Sveriges sämsta film?

Blondinen och jag tittade på en gammal svensk långfilm häromdan.
"Den gula bilen", som finns att köpa i en DVD-box tillsammans med fyra andra filmer.
Filmen var den sista i en serie svenska deckare/rysare, regisserade av Arne Mattsson och med Karl-Arne Holmsten som "kapten Hillman"och Annalisa Ericson som hans fru.
Den första filmen i serien premiärvisades 1957 och blev en enorm succé. Alla skulle se "Damen i svart". Mattsson jämfördes med Hitchcock och Sandrews såg möjligheter att skapa en hel rad efterföljare. Så det producerades nya filmer med olika färger som tema: "Mannekäng i rött", "Ryttare i blått", "Vita frun" och till slut "Den gula bilen", som kom 1963 – men inte på Sandrews. Nordisk Tonefilm tog över Hillman-konceptet och presenterade en film i svart/vitt, så att publiken fick tänka sig den gula färgen. Men det gjorde ingenting, filmen fick omdömen t ex som i Svenska Dagbladet: "En intelligent intrig med många förvecklingar". Jo, det där med många förvecklingar kan man hålla med om. Blondinen och jag fattade ingenting av handlingen.
Men roligt hade vi.
Åt skådespelarnas onaturliga och uppstyltade sätt att prata.
Åt storyn, som kunde vara hämtad från en skolteaterpjäs, skriven av 15-åringar.
Åt alla idiotiska försök att skapa skräckstämning.
Ingenting känns trovärdigt i denna film. Och exakt vad som försiggår är omöjligt att hålla reda på. Be mig inte berätta handlingen.
Skumma typer gömmer sig bakom träd. En dam sitter i en slottsliknande byggnad med 20-25 tända stearinljus som enda sällskap. Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren jagar ensam en mördare i en skog. Kapten Hillman har tydligen full befogenhet att agera som polis. Ja, det bara staplas osannolikheter på varandra.
Inte ens när man har läst DVD-boxens egen beskrivning av filmen blir man klokare. Jag ber att få citera texten i sin helhet:
"En turistresa till ett medelhavsland slutar med att doktor Björk stannar i landet sedan han av en tillfällighet filmat ett attentat mot landets ledare. Björks plats i bussen tas av polisen Sommer. Även John Hillman är med på färden. Längst bak i bussen sitter Miller, en av attentatsmännen. Under allsång i bussen utnyttjar Miller oväsendet till att skjuta Sommer. Hillman upptäcker vad som hänt samtidigt som Miller plockas upp av en gul bil. Hillman inser att han har ett nytt och mycket farligt fall att lösa..."
Jag blir inte klokare efter att ha läst dessa rader, men blir desto mer säker på att denna film måste höra till de sämsta som har producerats i Sverige.
Åsa-Nissefilmerna begriper man ju i alla fall vad de handlar om.