tisdag 29 juni 2010

Ett evigt letande.

Den senaste tiden, som i detta fallet omfattar ca 14 dagar, har kännetecknats av bortkomna ting, viktiga och nödvändiga, men likväl försvunna.
Det började med fruns ena bilnyckel. Plötsligt hade hon bara en nyckel till sin lilla Peugeot. Jag misstänkte direkt fotografen som brukar låna bilen, men han svor på heder och samvete att han var 100% oskyldig. Så frun och jag genomsökte hela huset. Men utan resultat. En misstanke dök upp om att det kunde vara Calle, 3 år, som vid sina besök hos oss har en förmåga att flytta prylar hit och dit så att vi ideligen förvånas över att vi kan hitta saker och ting på de mest oväntade ställen.
Peugeotnyckeln skulle kosta över 1000 kr att ersättas med en ny. Den har naturligtvis något slags inbyggt mikrochips som gör den unik.
Vi letade igenom hela huset en gång till, när vi fick veta detta.
–Den kan ligga precis var som helst, sa jag. Och när Calle kom på besök fick han genomgå ett förhör som inte ledde fram till något.
–Calle, har du sett farmors bilnyckel? frågade jag.
–Ja, svarade han.
–Har du tagit den?
–Ja.
–Vet du var du har lagt den?
–Nä.
–Har du gömt den?
–Ja.
–Minns du var du gömde den?
–Nä.
–Är det säkert att du har gömt den?
–Nä.
–Har du tagit den?
–Nä.
Längre än så kom vi inte. Nyckeln var försvunnen.
Och häromdagen skulle jag kolla en sak i Åke Catos nya bok, "En levande gosse", som har försvunnit totalt i media. Inga recensioner någonstans, trots att det är en rolig, underhållande och inte minst välskriven bok som levererar massor av intryck från den svenska nöjesvärlden.
Nu var den försvunnen även hos mig. Jag gick för att hämta den, där jag hade lagt den på bekvämt avstånd från TV-fåtöljen. Boken var borta!
En bok försvinner inte av sig självt, så jag började leta på de mest tänkbara platserna i husets bokhyllor. Därefter letade jag på alla andra tänkbara platser. På sängbordet, i tidningshyllor o.s.v. Till slut letade jag på alla otänkbara platser. Men den fanns inte i badrummet heller.
Plötsligt började en tanke gnaga: lånade jag inte ut den till musikmannen? Han har alltid gillat Cato och borde så klart köpa ett eget exemplar. Men senast han var på besök... fick han inte syn på boken och bad att få låna den? Eller hade Calle rotat om i mina högar och placerat den någon annanstans? Det var försent att ringa Calle, så jag ringde musikmannen och frågade, på vinst och förlust, när han tänkte lämna tillbaka Åke Cato-boken?
–Jag har inte hunnit läsa den än! sa han. Därmed var det slut på ett letande.
Men samtidigt hade "Texas", d.v.s. Lasse Stefanz nya platta försvunnit. Den hade legat strategiskt under en Sven-Ingvarsplatta på musikanläggningen. Nu var den borta. Och jag letade överallt, bland de tusentals plattor jag har, utan att se röken av den. Den finns inte längre. Den har upplösts i atomer eller hamnat på något ställe där jag aldrig får för mig att leta. Men hur? Och när? Och varför? Jag har inga svar. Lasse Stefanz senaste är borta.
Samma dag som jag konstaterade detta, ringde fotografen.
–Jag har hittat bilnycklen, sa han. Den låg bland en massa räkningar i hallen. Jag har inte velat ta i dem på länge, så jag har inte sett den. Men nu dök den upp!
Frun blev glad. Nu slipper hon betala 1000 spänn för en ny nyckel.
Och det är bara jag som behöver leta vidare. Var finns Lasse Stefanz?

1 kommentar:

  1. Detta inlägg har ansetts så viktigt att det har fått ett eget utrymme på min blogg - www.akecato.se

    SvaraRadera