Nygammalt utseende.

Till slut höll jag på att bli tokig på mina glasögon, inköpta hos en lokal optiker med egen centralt belägen butik för ett bra tag sedan.
Redan när de var nya hade jag problem med närseendet. Att läsa morgontidningen vid frukostbordet var omöjligt. Allt såg ut som en grå oaptitlig gröt. Jag fick vrida och vända på bågen för att få fram skärpan.
Så efter ett tag gick jag tillbaka till mina då fortfarande tämligen nyinköpta brillor från lågprisföretaget utan butiker.
Jag hade bara använt dem en kort tid, för jag tyckte de fick mig att se ut som en halvblind uggla. Det enda man såg när man såg mig var ett par brillor.
Jag förstod inte varför jag hade valt en så påtagligt vidlyftig glasyta när jag beställde dem, men det var väl för att få mycket för pengarna.
När jag såg mig i spegeln, tyckte jag att jag hade två TV-apparater i ansiktet. Men jag kunde t o m läsa Sydsvenskan vid frukostbordet och allting på både nära och långt håll var helskarpt.
Så jag lade undan de svindyra brillorna utan skärpa från den lokala optikern och gick plötsligt omkring i en billig glasögonbåge med knivskarpa glas.
Nu väntade jag bara på alla elaka kommentarer. Men jag bestämde mig för att stå över sånt trams. Jag skulle inte lyssna på elakheterna.
Blondinen sa ingenting. Hon bara tittade och höjde på ögonbrynen. Exakt vad hon tänkte gick inte att utröna.
Träffade fotografen. Han hade tydligen ingen bild av hur jag såg ut förra gången vi träffades. Han hade ingen kommentar i alla fall.
Musikproducenten nämnde inte med ett ljud något om brillorna.
Svärdottern hade ingen spontan kommentar och barnbarnen ville bara att vi skulle leka.
Inte en kotte som jag träffade på stan hade något att säga om mina överdimensionerade brillor! Inte kisen på Statoil, inte tjejen på Systemet, inte kassörskan på Malmborgs, inte Blondinens väninnor som tittade in.
Nu vet jag inte vad jag ska tro eller vad jag ska göra.
Pratar de bakom min rygg med varandra? Skrattar de i smyg? Ska jag gå tillbaka till de svindyra som jag inte kan se med, bara för att vara säker på att ingen flinar så fort de har en chans?
Är deras tystnad ett bevis för att de tycker att mina oanvändbara bågar är mycket snyggare?
Hur ska jag tolka tystnaden?