Tåget gick som tåget.

Det går att skaffa sig otroliga biljettpriser när man ska åka tåg nuförtiden.
Igår åkte jag med SJ Malmö C – Halmstad C för 86:-.
Kan jämföras med taxiresan från Malmö C till bostaden i Limhamn när jag kom hem. Den gick på 95 kronor med 979797. Ett annat bolag ville ha 135:- för samma resa.
Och tågresan gick snabbt, tyckte jag. Ändå var tåget 26 minuter försenat, vilket berodde på att vi hamnade bakom ett regionaltåg. Kan dom inte göra omkörningar?
Ombord fanns mest lediga stolar, så det var inte tal om trängsel eller störiga passagerare. Allt flöt på som i en reklamfilm för SJ.
Och resan började snyggt med en rulltrappsfärd ner i underjorden till en stilig tunnelbanestation på Malmö C-området. Det känns lite storstad, det gör det.
Det gör det inte på Halmstads C.
Innan hemresan var jag inne på stationen, som visade sig bestå av en stängd restaurang och en tom, trist och deprimerande vänthall. Biljettluckorna var stängda, ingen SJ-personal verkade vara i tjänst, det fanns överhuvudtaget ingenting mer än några bänkar att sitta på. Är detta en Centralstation? undrade jag. Var är jag? I Kvibille eller Snöstorp?
Nej, jag var på rätt station. Halmstads C. Och tåget kom och gick som tåget ända hem till storstaden.