinerna, snyggaste bilarna, roligaste filmerna, trevligaste städerna
att resa till... det finns listor på allting.
Så varför ska jag egentligen lista mina bästa konserter?
Jag struntar därför i detta och noterar istället några av de mest
minnesvärda konserterna som jag spontant kommer på. Och
förmodligen missar jag en del.
Men de här glömmer jag aldrig (och jag struntar i årtal, för de
minns jag ändå inte exakt):
Willie Nelson i Las Vegas. Det var en typisk Willie-konsert och
de brukar ju alltid vara bra. Pang på rödbetan, massor av kända
gamla låtar och ett band i kanonform. Men hela publiken satt och
frös. Själv skakade jag av kylan som spreds i konsertlokalen med
hjälp av ett extraordinärt kylsystem. Det var 40 grader varmt ute
och kanske 18-19 grader i salongen. När han kom fram för att
spela extranummer, stod jag inte ut längre. Jag lämnade Willie
huttrande och gick ut i Las Vegas-nattens hetta.
Ray Charles i Göteborg. Det var en sån där kväll som man aldrig
glömmer. Ett fenomenalt storband på Konserthusets scen och
The Genious själv på bästa humör. Och han chocköppnade hela
showen med att komma springande från kulisserna i hög fart fram
till flygeln! Vi i publiken såg inte repet som ledde honom fram till
pianostolen, förrän en scenarbetare monterade ner linan när
scenen badade i ljus.
Jerry Lee Lewis i Stockholm. Förmodligen en av hans bästa
konserter någonsin. Konserthuset var fullsatt och publiken njöt av
gamla rocklåtar, countryballader och standards så till den milda
grad att applåderna inte ville ta slut. Vi applåderade, skrek och
visslade i mer än tio minuter efter showen. Till slut kom Jerry Lee
tillbaka in på scenen och satte igång igen. Det blev nästan en
hel konsert till, han ville inte sluta, han ville ge allt. Han t o m
spelade fiol och gitarr i vissa nummer. En otrolig kväll. Morgonen
efter träffade jag Kvällspostens utsände på Arlanda.
-Var höll du till i natt? undrade han och berättade att Jerry Lee
hade börjat spela i baren på hotellet där han bodde. Han spelade
önskelåtar i över en timme!
Doug Sahm på Hole in The Wall i Austin, Texas. En vanlig kväll
mitt i veckan med ett litet tight band med lokala Austin-musiker.
Och publiken fick önska låtarna. Doug fick syn på min fru och mig
och pekade på oss. "Nu ska jag spela en låt för mina vänner från
Sverige", sa han. Och så spelade han Meet Me In Stockholm, en
låt som varken resten av publiken eller bandet hade hört förut.
I pausen kom det fram flera Austin-bor som ville bjuda oss på öl
och drinkar.
Nä, nu får jag ta en paus. Jag återkommer med fler konserter
vid ett annat tillfälle.
måndag 7 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar