Nu är det klippt!

Det tutade fram brandbilar, en polisbil och en ambulans på gatan där jag gick mot frisören från Orienten. Det hör liksom till när man besöker Möllevången. Man känner sig precis som är man är i en storstad någonstans i utlandet. Möllevången känns närapå som en förort till New York. Hemmagjorda skyltar berättar om butikernas utbud, felstavat, och utanför grönsakshandlarnas butiker har man byggt stora träkonstruktioner där man har fläskat på med färska grönsaker och andra färgglada specerivaror så att trottoarerna knappt är gångbara.
Möllevången är inte Malmö, det är mycket mer. Det är människor som säljer och köper varor som man inte hittar i Limhamn eller Slottsstaden. Det är nya synintryck hela tiden, det är dofter och det är ljud som man inte vet vad de betyder.
Här passerade jag en frisersalong, tittade in medan jag gick förbi och såg två medelålders sitta och prata. Den ene studerade mig med hjälp av två svarta ögon. "Behöver klippas", såg jag att han tänkte. Och när jag hade gått en bit till upptäckte jag att jag inte skulle hitta fler frisersalonger på den här gatan. Så jag gick tillbaka igen och klev in på salongen som hette något som bör ha varit ett förnamn på något arabiskt språk.
Jag hejade, han som hade sett mig gå förbi för en minut sedan pekade på en grön stol framför en spegel. Sedan hängde han ett slags skynke över mina axlar.
Han pekade med hela handflatan och sa något konstigt. Det lät som "långt", "kort" och "lagom".
Lagom, sa jag. Sen sa vi inte mer under tio minuter, men hans verktyg fick snabbt upp farten. Den tredje mannen i lokalen pratade emellertid oavbrutet om något som jag inte känner till.
Jag såg hur testarna försvann till höger och vänster. Det fanns ingen återvändo nu. I detta ögonblick fick jag förmodligen ett helt nytt utseende. Det gick inte att stoppa.
Du kan i alla fall bara låta det växa, sa jag till mig själv. Trendfrisören uppe i city kostar visserligen tre och en halv gånger så mycket, men jag vet ju vad jag får för pengarna. Här visste jag ingenting.
Till slut tog han fram en liten nackborste och en handspegel.
Jag undrade bara en sak: om jag hade sagt "kort" istället för "lagom", hade jag fått en äkta snagg då?
Jag undrade en sak till: känner fol igen mig nu?
När jag kom ut på gatan, kom det fram två unga grabbar. De sa ingenting om frisyren.
–Vet du var Bagdads kött ligger? var det enda dom sa.