Nyckelknippan.

Radhusen på gatan här i Torrevieja har alla en liten gräsmatta framför ytterdörren där man kan till exempel äta frukost eller lösa korsord till midnatt om man vill. Utrymmet är skyddad av en vit mur som har en järngrind med lås.
Man kommer alltså inte in till huset utan en portnyckel.
Har man den kan man gå in på gräsmattan och fram till husets entrédörr. Den måste man låsa upp med en nyckel. Nyckel nummer två alltså.
När man har öppnat dörren, möts man av en stabil järngrind. Den måste man låsa upp med ytterligare en nyckel. Nummer tre alltså.
Bakom järngrinden finns en dörr till. Den har inget handtag på utsidan. Det fanns väl ett handtag en gång i tiden, men så behövde järngrinden utrymme. På andra sidan dörren finns ett handtag och dörren måste alltså öppnas från insidan. Så kommer man hemifrån Sverige och ska in i huset, måste man gå runt halva kvarteret och in till poolgården via en låst port. Nyckel nummer... nä, jag orkar inte hålla reda på dem längre.
Men inne på poolgården går man fram till sin bakdörr, som måste låsas upp. Då möts man av en ny järngrind och bakom den finns dörren in till huset. Då är det bara att ta sig in till gatuingången och öppna dörren som saknar dörrhandtag på andra sidan. Nu kan man börja använda huset, bara man kommer ihåg att ta med sig nyckelknippan - och det gör man, för annars kan man inte låsa efter sig när man ska ut på stan.
Behövs det så många lås?
Tydligen. Alla hus i området har det.