Matchen

Tänk dig ett möte på filmbolaget, som ska spela in en film om
en fotbollspelare. Vi kan kalla honom Zvenne.
–Alltså, säger manusförfattaren, filmen avslutas med en match,
där Sverige måste vinna. Och det blir en djävulskt spännande
historia. Sverige tar ledningen med 1–0 och har ett djävulskt
tryck på magyarerna.
–Zvenne gör målet, va? säger regissören.
–Nä, Zvenne märks knappt på planen, han är liksom osynlig.
–Men Zvenne måste göra mål! säger en av producenterna.
–Det kommer, säger manusförfattaren. Men först får magyarerna
straff, när det är sådär tio minuter kvar av matchen! Och blir det
liksom spindelnät över hela planen... Sverige är liksom utslaget,
allting blir grått - vi kan kanske gå över till svartvitt här?
–Men Sverige får ju inte bli utslaget. Vi måste ha ett lyckligt slut,
det är ju en komedi! Zvenne är ju en rolig typ!
–Jaja, säger manusförfattaren. När matchen egentligen är slut,
efter två minuters förlängning, lyckas Zvenne på ett konstigt
sätt snubbla in bollen i mål! Han blir ensam med målvakten, får
tag i bollen och föser in den med magen. Och precis när bollen
har passerat mållinjen, blåser domaren av matchen!
Det blir tyst kring konferensbordet.
–Vad säger ni? undrar manusförfattaren.
Tystnaden fortsätter. Alla tittar på varandra.
Till slut säger regissören.
–Nä, det blir inte trovärdigt. Vi måste ha ett slut som publiken
kan tro är sant! Det här är alldeles för långt från verkligheten...
–Precis, säger en av producenterna. Inte ens på film kan vi
visa något som är så uppenbart verklighetsfrånvarande.
Manusförfattaren suckar, för han vet att nu måste han hem
och jobba på ett nytt slut.