Sven eller Lasse? Vem är bäst?

Jag bryr mig mycket sällan om dansband.
Men så mycket vet jag att två av de största svenska dansbanden ofta får cred från kulturpersonligheter, krönikörer och musikskribenter.
Det ena bandet är Sven-Ingvars och det andra är Lasse Stefanz.
Båda banden har funnits sedan stenåldern och båda har sålt skivor i drivor. Sven-Ingvars började som ett grabbrockband redan för mer än 50 år sedan och Lasse Stefanz mötte sin första publik 1967 när popmusiken ännu var het.
Resten är svensk musikhistoria. Värmländsk och skånsk. Svensktoppsettor och turnéer. "Te dans mä Karlstatösera" och "De sista ljuva åren".
Det handlar alltså om två storheter som svenska folket har tagit till sig. Båda banden har fått mottaga fina utmärkelser och titlar. Sven-Erik Magnusson kan ståta med en medalj i 8:e storleken, överlämnad av kungen själv. Skåningarna har fått en av sina låtar utsedd till "Tidernas svensktoppslåt", ja det handlar så klart om "De sista ljuva åren", som låg 65 veckor i rad på Svensktoppen.
Det har ju funnits flera andra dansband som har stora framgångar att peka på. Ta bara Vikingarna, Thor-Leifs och Matz Bladhs som har sålt massvis av plattor och har haft en stor och hängiven publik i åratal.
Men bara Sven-Ingvars och Lasse Stefanz får då och då uppmärksamhet i press och andra medier av seriösa kulturpersonligheter och musikskribenter.
Sven-Ingvars har gjort sig förtjänt av det genom att ta oväntade steg, som t ex när man spelade in en platta baserad på dikter av Gustaf Fröding eller när man oväntat gjorde braksuccé på Hultsfredsfestivalen 1991. Och sedan tog steget in på krogscenen 2001. Det är därför inte så konstigt att Sven-Ingvars placeras i en egen division bland dansbanden: det kanske inte ens är rätt att kalla Sven-Ingvars för ett dansband.
Det är ett band som har blivit accepterat långt utanför dansbanans gränser.
Lasse Stefans har inte tagit ut svängarna på samma sätt. Man har varit sin dansbandspublik trogen under alla år och har tydligen inga ambitioner att försöka sig på något annat. Eventuellt är man inne på en viss förändring när det gäller låtval. Senaste plattan heter "Texas" och där finns låtar med texter som drar åt det episka hållet, precis som i amerikanska countrylåtar. Sångaren Olle Jönsson har också sagt i intervjuer att han har blivit mer intresserad av textinnehållet än han har varit tidigare. Och namn som Lasse Holm och Michael Saxell har anlitats av bandet för att höja kvaliteten på texterna.
Sven-Ingvars har också anlitat låtskrivare som står för en hög kvalitet, bl a Per Gessle, Plura och Peter LeMarc.
Vad är då skillnaden, i stort sett, mellan de två storheterna? Vem är bäst?
Jag säger bara så här: Sven-Ingvars började som en rock´n´roll-trio och har kvar mycket rock´n´roll-känsla i sin låtkatalog ända in på 2000-talet. Lasse Stefanz har dansbandsstuket som grund, men närmar sig modern country mer och mer.
Och skillnaden blir framför allt dynamiken. I rock´n´roll händer det saker som gör det roligt och omväxlande att lyssna. Texterna måste sjungas med inlevelse, så att de blir trovärdiga. Och den konsten kan Sven-Erik Magnusson.
Av renodlad svensk dansbandsmusik krävs framför allt att det ska gå att dansa till låtarna. Tempo och rytmik är avgörande. Ingen förväntar sig att sångaren ska engagera sig i texterna. Det räcker med att finnas där och att sjunga från a till ö, så dansar de som gillar att dansa. Vill Olle Jönsson ta steget ännu en bit in i den moderna countryvärlden, så vet han säkert att där inne finns massor av möjligheter och massor av bra musik som det går utmärkt att dansa till. Och då kan det bli som med "De sista ljuva åren" en gång till, för det var ju en låt som framför allt byggde på texten.
Så till frågan igen: vem är bäst?
Jag tycker att Sven-Ingvars är Sveriges genom tiderna bästa dansband och jag tror inte att jag behöver ändra mig på den punkten.
Men som sagt: jag bryr mig mycket sällan om dansband.