Mobilbytet. Otroligt men sant.

Lekte med Calle, 3 och Maja, 5. De var i plastpoolen, jag höll mig på torra land
Men jag blev våt ändå. De skvätte och kallade mig badkruka.
OK. Man kan kalla mig badkruka. Den enda stranden jag tar mig ett dopp i utan att tveka ligger i Galveston, Texas. Där är det badtemperatur. Fiskarna hoppar upp ur plurret för att svalka sig. "Fish are jumpin´ and the cotton is high", sjungs det i Summertime. Detta får man uppleva när man badar i Galveston.
Hemma vid poolen blev jag som sagt våt här och där när kidsen hade det som roligast. Men det var varmt, det var hetta i luften och jag torkade snabbt.
Det gjorde inte mobiltelefonen. Jag märkte det när jag skulle skicka ett SMS en stund efter plasket. Mobilen fungerade inte. Den hade lagt av. Punkt slut.
Nästa dag gick jag till en mobiloperatör och förnyade mitt abonnemang. Fick en ny mobil för 0 kronor.
När jag hade laddat batteriet skulle jag prova den med ett SMS till fruns mobil. Jag skrev en rad och tryckte på "Sänd". Då blev bildskärmen svart och mobilen död. Gjorde några upplivningsförsök, men vad begriper jag om sånt? Inte ett skvatt.
Samlade ihop alla sladdar och garantipapper och tryckte ner alltihop i kartongen och åkte än en gång till butiken. Där är det alltid fem före och bara högst två kassor öppna. Varje kund kräver att få prata i minst 20 minuter. När det till slut var min tur hade jag glömt vad jag skulle fråga om.
–Den funkar inte, sa jag och lämnade över mobilen. Tjejen bakom disken tog emot den, letade upp ett verktyg och tog bort baksidan på apparaten. Hon petade lite, fiskade upp en liten plastbit, tittade på den och stoppade tilbaka den i mobilen. Hon klämde och tryckte lite här och där innan hon klickade igång den igen. Sen förberedde hon ett SMS och klickade till slut på "Sänd". Då blev rutan svart och hon bara stirrade i tio sekunder.
–Du får en ny, sa hon. Den tog jag med mig hem och lade för laddning. Dagen efter testade jag SMS-funktionen. Gissa vad som hände: skärmen blev svart och mobilen dog.
Vid nästa besök i butiken föreslog jag att jag fick en mobil av ett annat fabrikat, samma soms mitt gamla, som aldrig hade krånglat förrän den blev blöt.
–Då måste du komma hit på måndag och prata med min chef, sa tjejen. Jag tyckte det lät konstigt, men hon vågade inte byta märke. Så jag fick en ny likadan, som jag åkte hem med för laddning.
Tro det eller ej, men även denna apparat som skötte sig bra i butiken, klarade inte av att skicka ett SMS och nu var jag förbannad. Hängde på låset dagen efter, var kund nr 1 och jag skällde ut stackaren bakom disken. Han kallade fram en kollega, som tydligen käkade frukost i ett rum bakom disken. De båda experterna insåg till slut att jag hade rätt: hela partiet de hade hemma i butiken av den modell som jag skulle ha, måste vara smittat av någon databacill. Och de kom fram till att jag fick byta märke.
Efter fem dagar med fem mobiler i omlopp, kom jag hem med en som har fler funktioner än den krångliga.
Men jag behöver bara två: telefonsamtal och SMS.
Nu ska jag ladda den nya och testa den imorgon bitti. Håll tummarna!