Min fotbollskarriär, del 3.

Här följer sista delen i min artikelserie om en fotbollskarriär, som omfattade det mesta utom landskamper och internationella cupmatcher.

5. VALBY BK (Malmö, fortsättning)
Jag tränade intensivt. Märkte att vår slavdrivare hade ögonen på mig. Det kändes att A-laget var inom räckhåll. I B-laget hade jag en given plats som vänsterback.
Under en bortamatch i en by öster om stan, fick jag för mig att prova en egen taktik, utan att meddela lagledaren. Han spelade högerytter, så vi sågs knappt under matcherna.
Men i halvtid, då han brukade röka en cigg, kom han fram till mig och sa:
–Lundgren, vafan håller du på med?
-Jag punktmarkerar deras högerytter, sa jag.
–Vafan då för?
–De får ju en spelare mindre att passa till... Han har inte fått en boll på 45 minuter!
–Hm... okej, fortsätt med det då, sa lagledaren.
Och det gjorde jag. Till slut stod inte deras nr 8 ut. Han ropade till sin lagledarbänk att han ville bli utbytt.
–För fan, skrek han. Ta ut mig! Jag har ju en idiot hängande i benen hela tiden!
Och utbytt blev han. Och nu visste jag allt om punktmarkering, så jag fortsatte när de satte in nr 20 på åttans plats.
Jag var aldrig längre bort från honom än fem decimeter. Snart började han svära och bära sig åt, men han kom aldrig in i matchen.
Motståndarna fick lägga upp alla anfall på den andra kanten och där fanns det ingen som punktmarkerade. Så på den kanten kom de fram och lyckades fixa 3–0.
På min kant var det stängt.
Undrar vad som hade hänt i svensk fotboll, om min idé om aktiv 90-minuters punktmarkering hade genomförts till 100% på alla platser i båda lagen?
Ingen skulle ha en kotte att passa till! Alla matcher skulle sluta 0–0! Alla seriesystem skulle förenklas, alla lag skulle få samma slutpoäng och samma målkvot och tabellerna skulle avgöras enligt principen för bokstavsordning.
Kanske därför som min taktik aldrig har provats i full skala?
Lagledaren i Valby BK:s B-lag visste inte riktigt hur han skulle hantera frågan, men kom tydligen snabbt fram till att han kunde peta mig och sätta in en annan typ av spelare. Det gjorde han under resten av säsongen och A-laget hade inget direkt behov av att sätta in mig i någon match, inte ens på bänken.
Jag tyckte då att min karriär hade kommit något i gungning, så jag gjorde det enda rätta – jag drog mig ur cirkusen.
Funderade ett tag på vattenpolo istället.
Men man blir ju så våt.