Vad heter dom...?

Är det fler än jag som har svårt för att komma ihåg namn?
Det kan gälla namn på internationella världskändisar lika gärna som vad grannen på andra sidan staketet heter. Namn blir mer och mer tomma luckor i hjärnans minnesfunktion. Vad beror det på? Och hur rättar man till det?
Det måste finnas ett knep som hjälper minnet. Åtminstone så verkar det finnas något i USA som funkar. Amerikaner minns alltid vad man heter.
Jag satt en gång med Blondinen på Saxons Pub i Austin Texas, ett ställe en bit från centrum av stan där det alltid spelas bra musik. Och pratar man svenska på en bar i Austin, så får man snabbt nya bekanta som undrar var ifrån man kommer och hur man har hamnat där man är. Den här kvällen hade vi tagit en taxi till Saxons för att kolla Omar & The Howlers. Och i pausen blev vi omringade av stamgäster som ville bjuda på en drink eller en öl.
En kis i cowboyskjorta och med hatten på huvudet ville inget hellre än att konfrontera sig med de utländska gästerna och berättade snabbt varför Saxons är ett så bra ställe att tillbringa kvällarna på.
–Här spelar bara bra band, sa han, och här spelas det ofta in liveplattor. Ni borde komma hit på torsdag, för då spelar en lokal kille som är nånting i hästväg. Rusty Weir heter han. Förresten, här kommer han ju!
Och vår nye cowboyvän, jag har glömt vad han heter, pekade på en annan cowboy som trängde sig fram i baren. Men inte nog med det, han vinkade till sig Rusty och presenterade honom för oss. Vi hejade på honom och sa våra namn.
–Vi kommer på torsdag, sa jag. Kul, tyckte Rusty. Sen fortsatte han sin vandring genom barlandskapet och försvann i mängden. Omar klev upp på scenen igen med sitt band och det blev en typisk Austin-kväll med nice people och great music.
Man kan välja mellan typ 100 ställen i stan där det spelas live music varje kväll. Och det är alltid bra musik. Country, blues, rock, texmex och allt som brukar kallas americana.
Så man behöver inte gå till samma ställe mer än en gång under ett Austin-besök. Vi gjorde det i alla fall, för att kolla Rusty Weir, som vi hade blivit lite nyfikna på.
I baren denna torsdagskväll var det lika trångt som vid första besöket och där fanns också vår cowboy-vän, som jag hade glömt namnet på.
-Hello! ropade han, när han fick syn på oss i folkmassan. Hello Kicki, hello Larz! So nice to see you again! Och så presenterade han oss för nya bekanta som alla verkade nyfikna på Sweden.
Det dröjde bara en stund, så kom Rusty med sitt band på väg mot scenen. De skulle passera oss, men stannade till när de fick syn på oss.
–Hello Kicki! Hello Larz! sa Rusty.
Är det någon som kan förklara hur i helskotta han kunde minnas våra namn?
Är det någon som vet hur de bär sig åt?