I leksaksaffären

Calle fyller tre i nästa vecka.
Han önskar sig mest verktyg, sladdar och musikinstrument.
Vi hittade en frän rockgitarr ute i den gigantiska leksaksaffären som heter nånting med Toys och Us, som säkert betyder något coolt i USA. För det kan väl inte betyda "Leksaker är vi"???
Vi undersökte gitarren, som var i rätt storlek och helt saknade strängar, vilket är en fördel för en treåring. Knappar att trycka på är bättre, speciellt om varje tryck på en knapp leder till ett våldsamt gitarrsolo a la Ace F i Kiss eller Clapton i Cream. Och det var inte bara gitarrsoundet som imponerade - det stöttades upp av hårdrockstrummor och ivriga basgångar... Wow, liksom!
Vi betalade och gick bort mot inslagningsdisken, där man själv fick agera för att få ett fint paket.
-Varför har de inte bredare pappersrullar? morrade Blondinen. Nu måste vi tejpa ihop två våder bredvid varandra... Och det gjorde hon. Och hon vände på paketet för att få det röda snöret runt alltihop.
Då började gitarren spela!
-Va? Vad gör man? Hur stänger man av? suckade Blondinen.
-Det fanns en liten orange knapp på höger sida ungefär där gitarrhalsen börjar, sa jag. Det står OFF under den.
-Jamen, den kan ju inte jag se nu begriper du väl.
Gitarren drog ett solo som aldrig tog slut. Keith Richards skulle inte göra det bättre.
-Jag får skära upp ett hål och sticka in handen, sa Blondinen och gjorde så. Hon trevade med högran inne i paketet och lyckades få igång ett snyggt trumsolo. Men det blev inte tyst förrän hon hade gjort hålet så stort att hon kunde kika in.
-Där sitter knappen, jublade hon och gav den ett tryck. Det blev tyst.
Därefter fick hon ägna sig att tejpa igen hålet och fortsätta med snöret igen. Och så vände hon paketet, så att gitarren hamnade på magen. Vad hände då? Precis, den började spela för fullt igen!
Och hela processen fick upprepas, under svordomar som den blivande gitarristen säkert skulle undra över. Paketet liknad nu allt annat än ett fint presentpaket, det såg ut som något bombskadat upphittat i en papperskorg.
Då upptäckte vi en ny sak: det fanns pappersrullar i dubbla bredden! De satt nedanför disken, något dolda av bordskanten!
-Jag slår in paketet i ett nytt paket! suckade Blondinen. Jag vill inte riva loss all tejp igen i alla hörn och kanter. Vi ger honom ett paket som innehåller ett paket!
Och så slog hon in paketet i ett paket, försiktigt så att det inte började spela, och nu ska det bli intressant att se hur treåringen reagerar först när han får ett paket till och sen när han får en gitarr.
Det är sånt som kallas rock´n´roll!