Varför är det ofta så svårt att höra vad svenska skådespelare säger på film som visas på TV? Väldigt ofta sitter jag som ett levande frågetecken när en rollfigur har sagt något som är viktigt för den fortsatta handlingen. En replikväxling som är direkt avgörande för storyns fortsättning, blir istället ett irritationsmoment av värsta sorten. Så här:
–Jag vet vem som schmmssldse osschhman ischmmsmmssee!
–Nej! Du har fel! Osschmssnaslagge jaschåssch mazzxcklade igår!
Sen sitter man där och undrar vad i helsicke det var som av fick rollfigurerna att se så bekymrade ut... Och så tittar man vidare tills nästa replikskifte med samma dåliga ljud gör att man förbannar den svenska filmindustrin, i alla fall den yrkeskår som ansvarar för ljudproduktionen.
Om detta är ett svenskt fenomen vet jag inte. För när man ser utländska filmer har man en textremsa som stöd för replikerna.
Frågan är om man inte ska börja kräva textremsor även på svenska filmer?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förklaringen ligger i att en film som är ljudmixad för bio fungerar dåligt i TV. På bio är omständigheterna optimala. Rummet är dämpat, och ljudanläggningen trimmad för att allt ska höras, även minsta viskning. Lösningen är att skaffa en bra ljudanläggning hemma, och se till att rummet inte sjunger och bullrar. Alternativt kan man kolla på gamla filmer i stället! Förr var biografernas ljudanläggningar primitiva, vilket gav ljudspår som inte alls ställer krav på anläggningen.
SvaraRaderaJa, men det stämmer inte riktigt. För det första har jag en ljudanläggning i bioografklass. Och för det andra är det lika svårt att uppfatta repliker i produktioner som är gjorda direkt för TV. Hur förklarar man det?
SvaraRadera