Nyårsraketer

Vi firade nyår på det stillsamma sättet.
Ett grannpar och vi åt en lång supé, som Blondinen hade ägnat två arbetsdagar i köket.
Naturligtvis hjälpte jag till med sånt som jag behärskar. Så det blev mest att jag högläste recepten, från ingredienser till "Gör så här". Blondinen kunde alltså koncentrera sig på själva tillverkningen av rätterna. Hon behövde inte ägna sig åt att hitta de rätta raderna i receptet och var det något hon undrade över, var det bara att be om en "Replay" av mig.
Receptet på hela supén var för sex personer och vi var ju bara fyra, så vi blev rejält mätta redan innan vi hade nått fram till desserten, som grannfrun hade med sig. Men vi åt upp den också, för den var löjligt god. Inte en smula blev det kvar.
Under supén smakades det också på olika viner, med eller utan bubbel, och på någon sötsliskig sak till desserten, samtliga produkter inhandlade i en butik som heter "Systembolaget" i Limhamn. På Limhamn, säger en del.
Och när klockan närmade sig tolvslaget gick vi ut på gatan, med varsitt glas bubbel, för att kolla hur mycket pengar övriga boende i området ämnade skicka upp i luften den här gången.
–Det handlar om 100.000 spänn bara inom vårt synfält, sa grannen, när det började smälla och blixtra på himlen.
–Det är bussigt av folk att de ger oss denna underhållning alldeles gratis, sa jag.
–Där flög det iväg en tusenlapp, sa grannen och pekade mot en tvärgata. Och där small det en tusenlapp till! Och där!
–Vilken show, sa jag. Vi står mitt i en ljus- och ljudföreställning utan att behöva betala biljett eller någonting! Skål!
Showen pågick i full styrka ungefär i 20 minuter. Sen började de färgstarka kaskaderna avta och vi började frysa.
–Tur att det bara är vi som har fattat att man kan se en bländande fyrverkeriföreställning utan att behöva köpa en enda pjäs själv! sa grannen.
–Ja, och så slipper vi allt jobb med att köpa prylarna och tända stubintrådarna, sa jag.
Ja, och sen gick vi in i värmen och öppnade ännu en bubbelflaska, det nya årets första.
Happy New Year!