Sommarens höjdpunkt!

Åkte upp till västkusten med frun häromdagen.
Man måste ju besöka sommarens verkliga högtryckscentra åtminstone en gång under säsongen. Så det blev en tur norrut till Frillesås, som bara är en sömnig by med en Konsumbutik och en traktorverkstad. Men här bor Libbe, frugans barndomskamrat och hon har en liten fin sommarvilla med gästrum.
Gräsmattan var fantastisk. Grön och saftig. Hemma i vår trädgård i Limhamn syns inget gräs alls sen flera veckor tillbaka. Det som var en gräsmatta är nu en brungul heltäckningsmatta som skulle reas ut för småpengar om den hade funnits i mattbutiken.
–Hur bär du dig åt? undrade frun.
–Det begriper du väl? insköt jag. Det måste regna var och varannan dag i de här trakterna!
–Här har inte regnat ett skvatt sedan midsommar! sa Libbe och såg förnärmad ut.
Damerna ville ta ett dopp i havet, men jag insåg att det skulle vara för kallt i vattnet, så jag löste korsord.
På kvällen spelade vi ett spel där man skulle svara på frågor i olika ämnen. Man kastade en tärning, drog ett kort och läste frågan som hade samma färg som tärningen visade.
Jag fick hela tiden frågor typ "Vad hette presidentens rådgivare i krisens Botswana 1986?" medan damernas frågor löd typ "Med vilken bokstav börjar London?".
Jag lyckades trots detta ta en bronsplats.
Andra dagen åkte vi in till närmsta småstad som heter Varberg. Jag har varit där förut och vet att där inte finns något att göra, mer än att titta på en knapp i en glasmonter på en gammal fästning. Men den hade vi sett.
När vi kom tillbaka till Frillesås, tyckte damerna att det var dags för ett dopp, så jag löste ett par korsord.
–22 grader i vattnet, sa de när de kom tillbaka.
–Ja, se där! sa jag. Det var ju det jag visste. Vansinnigt kallt att ge sig ut i!
På kvällen spelade vi spelet igen. Min lättaste fråga löd "Vad hette tecknaren som ritade omslagsbilderna på Richmond Cromptons barnböcker 1945–1950?" Damerna fick frågor som "Hur många hjul har en personbil?" och "Vilka färger har den svenska flaggan?" Trots detta lyckades jag försvara min bronsplats.
På hemvägen stannade frun och jag till i Halmstad, västkustens huvudstad, där vi fikade hos syrran.
Vi promenerade också runt i cityområdet, frapperades av alla fina butiker, gamla trevliga byggnader och folklivet med turister från hela världen.
-Halmstads BK lär ha en souvenirbutik här någonstans, hävdade jag. Jag frågade efter den i en glassbutik i lokaler där HBK höll till förra året och blev hänvisad till en stor sportbutik på Brogatan. Och mycket riktigt: där kunde man i en speciell del av butiken köpa allt från T-tröjor till babynappar med HBK:s klubbmärke.
Och rätt som det är ser jag Michael Görlitz och Joe Sise komma från rulltrappan uppifrån! De slår sig ner i HBK-hörnan, som har en liten sittgrupp mitt i smeten.
–Kolla, viskar jag till frun, det är Görlitz och Sise, två av Allsvenskans bästa spelare! För tusan: skaffa deras autografer nu när du har chansen!
Hon tittade underligt på mig.
–För det första vet jag inte vad jag skulle ha deras autografer till, jag vet inte vem som är vem eller vad de heter och för det tredje: varför frågar du inte själv efter deras autografer?
Precis då bestämde sig Görlitz och Sise för att åka upp till övervåningen igen och jag tyckte inte jag kunde följa efter. Dessutom hade jag inget autografblock.
Men det blev ändå liksom sommarens höjdpunkt. Jag fick nästan träffa två av HBK:s bästa A-lagsspelare!