Hjälp! Ett lejon på taket!

Så här års brukade man planera sommarens bilsemester förr i tiden.
Det var på den tiden bensinen var så billig att man kunde köra runt i Europa, se sig omkring, uppleva städer som man hade hört talas om, stanna till vid någon badstrand några dagar, leta upp trevliga hotell och ta sig fram i den takt som passade bäst.
Med dagens bensinpriser blir liknande bilsemestrar omöjliga, så istället för att planera en sådan, kan man glädja sig över de resor man gjorde på den gamla goda tiden. De sitter ju fastklistrade i gamla album.

Det är där jag hittar bilden med lejontassen som täcker en stor del av Volvons vindruta.

Jag har berättat storyn förut i olika sammanhang, så det här är en repris eller en osannolik historia för nytillkomna läsare. Som aldrig har köpt mina böcker...

Det var i Holland. Blondinen och jag tyckte att Arnhem kunde vara en lämplig plats att övernatta på. Vi kom dit lite tidigt på eftermiddagen, checkade in på ett modernt hotell och kollade turistfoldrar. Den största attraktionen var en safaripark, där man kunde köra in med bilen och studera vilda djur på nära håll.

Vi läste däremot inte instruktionsbroschyren så noga. Vi bara körde in i parken, häpnade över strutsar och giraffer, närgångna apor och andra snälla djur. Efter en stund kom vi till en sorts entré, där man fick köra in över en konstruktion som gjorde det omöjligt för djuren innanför entrén att promenera ut. Då var vi i lejonparken. Och snart upptäckte vi en hel samling ståtliga lejoninnor som bevakades av en ännu ståtligare hanne. Några av lejonen tittade nyfiket på bilen och tog några steg mot oss. Så jag stannade, för att inte riskera att köra på djurens konung eller någon av hans drottningar.

Lejonhannen kom fram till bilen och glodde på oss. -Häftigt, sa jag. Det var ett modeord på den tiden.

Då lade lejonhannen upp en tass på motorhuven, tog ett skutt framåt och fortsatte raka vägen upp till biltaket. Det tog några sekunder. Sen stod vi där med ett lejon som tyngde ner taket så att vi kände oss som om vi satt under en hängmatta.

-Vad gör vi nu? sa Blondinen. Vi kan väl inte köra ut med ett lejon på taket?
En tass hängde ner på vindrutan. Längst bak rörde sig svansen, som sakta liksom putsade bakrutan. Lejonhannen trivdes tydligen och hans damer stod runt bilen och studerade oss. Inga andra bilar syntes i närheten.

-Jag läser här, sa Blondinen som hade plockat fram instruktionsbroschyren, att om ett lejon närmar sig bilen, då ska man absolut inte stanna!

Vi satt där inne och det blev varmare och varmare i bilen. Att veva ner en ruta var otänkbart. Det började imma till sig på glasen.
Jag satte igång vindrutespolaren, för att se vad som hände. Men det fick inte lejonhannen att hoppa ner. Han kanske gillade att bli lite duschad på nosen?

-Jag kör en bit, sa jag. Då kanske han hoppar?
Men nej. Han låg kvar.
Efter en stund såg jag en turistbuss som närmade sig. När den kom i jämnhöjd med oss, riktades ett 20-tal kameror mot vår Volvo. Sedan försvann bussen bortåt utgången. Och vi satt kvar. Med ett lejon på taket. Och vi blev fotograferade av turister från hela Europa, som sakta passerade oss innan de försvann.

Efter ytterligare tio minuter, närmade sig till slut en safarijeep. Inifrån denna höll någon djurtämjare ut ett långt spjut, som han stack lejonet med tills det hoppade ner.
Svettiga och något darriga kunde vi rulla iväg och ta oss ut. Det enda spåret efter lejonet var att taket aldrig riktigt intog sin normala position. Det blev en buckla i mitten, som inte rätades ut.

Nu kunde historien vara slut. Men det finns en fortsättning. För strax efteråt var det dags för ett bilbyte och vår leasing-Volvo blev utbytt mot en ny.
Någon månad senare såg jag vår f.d. bil stå på Järnvägsgatan i Limhamn med en snygg tjej bakom ratten. Jag gick fram och tittade på taket. Jodå, där fanns fortfarande en liten nedåtsänkt buckla. Och jag undrade om tjejen hade lagt märke till detta...?

Så jag knackade lite försiktigt på rutan, hon tittade konstigt på mig och tvekade om hon skulle veva ner den. Men så gjorde hon det.
-Hej, sa jag. Jag tänkte bara berätta för dig om bucklan i taket på din bil.
-Bucklan i taket? sa hon.
-Ja. Där har legat ett lejon!

Då tittade hon ännu konstigare på mig, lade i ettan och drog iväg med ett ryck.