Nätmusik är inget för mig.

Alla verkar ladda ner musik från nätet. Är det bara jag kvar, som tycker att CD-skivan är det enda rätta?
Jag var inne i en riktigt skivbutik igår. CD-skivor överallt från golv till tak, i hyllor, på golvställ, i lådor... Exemplariskt ordnade i olika stilar: JAZZ, COUNTRY, POP, ROCK, SOUL och så vidare, och så vidare. Lågrpris, fullpris och importpris. Alla artister i bokstavsordning. Jag gick runt och njöt hur länge som helst.
Till slut köpte jag en CD med Bud Powell och en som jag inte hade med Frank Sinatra. Det fanns förstås massor av information om inspelningarna i CD-askarna, eller vad det heter. Om vilka musiker som medverkade, om producenten, när inspelningarna gjordes, var de gjordes och mycket annat.
Här fanns också kåserande läsning om artisternas bakgrund och deras karriärer, i snygg design och med fina bilder.
Allt sådant är viktigt. Det gör att man får ett större intresse för artisterna och deras musik. Och det gör CD-skivan till en musikalisk upplevelse i mer än en bemärkelse.
Laddar man ner några låtar från nätet, så får man visserligen musiken. Men allt det andra får man vara utan.
Jag hoppas de sista skivbutikerna överlever. Jag hoppas att musikintresserade till slut inser att nätmusiken är en sämre sort som bör undvikas.
Men jag låter förstås sällsynt konservativ och gammalmodig när jag säger detta.