Som det var förr

Idag strejkar Facebook.
Inte för alla, tydligen, men bl a vi som har Bredbandsbolaget får bara upp en vit, tom ruta.
Och vi undrar naturligtvis vad som pågår på FB, vad våra bekanta snackar om idag och vi undrar när FB ska komma tillbaka. Expressens hemsida lovar att bevaka vad som händer. Men det händer ju ingenting.
Plötsligt känns det som att man har rest bakåt i tiden. Man är helt ovetande om allt som har varit självklart de senaste åren. Man inser att man via FB har fått en förfärlig massa information som, även om det mesta var onödigt att få vetskap om, på något sätt förgyllde vardagen.
Facebook har blivit en del av vardagen. Och man märker det speciellt när det inte fungerar.
Det är som om alla dagstidningar skulle upphöra. Så underlig ens vardag skulle bli.
Facebook tar dig på några sekunder vart du vill, sätter dig i kontakt med vem du vill, ger dig micronyheter som bara du och dina kompisar har glädje av och får dig att känna det som om du är med. Du är på. Har du inte FB är du av.
FB har blivit en del av det moderna livet. Som mobiltelefonen.
Jag såg en gammal James Bond-film igår.
Han gick till en telefonkiosk när han vill komma i kontakt med sin chef i London.
En telefonkiosk!
Att vara beroende av telefonkiosker förefaller otänkbart idag...
Precis som att vara utan Facebook.