Vems är boken?

I morse tidigt, klockan var nästan åtta, begav jag mig från villans entré bort till brevlådan, som sitter på staketet ut mot gatan, för att hämta Sydsvenskan. Det var minusgrader, halt på trädgårdsgången och tjockt med snö överallt. Ett rent ävenetyr, alltså. Men det skulle bli mer.

I brevlådan låg nämligen mer än morgontidningen.
Där fanns, av någon outgrundlig tanke, även en blå bok som heter "Kemi". En lärobok på över 300 sidor.
Varför?
Vem har lagt en bok om kemi i min brevlåda?
När jag steg in i huset igen och studerade boken, då upptäckte jag en handskriven papperslapp, instoppad mellan två sidor som handlar om enzymer. Jag läste:
"Hej! Tyvärr är alla light-böcker utlånade, ska försöka lösa detta imorgon. Hör av mig!"
Undertecknat "Annika".

Aha... hade inte Blondinen en jobbarkompis som heter Annika? Men varför vill Blondinen läsa om kemi?

Jag ropade upp mot badrummet, där hon just duschade.
-Du har fått boken av Annika!

Tystnad.
–Vilken bok? hördes det sedan inifrån badrummet.
–Kemiboken!

Tystnad. Sedan öppnades dörren.
–Kemiboken? sa hon frågande. Jag ska väl inte ha en kemibok? Var kommer den ifrån?
–Annika hade lagt den i brevlådan...
–Annika? Äh, hon sysslar inte med kemi... Och vad skulle jag ha för nytta av den?

Så där stod vi med boken "Kemi" utan att veta vad vi skulle göra härnäst.
Vem har lagt boken i brevlådan?
Vem väntar på den?

Ett av vardagens mysterier väntar på sin upplösning.