Nisse på Palladium!

Jag tänkte: spelar Nisse Hellberg inför en sittande publik, så måste man vara där.
Chansen är ju att han gör ett kanongig som det kommer att pratas om i hela nästa decennium.
Risken är ju att han ångrar sig efter första låten och lämnar scenen.

Men jag borde ju ha tänkt på vilket proffs han är. Nisse gör aldrig någon besviken. Han har koll. Alltid. Var han än spelar.

Jag råkade hamna på bänkraden med hans döttrar rakt framför mig. Och jag kunde inte låta bli att klappa storasystern på axeln, precis när konserten skulle börja. Hon vände sig förvånat om och undrade vem som kunde vara så påflugen i detta ögonblick.
–Är han nervös? frågade jag. Och hon kände igen mig, så hon svarade artigt.
–Ja, men det ska man väl vara, sa hon. Lite i alla fall...
Sedan började en 80 minuter lång rock´n´rollkavalkad med idel bra låtar. Nisse har hittat tre man som kan alla trix i boken och får en gammal fin lokal som Palladium att nästan röra på sig. Allting sitter som det ska. Nisses rock´n´rollskånska, Nisses låtar, Nisses scenkänsla...
Jag har aldrig riktigt tänkt på vilken suverän gitarrist han är. Det upplever man här, när man sitter i en salong och har full koll på scenen. Nisse vräker ur sig gitarrsolon som vilken stor stjärna som helst. Det är fanimej great stuff.
De flesta låtarna känner man igen, några är nya och finns på salongen och det finns t o m en alldeles ny vinylplatta.

Det blev en riktig rock´n´rollkväll. Nisse var i form. Publiken tjöt.
Så ska det låta.