Småsaker att reta sig på

Jag borde langa in nåt nytt varje dag här på bloggen, som alla proffsiga bloggare. Men jag är amatör och har massor av annat att göra.
Och medan jag springer runt och flaxar hit och dit hela tiden, så dyker det upp än det ena och än det andra som jag tvingas reta mig på. Småsaker, alltså.
Inplastade CD-skivor t ex. Jag hör fortfarande till dem som spelar CD-plattor och fyller hela tiden på mitt förråd, trots att det är fullsmockat sedan länge. Kanske skulle jag ha köpt många fler om jag hade sluppit den dubbla plastförpackningen som gör att man måste använda kniv för att komma åt själva skivan. Helt onödigt! Dessutom är det ju inte nödvändigt att förpacka CD:n i en plastkartong som tar onödig plats i hyllan. Det finns redan lyxiga pappkartonger, som är lite smalare, och inte ens dessa behövs. Man kan lägga CD:n i en vanlig plastficka och det får plats infofolder också. Men vi som retar oss på detta, blir färre och färre. Snart säljs det väl CD-skivor bara på Statoil och då är det obegripliga artister, typ en norrman som spelar fiol eller en operadonna som försöker sjunga pop. Bevare mig väl. Sånt retar jag mig också på.
Myndigheter som inte anger sin adress är ett annat litet retobjekt. Skulle skicka in en blankett till Skatteverket i Malmö. På deras egen blankett uppgavs ingen adress. Letade efter senaste telefonkatalogen, men hittade bara del 2. Där fanns i alla fall en himla massa sidor om myndigheter och kommunala inrättningar i Malmö. Men Skatteverket nämndes inte någonstans. Borde man inte A. Sätta ut sin adress på sin egen blankett eller B. Se till att adressen finns i telekatalogen myndighetsregister om man heter Skatteverket och vill att medborgarna tar kontakt vid behov? Borde man inte det???
Ja, jag får återkomma imorgon. Ska försöka bli daglig bloggare, men det retar mig att jag inte vågar lova något.