tisdag 11 januari 2011

Moderna bilar.

Av någon anledning har vi två bilar, en liten Peugeot som har fyllt 10 år, och en större Chrysler, som bara är fem. Båda två är fulla av elektronik.
Öppnar man motorhuven på Chryslern, så är det som att titta in i ett litet kärnkraftverk. Man känner sig helt bortkommen, ingenting ser ut som när bilarna hade ett fyrkantigt batteri med kablar, en stor förgasare med luftrenare, en fet generator och allt vad där fanns.
Nu har Peugeoten börjat låta konstigt och den verkar bara gå på tre cylindrar. Och den saknar tomgångskörning. Motorn lägger av om man inte peppar upp den med gaspedalen varje gång man bromsar in i en bilkö eller stannar vid rött ljus.
Tog den till närmsta verkstad vid åttatiden på morgonen. Sedan hörde jag inte ett ljud förrän jag själv ringde vid fyratiden. Då säger mekanikern i luren att dom kan inget göra, för deras dator kommer bara fram till "Okänt fel".
Samtidigt vägrar Chryslern att starta. Jag ställde den i vårt trånga garage när det började snöa i december och tänkte ta ut den nu när det var plusgrader. Men istället för att gå igång, lät det som en mindre hackspett hade flyttat in under motorhuven. Det bara knackade.
Grannen sa att det var batteriet som var slut eller kunde det vara startmotorn. Fick låna en apparat med sladdar och elektriska mätare på en annan verkstad. Men var skulle jag koppla sladdarna? Det syntes ju inget batteri under huven?!
Fick bläddra i handboken, som jag aldrig förr hade öppnat. Efter långt om länge hittade jag en snutt om batteriet, som enligt texten är "inbyggt i vänster hjulhus" och alltså inte kan nås utan att man tar bort hjulet! Men behöver man ladda batteriet, finns det en plus- och en minuskontakt indragna till positioner på vänster sida i motorrummet.
Men om det funkar vet jag inte ännu, för apparaten jag fick låna var helt tom på ström, så nu har jag satt den på laddning...
Jag har en granne som kör omkring i en grön Toyota. Varje gång han parkerar den inne i city, så sitter det en lapp på vindrutan när han ska köra hem.
"Jag köper din bil kontant. Hur mycket ska du ha?" brukar det stå på de handtextade lapparna. "Ring mig! Jag köper din bil på direkten!"
–Varför får du sådana lappar? undrade jag, när han berättade om ännu en spekulant.
–Det är sista årsmodellen innan allting blev elektronik, förklarar han.
Då förstår jag plötsligt.
–Hur mycket ska du ha för den? frågar jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar