Mina sämsta bilar.

En vacker dag, som det i o f s är idag, ska jag sätta mig ner och räkna fram hur många bilar jag har haft sedan 18-årsdagen.
Flera av dem kan, när man ser dem i backspegeln, betraktas som rena skrothögarna. Men de var i så fall väldigt billiga, så det jämnade ut sig.
Den första kärran jag hade, den köpte jag ihop med en kompis, som saknade körkort. Jag kunde alltså disponera den gamla Oldsmobilen till 100%. Den var stor både på bredden och längden, oerhört bekväm och den tog oss ända till Oslo t/r från Halmstad. Och den var det egentligen aldrig några stora problem med, förrän automatlådan började växla lite som den ville, antingen det behövdes eller ej. Vi köpte den för 950:- och sålde den för 500:- till två bondgrabbar från Kvibille eller något liknande samhälle utanför stan.
Jag köpte därefter en gammal Ford Zephyr, som onekligen måste ha varit en av mina sämsta bilar. Bl a fick man hålla vänsterdörren, alltså förarplatsens dörr, stängd genom att vira ståltråd runt dörrposten. Man kunde inte komma ut om inte man lossade på ståltråden, så hade man gått och satt sig, då hade man gått och satt sig.
Men den sämsta bilen jag har haft var en vit sportbil som hette Renault Floride. Cab, så klart och Lill-Babs hade haft en likadan.
Köpte den dyrt i Simlångsdalen av en mekaniker som påstod att han hade gått igenom hela bilen och att allting var OK.
Körde hem den till stan med frun som kuttersmycke. Den var onekligen snygg att titta på och skön att åka i. Men det var ju ingen sportbil: svansmotorn hade typ 28 hästar och orkade knappt köra ikapp en av stadsbussarna som hade fått upp farten.
Men, som sagt, snygg att beskåda. Jag borde ha lämnat tillbaka den efter några veckor, då vi skulle göra en liten campingtur till norra Tyskland.
Detta hände under resan:
1. Stopp på E6 utanför stan. Vattnet från vindrutespolaren stänkte ner över strömfördelardosan, vilket orsakade kortslutning.
2. Stopp i Roskilde av oförklarligt skäl. Fick hämta verkstadspersonal som fixade något under huven och sa: kör hem! Kostade flera hundra kronor.
3. Stopp i Odense. Fick hämta bärgning. Bilen in på verkstad, fixades av mekaniker som sa: kör hem! Det här är en provisorisk lagning. Kostade över 1000:-.
4. Stopp efter bron till Jylland. Fick putta bilen till verkstad som sedan skulle ha över 1000:- för ett provisoriskt jobb. -Kör hem, men försiktigt! sa de och nu var semesterkassan slut.
Vände hemåt efter regnig natt på campingplats, där tyska sångare övade tills gryningen.
På hemvägen började ett nytt regnväder och jag tryckte på knappen för att starta vindrutetorkarna. Då flög den vänstra torkaren iväg ut i skogen och det var inte lönt att leta. Det ösregnade. Jag fick titta ut genom den högra rutan, där en torkare ännu fungerade...
Detta var min sämsta bil. En annan gång ska jag berätta mer om vilka äventyr den gav oss. Det enda jag inte begriper är att jag inte tvingade säljaren att köpa tillbaka den.
Men den var så snygg att titta på!