Väderleken är ingen lek.

Alla pratar ju om vädret, men ingen gör något åt det.
Jo, men det stämmer inte riktigt. Som jag berättade här häromdagen har jag jobbat på en väderstation i 10 månader. Jag hamnade där när jag mönstrade och skulle göra lumpen. En reservkapten i det militära, tipsade mig att söka till en väderstation, "för då behöver du aldrig ut och springa i naturen eller göra något ansträngande överhuvudtaget", sa han. Och så sökte jag detta och hamnade på Väderskolan som låg i Kalmar. Efter två månaders utbildning sökte jag F14 i Halmstad som min placering och det gick lika enkelt. Och reservkaptenen hade rätt. Som väderbiträde följde man sitt passchema och när man inte hade ett pass så var man ledig. Man hade nattpass i en vecka, dagpass veckan därpå och så enkelt var det. Alla andra värnpliktiga på flottiljen fick krypa i lera, springa hinderbanor, marschera med full packning och annat onödigt.
Vi på väderstationen vi gjorde lumpen utan att krypa en meter.
Vi slapp alla furirer som vi hörde gapa på övningsfältet en bit bort.
Vi var sex värnpliktiga som delade på jobbet, vilket var att kolla det aktuella vädret. Vi noterade hur molnhimlen såg ut, vilka typer av moln det fanns, hur mycket moln det syntes på himlen och vilka molnhöjder som var aktuella. Alla visste vi skillnaden mellan Altocumulus och Cirrus eller Cumulunimbus och Stratus, sådant hade vi lärt oss på Väderskolan. Vi kollade sikten, temperaturen och daggpunktstemperaturen, lufttrycket, eventuell regn- eller snömängd plus några ytterligare synintryck. Allt skulle vi sedan omvandla till sifferkoder som skulle skickas via teleprinter in till en central någonstans. Strax efter detta började vår teleprinter knacka fram sifferkoder från hela norra Europa, men framför allt från Sverige. Dessa skulle vi rita in på väderkartor som vår meteorolog sedan analyserade med hjälp av en civil väderassistent.
Landet runt fanns det civila väderobservatörer som var fjärde timme dygnet runt gjorde sina observationer. Vi på den militära sidan skulle följa vädret varje timme och dessutom ta fram extra observationer om det hände något speciellt, t ex om det bildades ett akut åskväder i närheten.
Låter det inte kul? Faktum är att jag och många andra f d väderobservatörer fortfarande kan avgöra vad som händer med vädret de närmsta timmarna bara genom att studera molnen.
Och visst hände det mycket kul på väderstationen, även om det mesta är hemligt.
Men ta en sådan sak som att en ort på gränsen mellan Småland och Halland alltid hade mycket högre regnmängder än i omgivningarna. Vad kunde det bero på?
Ryktet säger, och jag hoppas det är sant, att väderstationens regnmätare var placerad intill den smalspåriga järnvägens station och när det regnade så hade lokförarna som hobby att hälla i vatten i mätaren under sina stopp. Cool, va?