Telefonsäljare.

Jag, och inte bara jag, är irriterad på alla dessa telefonsäljare, som ringer för att pracka på mig något som jag inte är intresserad av.
Igår ringde en dam från ett telefoniföretag som jag har glömt namnet på. Eller rättare sagt: som jag missade när hon presenterade sig. Jag lyssnar aldrig på sådant.
–Hur mycket betalar du för ditt mobilabonnemang? sa hon.
–Har inte en aning, sa jag.
–Men jag vet att det är dyrare än vårt, sa hon, för ingen har lägre priser än vi.
-Jaha, sa jag.
Och så började hon rabbla olika tjänster och produkter. Hon hade aktuella priser för alla bolag och hon var billigast på allt.
–Hur kan ni klara er med så låga priser? sa jag.
–Klara... vad menar du?
–Ja, får ni ut era löner? Det kan ju bli problem att få in pengar så det räcker med så låga priser, sa jag.
–Nä, det tror jag inte...?!
–Jomen, sa jag, hur ska man vara säker på att ni inte går i konkurs om ett halvår och så står man där med en obrukbar mobil... Jag tycker nästan synd om er!
–Nämen... Vi har inga problem vad jag vet...
–Jamen, tänk efter! sa jag. Alla era konkurrenter drar in mer pengar så att de säkert har till löner, skatter, lokalhyror, teknik, reklam och allt vad det är. Ni kanske är alldeles för billiga för att gå runt i det långa loppet!
–Dddddet tror jag inte, sa damen. Men det hördes att hon började tvivla.
–Jag tror inte jag vågar köpa något av er, sa jag. Men tack för att du ringde!
–Jaså, jaha... ja, tack själv.
Det är så dom ska tas.