Jag, en badkruka.

Nu har det varit hett en hel dag, en lördag t o m, då de flesta är lediga.
Kaos på badstränderna i Malmöområdet. Gigantiska bilköer. Inga P-platser. Alla upptagna redan vid frukosttid. Panik, röra, galande ungar, solsken.
Själv dras jag inte till badstränder, även om solen strålar och termometern sticker iväg uppåt +30. För jag vet att det är iskallt i vattnet trots hettan i luften.
Sticker jag ner en fot i Öresund så uppstår två obehagliga tillstånd: 1. Jag blir våt. 2. Jag fryser. Vattentemperaturen kommer sällan upp i +20 och det är därför hälsovådligt att ta ett dopp i Sundet. Resultatet kan bli antingen lunginflammation eller köldskador.
Det kan inte vara meningen att man ska ge sig ut i vattnet. Meningen är säkert bara att man ska ta sig en titt, räkna segelbåtar och kolla om det går några vågor på sjön. Förr i tiden kunde man räkna flygbåtar och Danmarksfärjor också.
Vi människor har ingen anledning att bli våta. Vi gillar så klart inte vätan. Därför har vi regnkläder och paraply. Vem har lurat i oss att vi ska ha badbyxor med oss till stranden, för att kunna byta om och hoppa i spa´t? Naturligtvis konfektionsindustrin. Här har de hittat ett sätt att dra in pengar på något som inte behövs, egentligen. För om alla hade samma inställning som jag, skulle ingen ta sig ner för trappan på bryggan och kasta sig handlöst i det iskalla vattnet.
Lägg märke till en sak: badbyxor ger ingen värme! Jag tror att det är sak samma med bikinin. Man fryser överallt, alltså även innanför badbyxan och bikinins båda delar. Kvinnliga hela baddräkter ger inte heller något skydd mot kylan, har jag förstått.
Så hela det här badtramset är alltså ingenting att kasta sig ut i.
Dessutom måste man ju vara simkunnig för att klara sig i det våta. Kan man inte simma, kan man drunkna.
Jag hoppas att jag med dessa rader har fått en och annan medborgare att ta sitt förnuft till fånga och därmed, som jag, struntar i att trängas på stranden så fort det bli lite värme i luften!