Det känns inte bra nu.

HBK ligger i botten av tabellen, det gör mig låg och otrevlig att umgås med.
Vad är det som är fel?
Kan ett lag som får stryk av Trelleborg vara optimalt tränat och peppat? Gör spelarna sitt jobb, sitt yttersta? Och om de inte gör det, vad beror det i så fall på?
Dessa frågor sveper runt i skallen oavbrutet.
Jag känner inte igen HBK. Den anda som fanns i klubben under Stig Nilssons dagar, och speciellt medan Roy Hodgson var tränare, verkar det inte finnas ett spår av idag.
Ingen i klubbledningen hörs eller syns.
Ingen säger något som ger hopp om framtiden.
När det har gått bra för HBK, har klubben haft en inre kemi där alla från styrelsen, tränarna och spelarna till materialförvaltare och cafépersonal i klubblokalen, verkar ha haft en stark känsla för klubbmärket. Finns den känslan idag?
Och var är supportrarna? De märks ju knappt, nu när de behövs som mest.
Hur kunde det bli så här?
Varför ligger inte laget där uppe i tabellen där man krigar om medaljerna?
Frågorna irrar runt. Men ingen verkar ha svaren.
Det känns inte bra nu. Något måste hända.
Kämpartagen måste fram mot Elfsborg.
Det är tränarens uppgift att ta fram alla resurser som finns inom varje enskild spelare. Varje sekund av matchen måste vinnas.
Det kan lyckas. Det går.
Visa att det går!