lördag 2 januari 2010

Del 2 i serien "Sånt jag retar mig på just nu"

Det ser ut som om blinkersanvändarna i malmötrafiken är på väg tillbaka igen. För inte så längesedan vimlade det av bilförare som struntade i att blinka. Hur många gånger satt man inte och väntade i en korsning på att bilen från vänster skulle passera – och så visade det sig att den inte alls skulle köra raka vägen fram, utan svänga in på gatan där man själv stod stilla helt i onödan! De bilförare som inte använder blinkers medverkar alltså till att trafiken blir segare än nödvändigt. Men, som sagt, fler och fler tycks ha återgått till att visa vart de är på väg och vi kan bara hoppas att de sista idioterna också börjar fatta varför de ska blinka...

Men det vimlar fortfarande av "jag somnar alltid vid rött ljus"-bilister i Malmö. I alla andra städer där jag har kört bil, vilket är allt från Laholm till Los Angeles, vet alla bilförare att är det rött så blir det snart grönt. Och då är man beredd och så kör man när det skiftar.

I Malmö stannar man för rött och sen verkar man ta en liten tupplur. För när ljuset slår om till grönt, då händer det inte ett dugg. Bilen som står längst fram i kön rör sig inte ur fläcken. Först efter en evighet tycks föraren ha fattat att det är grönt. Och då lägger han eller hon i ettan och kommer så småningom igång. Och innan bilen har passerat korsningen slår ljuset om till rött igen.

Vad beror detta på? Är malmöborna trögare än andra? Eller finns det en annan bra förklaring?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar