Det händer inget när man cyklar.

Det har inte hänt mycket de senaste dagarna. Inte för mig i alla fall. Hade man frågat Juholm (är det så ha heter?), så har han nog en helt annan uppfattning.
Jag tänkte då att jag tar en tur på cykeln, så händer det säkert något.
Inte mycket till motvind idag. 10 grader plus. Bra förutsättningar, alltså. Enda kruxet var att solen stod rakt i ögonhöjd vid femtiden, om man cyklade västerut.
Så jag började den planlösa turen i nordlig riktning från villakvarteren på Rosenvång och sedan österut, in mot city, in mot Malmös Picadilly Cirkus, Triangeln alltså.
Rosenvång, förresten. Där hände det ju faktiskt att en något bedagad Volvo 145:a stannade utanför min grind häromdan. En kraftig man med en kraftigt målad dam vid sin sida glodde rakt in i mina ögon och mannen visade sig ha en kraftig röst.
–Är detta Rosengård? sa han. Han hade då precis passerat en stadsdelsskylt med ordet Rosenvång i vitt mot blå botten. Men den hade han väl missat.
–Rosengård ligger långt härifrån, sa jag och funderade över hur man skulle förklara vägen. Det skulle nog ta lika lång tid som att köra dit.
–Långt borta? sa mannen.
–Kör rakt fram och sen till vänster längre bort, sa jag.
–Kommer jag till Rosengård då?
–Förr eller senare, sa jag. Sen glodde han på mig medan han lade i ettan och drog iväg.
Så visst har det hänt nåt.
På cykelturen hände inte mycket. Det visade sig vara alldeles fel tid att ge sig ut i stan vid 17-tiden. Bilar i massor skulle fram på gatorna. Cyklister trängdes om utrymmet på cykelvägarna och slogs med bilisterna om utrymmet på de gemensamma gatorna. Jag tog mig fram i denna röra och höll på att krocka med både bilar och cyklar. Jag tog mig i alla fall till Hilton, vek av åt
höger, fortsatte mot Möllan, vände sedan hemåt och tog vägen genom Pildammsparken, där man alltid måste se upp för bilar som kör sakta med skylten ÖVNINGSKÖR där bak.
Men nä, det hände ingenting nu heller.