Tivoli.

Var på Tivoli i Köpenhamn med Calle, 3, och Maja, 5.
Som tur var, var även deras föräldrar med och dessutom deras farmor.
Därmed slapp jag åka på en enda attraktion. Behövdes vuxna som sällskap på karuseller och bergbanan för juniorer, så fanns det sådana i sällskapet.
Det gick dessutom att hinna med en otroligt massa åk för på Tivoli saknades alla de köer som man brukar hamna i. Det tog max ett par minuter att komma fram. Tivoli måste ha gjort en ovanligt kass säsong, ekonomiskt.
Men Danmark är ju numera ett svindyrt land att uppehålla sig i för oss svenskar. Jag minns när det var precis tvärtom. Den svenska kronan var värd lika mycket eller mer, som den danska är idag. Vi var kungar i Danmark och flinade åt deras danska krona. Nu fladdrar våra pesetas iväg från plånboken som höstlöv i styv kuling.
Men Tivoli är i alla fall vackert. Och den stora bergbanan verkar kul.
En gång i tiden var jag specialist på bergådalbanor. Jag åkte de värsta som fanns i USA, bl a på Magic Mountain utanför Los Angeles. Jag gjorde 11 turer på raken, utan att lämna vagnen, i Bakkens gamla träskelett. Men den har ju inga loopar som de värsta banorna har idag, bl a den stora på Tivoli.
Hur som helst blev jag förbjuden av en trovärdig läkare att åka bergådalbana. Han påstod att jag har en kota som sitter lite fel och kan rubbas ytterligare vid kraftig belastning med allvarliga konsekvenser som följd.
Därför besöker jag numera nöjesfält enbart som barnvakt och finansiär. Åka får de andra göra.
På Tivoli hade jag tänkt att ta en paus efter ett besök hos den gemytlige cigarrhandlaren, som höll till i en kiosk med ett imponerande sortiment kubaner.
Jag sökte upp platsen där kiosken mycket riktigt fanns. Men ve och fasa: nu såldes där enbart lakrits!
Tivoli har alltså tappat en av sina attraktioner.
Men Calle och Maja ägnade inte en tanke varken åt detta eller den svenska kronkursen. De roade sig i flera timmar och det var ju det som var meningen.